– Da-da, ga-ga, ma, pa, ba, jollrar ditt halvårsgamla barn.
– Hörde du, hon sa pappa! Hon är ett geni!, falsettskriker du.
Föräldrars välvilliga tolkningar av sina barns tidiga språkliga försök är inte bara extremt subjektiva utan också helt rätt ur ett utvecklingsperspektiv. Att bli tolkad är en av nycklarna till att lära sig prata. Processen börjar redan när man ligger i magen och hela tiden sker det i samspel med andra människor. Under livets första år är samspelet extra viktigt, men det betyder inte att man måste göra på något särskilt sätt för att det ska bli rätt.
– Den som tar hand om ett litet barn gör det här helt intuitivt och korrekt, man svarar på barnets olika ljud och signaler, säger Anette Lohmander, logoped och professor i logopedi på Karolinska institutet.
Ett nyfött barn kommunicerar mest genom skrik och gny, men inom bara dagar och veckor blir det mer variation på uttrycken och det känns naturligt att svara och söka ögonkontakt.
– Man ägnar sig åt det som kallas barnriktat tal genom att hela tiden prata med barnet om hur man tolkar det. Det kommer helt naturligt att man säger "är du hungrig nu, har du ont i magen", och så vidare, säger Anette Lohmander.
När barnet är ungefär ett halvår gammalt händer det något stort – då kan det börja jollra stavelser. Från omgivningen upplevs det mycket mer som prat än de tidigare lätena och man börjar höra skillnad på olika "ord" – det är nu det dyker upp ljud som välvilligt kan tolkas som både "mamma" och "pappa".
Efter det sker utvecklingen i rasande fart, stavelserna blir till enstaka ord och vid ett och ett halvt års ålder brukar barnet ha åtta till tio ord i sin repertoar. Men variationerna kan vara stora och det finns sällan anledning till oro om just din unge inte kan säga bil eller kaka som andra barn.
– Det viktigaste är att barnet kommunicerar, det måste inte vara med ord utan kan vara miner och gester eller ljud kopplade till ord som brrrm för bil och pip för fågel, säger Anette Lohmander.
Om man upplever att ens barn inte har så många ord kan man fundera på hur mycket han eller hon förstår i stället – om du kan ge lätta instruktioner om att hämta saker eller liknande förstår barnet fler ord än det använder.
– Kan man säga tio ord förstår man minst hundra. Barn utvecklas i olika takt och ibland tar annat utrymme i utvecklingen och språket får stå tillbaka en period.
Mellan två och två och ett halvt år kommer nästa stora språksteg, när man har samlat på sig mellan 25 och 50 ord kan man plötsligt sätta ihop dem i alla möjliga tänkbara kombinationer. "Vovve sova", "pappa äta" och så vidare.
– Det ger en stor rikedom i språket att kunna göra korta meningar. Hur det låter varierar mycket från barn till barn men det har ingen större betydelse, det viktigaste är att man pratar, inte hur det låter.
I fyraårsåldern pratar de flesta barn på som om de aldrig har gjort något annat och har fått koll på de flesta språkljuden, även om vissa ljud är svårare än andra rent motoriskt. R kan bli j, s kan bli läspat, och det är inte ovanligt i den åldern att när man ska sätta ihop flera ljud efter varandra faller något av dem bort.
Men även om det blir fel gäller det som förälder att inte hålla på att rätta sitt barn, då blir det fokus på det som är dåligt när så mycket annat i barnets språk faktiskt är bra. I stället är tipset att upprepa ordet på rätt sätt strax efter, barnet kommer att lära sig det korrekt efter hand.
– Barn gör så gott de kan hela tiden och säger det som känns rätt. Då är det dumt att skapa något negativt kring det. "Det heter råtta", säger du. "Jag sa ju jåtta", säger barnet.
I femårsåldern blir man språkligt medveten på ett nytt sätt. Man märker hur ord hör ihop, att de kan rimma, att vissa ord är långa och andra korta. Anette Lohmander förklarar insikten så här:
– Frågar man ett yngre barn vilket ord som är längst av tåg eller nyckelpiga är det självklara svaret tåg. Ett tåg är ju jättelångt! På den nya språkliga nivån kan man höra att nyckelpiga är ett längre ord.
Ungefär när man börjar förskoleklass i sexårsåldern är alla språkljud på plats för de flesta barn. Då är den delen av språket färdigt, säger Anette Lohmander, och man är redo för nästa fas i utvecklingen.
– Man kan allt bättre uttrycka det man tänker och känner, grammatiken utvecklas under flera år till och ordförrådet hela livet. (TT)