I Årsta för att stanna
På 1970-talet förvandlades Årsta från leriga åkrar till bostäder. Lägenheter blandades med radhus och villor. Tanken var att skapa ett område som inbjöd till mångfald och minskade boendesegregationen.
Jobbet skulle vara billigt och snabbt utfört i miljonprogrammets anda. Men Årsta byggdes även med en annan tanke i bakhuvudet.
-Det skulle finnas olika typer av boendeformer för att berika mångfalden och minska segregationen, säger landskapsarkitekten Lennart Pedersen som var med och skapade Årsta.
Uppsala var tidig i detta sätt att tänka och Årsta är ett av de tydligaste exemplen.
- Årsta har inte drabbats av de negativa effekterna av miljonprogrammet på samma sätt som till exempel Gottsunda som byggdes under samma period. I Gottsunda är det mest höghus och hyresrätter. Strukturen är för enhetlig, säger Lennart Pedersen.
1969 byggdes de sex våningar höga punkthusen på Fyrislundsgatan i Årsta. Sedan tog byggandet fart på allvar. För att få upp bostäder så snabbt som möjligt tilldelades olika arkitektkontor och byggföretag var sin del av området.
- Allt vara ganska styrt och reglerat. Det skulle vara enkelt och billigt. Därför blev det ganska fantasilöst. Detaljer och omsorg hanns inte med och var inte heller något som egentligen behövdes. Bostäderna blev ju uthyrda ändå eftersom efterfrågan var så stor, säger Lennart Pedersen.
1972 invigdes en av Sveriges största bostadsrättsföreningar, Gräslöken, av HSB:s ordförande Erik Nilsson. I de röda loftgångshusens 832 lägenheter satt samma grå tapet från hall till vardagsrum.
Fred Hedberg flyttade in i en av HSB-lägenheterna 1977. Mycket har förändrats sedan dess.
- Då kostade en femma bara några tusen i insats, i dag får man betala en och en halv miljon. Alla tyckte att Årsta var så långt ifrån stan när det byggdes. Nu är det ingen som tänker så, säger han.
Sedan 1977 har Fred Hedberg flyttat tre gånger - men bara inom området. Att lämna Gräslöken har han aldrig funderat på.
Bostadsrättsföreningen är fortfarande en av landets största. Föreningen är nästan som ett eget samhälle. De ger ut sin egen tidning, har ett fotolabb, en vävstuga, två tennisbanor, ett gym, solarium, bastu och en dataförening.
Ändå tycker Fred Hedberg att sammanhållningen och engagemanget blir sämre och sämre.
- I början av 80-talet hade vi ett korplag i fotboll och ett annat i bandy. Vi åkte skidlopp och cykellopp tillsammans och ordnade fester och maskerader. Nu är folk mer upptagna med sitt och säger att de inte har tid.
Själv har Fred Hedberg suttit i bostadsrättsföreningens styrelse i 28 år, är vice värd och står bakom en stor del av det som händer i Gräslöken.
- De flesta betraktar mig nog som en inventarium, säger han och skrattar.
Några kvarter från HSB:s röda loftgångshus, på Timjansgatan, ligger ett av de första villaområdena. Kommunen utlyste en tävling för att avgöra vem som skulle få bygga husen. Noarks arkitektkontor kammade hem segern med sitt bidrag: enplansvillor med öppna planlösningar. För att öka boendeinflytandet och gemenskapen skulle marken mellan husen ägas och skötas gemensamt.
I en av villorna bor Per Malm med familj. Som barn såg han hur grävskoporna började arbeta i Årsta.
När han var åtta år köpte hans föräldrar ett av de nybyggda husen på Timjansgatan.
- Det var oerhört spännande, säger han och bläddrar i en tummad röd dagbok från 1972. Där har han skrivit om upplevelserna från flytten, den första natten i huset och lekkamraterna på den nya gatan.
- Det var nästan bara barnfamiljer som bodde här och det fanns massor av kompisar att leka med, säger han.
När Per Malm fyllde 21 flyttade han hem till flickvännen Selam. Paret gifte sig, fick två barn och bodde på flera olika adresser i Uppsala. I slutet av 90-talet bestämde sig Per Malms föräldrar för att flytta till en mindre bostad och frågade om sonen ville köpa huset.
- De hade nog svårt för att göra sig av med det, säger Per Malm som till en början var tveksam till idén.
- Det kändes lite konstigt eftersom jag är uppväxt här. Samtidigt är huset kalas, stort och välplanerat och avståndet till stan är bra. Nu ångrar vi inte en sekund att vi tackade ja, säger han.
1998 flyttade familjen in. Grannarna på gatan är till stor del desamma som när Per Malm växte upp.
- Jag tror inte någon på gatan flyttat på 20-30 år. Och fler hemvändare har kommit tillbaka i området. En skolkompis till mig har tagit över sina föräldrars hus precis som jag. Husen är så bra och området känns tryggt. Jag tror att det är därför folk stannar.
- Ja, jag trivs jättebra här. Jag skulle nog också ha svårt att skiljas från huset, precis som Pers föräldrar. Men ni köper väl huset av oss sen, ler Selam Malm åt barnen Sofia och Jonas.
FAKTA
Årstaborna allt äldre
Årsta 1973:
0-6 år 19%
7-24 år 30 %
25-44 år 37%
45 och uppåt 14 %
Årsta 2005:
0-6 år 8%
7-24 år 22 %
25-44 år 26%
45 och uppåt 43 %
Visste du att...
...avståndet till Stora Torget är
3,5-4 km och till Akademiska sjukhuset 4, 5-5 km.
...det bor 7 364 personer i Årsta. Av dessa är 2 032 personer ensamstående utan barn.
...det finns totalt 3 531 lägenheter i Årsta. Av dem är 825 småhus, resten finns i flerbostadshus.
BAKGRUND
Fick namn av Årsta Gård
Bördiga slätter och handelsträdgårdar. Så såg det ut innan stadsdelen Årsta byggdes. Årsta Gård gav området dess namn.
I oktober 1967 presenterade Uppsala kommun en stadsplan för området. Planen kom till under stadsarkitekt Per-Olof Lefvert. Året därpå byggdes de första punkthusen. Centrum stod klart hösten 1971. Skolan byggdes 1972, dit elever som tidigare gått i Vaksala kyrkskola flyttades. Under våren tillkom Årstagården med pensionärslägenheter och ålderdomshem.
1974 byggde Uppsala Missionsförsamling kyrkan som från början även inhyste fritidsgård.
Så jobbar vi med nyheter