Tor Bunner, 22, och Anna Åkerlund, 27, känner att de inte får den hjälp eller trygghet som de betalar för. "Vad är meningen med hemförsäkring om man inte kan få hjälp", frågar Anna.
I somras hyrde Uppsalabon och studenten Tor Bunner, 22, ut sin lägenhet i Linköping under en månads tid. Tor och hyresgästen hade daglig kontakt den första veckan och förutom en sen hyra verkade allt stå rätt till.
Men dagen innan det var dags för honom att flytta tillbaka fick han höra att lägenheten inte var städad eller över huvud taget beboelig.
Då gick Tor och flickvännen Anna Åkerlund, 27, dit för att kolla läget. Dörren var olåst och stod lite på glänt, och det de möttes av inne i lägenheten skakade om de rejält.
– Det första vi såg var svarta sopsäckar på golvet med silvertejp runt. Även fönsterna var täckta med sopsäckar. Jag tänkte att här har någon blivit mördad, berättar Tor.
Det var fullständigt kaos, konstaterar paret. Sopor, matrester, cigarettfimpar och avföring var överallt i lägenheten, till och med i soffan och i sängen. Nästan allt Tor ägde var han tvungen att göra sig av med.
– Hyresgästen hade också stängt av kylskåpet med mat i. Där hittade vi levande kryp, berättar han och fortsätter:
– Och det luktade så illa. Det gick inte att vara där inne i mer än en minut.
Det visade sig att hyresgästen hade flyttat ut två veckor tidigare och låg inne på sjukhuset. Personen kunde inte förklara vad som hänt och hade inte heller pengar för att ersätta skadorna. Ganska snabbt förstod Tor och Anna att de inte skulle få hjälp den vägen. Då gjorde de en polisanmälan, vilket krävde fyra försök innan anmälan togs på allvar, säger dem.
Tor räknade ut att den sammanlagda kostnaden för skadade möbler och lös egendom var uppemot 20 000 kronor. Och saneringen, som tog två veckor att genomföra, kostade runt 10 000 kronor.
I princip allt, förutom tavlan till vänster och en tv, fick kastas efter uthyrningen.
De kontaktade försäkringsbolaget Trygg-hansa som först gav ett gott besked – hemförsäkringen skulle täcka skadorna i lägenheten. Men vid en skriftlig ansökan om ersättning ändrade försäkringsbolaget inställning, skadorna inträffade inte plötsligt eller oförutsägbart och därför gällde inte försäkringen.
– Det tyckte vi lät konstigt så vi överklagade. Ungefär en månad senare fick vi besked om att det visst går på hemförsäkringen men att skadorna räknades som enskilda händelser, och det skulle vi inte få pengar för. Vi har heller inte fått en motivering till varför det räknades som enskilda händelser.
Tor överklagade ytterligare en gång men försäkringsbolaget menade att de stod fast vid sitt beslut. Men plötsligt hade han fått 5 000 kronor i ersättning, av de 30 000 kronorna han sökte för.
Tor och Anna berättar att bostadsföreningen stöttade dem under hela processen, men att de annars kände sig bortprioriterade och bortförda av både polisen och försäkringsbolaget.
– Alla vi har pratat med har uttryckt att det är synd om oss och att det är det värsta som kan hända, men ändå har vi knappt fått någon hjälp. Allt är så motsägelsefullt och förvirrande, säger Anna.
Även om lägenheten sanerades och var beboelig igen var ingenting sig likt. Tor påmindes hela tiden om vad som hänt och kunde inte längre bo kvar. I dag bor de båda i en ny lägenhet i Uppsala.
– Det är ett trauma som sitter kvar än i dag. Alla pengar jag hade och saker jag ägde försvann. Jag har fortfarande inte återhämtat mig ekonomiskt, säger han.
UNT har kontaktat försäkringsbolaget men på grund av att ärendet prövas av Allmänna reklamationsnämnden (ARN) – kan de inte kommentera det enskilda fallet.