Alla som är intresserade av hur demokratin fungerar bör läsa den förödande genomgång av faktorer som kan ha påverkat valresultatet i Örebro som kommunfullmäktiges ordförande Staffan Werme (FP) gjorde på Dagens Nyheters debattsida i veckan. Valsedlar har saknats eller legat i oordning, röstmottagarna har inte haft kontroll över hur valsedlarna kommit i kuverten, propaganda har ägt rum intill vallokalen eller rent av inne i den, en rad fel har förekommit i ombudsröstningen.
När förhandsröstningen inleddes genomförde Socialdemokraterna en valskola – ett lovvärt inititiativ om det inte hade varit för att en del kandidater också följde med väljarna ända fram till valurnan. I ett tv-inslag kan man se en kandidat som står bredvid röstmottagaren och applåderar när rösterna avges.
Men det skulle vara fel att beskriva tvivelaktigheterna som ett resultat av mentalitet inom det ena eller partiet. Werme pekar i stället på vallagen i sig. Dess syfte är att få ett så högt valdeltagande som möjligt. Men baksidan är att man därmed inte har fäst lika stor vikt vid hur röstningen går till. I dagens politiska verklighet är detta ohållbart. Valproceduren måste kvalitetssäkras.
Werme vill ha en helt ny vallag som bland annat tydligare reglerar hur vallokalerna ska utformas – och givetvis förbjuder propaganda i vallokalen. Han vill förändra ombudsröstningen så att endast godkända personer får vara ombud. Dessutom vill han begränsa förtidsröstningen – det är ofta i samband med den som riskerna för otillbörlig inblandning i den enskilde väljarens valhandlinguppträder, något som illustreras av Byggnads tilltag med kollektiv förtidsröstning i Uppsala 2010. Och man kan principiellt ifrågasätta en ordning som gör det möjligt att lägga sin röst långt innan alla argument har hörts – även om det för all del är tillåtet att ändra sin förtidsröst på valdagen.
Valprövningsnämnden består i dag av politiskt tillsatta ledamöter. Werme vill ersätta dessa med lagfarna domare och införa ett krav att nämnden ska ta ställning på betydligt kortare tid än de fem månader som prövningen denna gång tog. Också det är välmotiverat – det är fel att partipolitiker som kan ha egna intressen i saken ska avgöra om ett val bör göras om.
Mer kontroversiellt är hans förslag att förbjuda valkampanjer på själva valdagen. Men det finns en obestridlig poäng i tanken att väljaren ska ha valdagen för sig själv för att summera sina intryck och fatta ett beslut utan att störas av ytterligare propaganda, kanske ända fram till vallokalen.
Också förslaget att avskaffa kravet på valkretsindelning och att införa kommunala utjämningsmandat är kontroversiellt. Med valkretsar och utan utjämningsmandat partierna ”betala” olika mycket för mandat i kommunfullmäktige, och det är de stora som gynnas. I Uppsala minns många att majoriteten i kommunfullmäktige för några val sedan blev socialistisk, trots att de borgerliga partierna fått fler röster.
Flera av Staffan Wermes förslag kom igen i ett utspel från EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson i torsdags. Hon säger sig räkna med att också statsråd från andra partier håller med. Förhoppningsvis har hon rätt. Men det är inte självklart att stora partier som kan gynnas av vissa inslag i den rådande ordningen verkligen förmår inse att reformer är nödvändiga.
Det kan behövas intensiv opinionsbildning för att vallagen ska ses över i tid till 2014.