Nobelpristagaren i fysiologi eller medicin Svante Pääbo med fru Linda Vigilant och barnen Rune Vigilant och Freya Vigilant.
Lucia är här, och som traditionen bjuder åker flera av nobelpristagarna efter arla väckning med Staffansvisor och luciasång snabbt till Uppsala för att hälsa på rektor och möta studenter och forskare.
För medicinpristagaren Svante Pääbo blir det nästan som att komma hem. För det var här det började. Men hade studierna blivit som planerat hade det inte blivit något Nobelpris. För det var inte medicin han tänkte sig, utan något helt annat: egyptologi.
– Jag var väldigt intresserad av gamla saker och ville liksom gå tillbaka i tiden. Jag började med egyptologi men hade alldeles förr romantiska idéer om vad det ämnet skulle vara.
Hur då romantiska?
– Jag hade många ungdomsföreställningar om vad det där var, att jag skulle gräva i Egypten och hitta mumier och pyramider. Men det visade sig att ämnet mest var mest språkligt och handlade om koptiska och hieroglyfer och sådant. Jag hade tänkt mig något mer äventyrligt.
Du såg dig själv som en slags Indiana Jones, alltså?
– Ha ha. Ja, någonting ditåt kanske.
Drömmen var att bli egyptolog. Och Svante Pääbo har försökt att kartlägga flertusenårigt DNA, bland annat från mumier vid Viktoriamuseet på Gustavianum i Uppsala.
Till Uppsala kom han före studierna för att göra lumpen vid tolkskolan. Och här blev han kvar över läkarstudierna som under åren som doktorand. Hans minnen av lärdomsstaden på slätten väcker något ungdomligt till liv när UNT frågar hur han hade det här.
– Uppsala var coolt ! Jag bodde i korridor på Sernanders väg i Flogsta i många år och sedan i Luthagen.
Hade en blivande Nobelpristagare tid för fest och nationsliv?
– Ja absolut, men jag hängde inte på nationerna utan det var mycket fester i korridoren. Det är livet där jag ser framför mig när jag tänker tillbaka. Jag har kompisar kvar från studietiden, säger Svante Pääbo.
Efter läkarstudierna blev det forskardito på Wallenberglaboratoriet på Dag Hammarskjölds väg, idag Kunskapsgymnasiet, under handledning av Per Pettersson.
– Jag fick vara med i en forskargrupp där man verkligen kände att man var med i forskningsfronten. Det var väldigt stimulerande. Han var tidigt ute med vad man kallar molekylärbiologi.
När beskedet om att Svante Pääbo fått nobelpriset slängdes han i dammen av kollegorna vid Max Planck Institutet i tyska Leipzig, där han har sitt laboratorium. "Jag trodde att allt var ett skämt först", säger han.
Var du en duktig forskarstudent?
– Jag hade nog tur och det gick bra för mig, både i mitt officiella projekt om immunologi och det jag började med vid sidan om.
För drömmen om Egypten och forntiden var inte borta, men i stället för att gräva i sanden började han söka i cellerna. De privata experimenten han gjorde "vid sidan om" genom att torka kalvlever i institutionens ugnar för att se om DNA kunde överleva, har blivit mycket omskrivna, bland annat i UNT.
Försöken lyckades och idag är han prisad för sina studier av historiskt DNA och hur det förklarar människans utveckling.
Nobelpristagaren i kemi, Carolyn R. Bertozzi, föreläser i Uppsala under tisdagen.
Vad lärde du dig i Uppsala som du lär dina studenter?
– Att man ska jobba med intressanta och viktiga frågeställningar. Allt är ändå lika jobbigt. Mycket misslyckas man med, men då har det i alla fall varit intressant.
Det är nyfikenheten som driver honom och än har han mycket kvar han vill förstå. Svaren finns i vår arvsmassa och vad som skiljer den från neanderthalarnas, som Svante Pääbo visat att vi en gång blandade oss med.
Nobelpristagaren Svante Pääbo poserar med en kopia av en Neanderthalmänniskas dödskalle. Pääbo sägs vara en skämtsam figur. Så vi vågar oss på ett klassiskt skämt i sammanhanget: Pääbo är till höger i bilden.
– Kan vi se vad som tillkommit i oss efter att vi skilde oss åt så kan vi hitta viktiga saker som förklarar varför vi blivit så väldigt speciella. Det finns säkert en biologisk bakgrund till att vi spridit oss så över hela världen, bildar kulturer och kan utveckla sådan teknologi, säger Svante Pääbo.
Svante Pääbo hoppas genom ytterligare genetiska studier kunna förstå mer av varför den människan skiljer ut sig, som att vi bildat kulturer och teknologi, förökat oss så starkt och har spridit oss över hela världen.