Kriminellt liv
– Jag är en mjuk kille och har alltid varit känslig och blyg. Drömmen jag hade när jag var liten var att bli polis vilket stod i stor kontrast till hur resten av min familj tänkte, säger Fredrik uppgivet.
Han berättar om problemen under uppväxten ett par kilometer från Uppsalas kärna. Att ”vara någon” i hans familj betydde att vara värst, tuffast eller starkast. Att ljuga för myndigheter, polis och rättsväsende var en merit. Värderingarna berövade honom chanserna till en normal framtid.
– Att växa upp med det här felaktiga tänket, att inte be om hjälp och att aldrig gola har begränsat mig i min utveckling. Jag hade kunnat bli något. Visst har vi ett eget ansvar och en egen vilja så jag säger inte att det är omöjligt, men min uppväxt och det sociala arvet gjorde det svårt att nå min potential.
Redan i grundskolan hamnade han ofta i slagsmål och problemen eskalerade i takt med att han blev äldre. Genom åren har han dömts för brott flera gånger, bland annat våldsbrott, narkotikainnehav och personrån.
– Jag tog även på mig saker jag inte gjort. Det är ett sådant slöseri. Konsekvenstänk kom inte förrän jag blev 30 år och jag hade då stått utanför arbetsmarknaden under hela mitt vuxna liv.
Är du arg eller besviken på någon för det livet du har levt?
– Jag måste kunna förlåta andra för att kunna förlåta mig själv och kunna ta emot förlåtelsen. Jag är inte arg eller bitter i dag. Det finns ingen frihet i det. Vi är människor och som människor gör vi fel, säger Fredrik.
Hur tog du dig ur det här livet?
– 2018 blev jag häktad för ett grovt brott. Då var jag 33 år gammal och led av posttraumatiskt stressyndrom. Jag var utbränd och uträknad och kämpade med en felaktig självbild. I häktet sökte jag Gud. Jag upplevde att det är nu eller aldrig. Antingen fortsätter jag som jag gjort eller så dör jag ensam utan att ha lyckats göra någonting värt att minnas i mitt liv.
En viktig del för att lyckas ta sig ur kriminaliteten var att lämna Uppsala. Först blev det ett år i Norrland, sedan drog flyttlasset till södra delarna av landet.
– Jag blev friad från brottet och bestämde mig för att göra en förändring. Jag har haft mycket hjälp och stöttning av nya vänner och det har så klart också varit mycket självrannsakan.
Var det svårt att förändras?
– Att bryta en kriminell livsstil krävde allt och mer därtill. När jag var 23 år tog jag ett aktivt val, jag såg mig själv som livsstilskriminell och tog fängelsevolterna som en del av yrket. Det blev normaliserat. Äta, träna, läsa och umgås med likasinnade, planera och lägga upp strategier. Men det är ett otroligt stressigt liv. Jag var helt enkelt less och längtade efter vardagstristess.
Trots att det varit tufft säger Fredrik att det finns hopp för alla. Själv fick han hjälp av arbetsförmedlingen att ta sig in på en praktikplats där han trivdes och nu har han en tillsvidareanställning.
– För första gången känns det som att jag lever, säger han och tystnar en stund.
– Man måste fånga upp ungdomar i tid och visa dem ett annat sätt att leva: Det är okej att gråta. Det är helt okej att be om hjälp.
För att kunna byta liv har Fredrik har bytt efternamn en gång. Sedan ändrade han sitt förnamn – och efternamn igen.
– Det var en snabb och enkel lösning att byta namn, för att som jag trodde, ”gå under radarn”. Men tyvärr inte, det har bara blivit krångligare eftersom alla känner mig under mitt tidigare namn. Det skedde ingen förändring med namnbytet men det var väl där och då som jag verkligen var redo att ge upp och börja om. Jag visste bara inte hur jag skulle göra, säger Fredrik.
I dag är Fredrik gift och har barn. Han lever ett helt annat liv. Ett liv värt att leva, säger han.
– Framtiden känns spännande. Jag tror inte livet är en dans på rosor, och det är när vändningen kommer som det stora arbetet börjar. Att ändra tankesätt och få in nya värderingar är svårt nog som det är. Men jag var relativt gammal när min vändning kom och på så sätt så har jag fått bli vuxen på nytt. Jag önskar jag hade tagit vara på de chanser jag fick tidigare i livet. Miljonerna kom aldrig och jag väntade hela tiden på att bli ”klar”. Det blev jag inte, säger Fredrik.
Fredrik heter egentligen något annat.