Huttrande grisar saknar gen
Nyfödda grisar klarar köld sämre än andra däggdjur eftersom de saknar en gen som behövs för att producera värme genom att förbränna brunt fett. Såväl tamgrisar som vildsvin har den genetiska förändringen.
— Tvärtemot vad flera forskare trott har denna genetiska förändring ingenting att göra med människans avelsarbete eftersom den uppkom många miljoner år före tamgrisens uppkomst, säger Leif Andersson, professor i funktionsgenomik och ledare för forskargruppen bakom studien.
Hos såväl möss som människor och andra däggdjur hjälper förbränning av brunt fett nyfödda att upprätthålla kroppstemperaturen. Ett protein som kallas UCP1 spelar en nyckelroll för denna energiomvandling.
Nu visar forskargruppen i Uppsala att det arvsanlag som styr produktionen av UCP1-proteinet redan för 20 miljoner år sedan "stängdes av" hos anfadern till alla nu levande grisar. Forskarna fann fyra olika mutationer, som var och en är tillräcklig för att slå ut produktionen av UCP1-proteinet.
— En rimlig förklaring till att det kunde ske är att förbränning av brunt fett inte var livsnödvändigt under en period av svinets evolution då den levde i ett varmt klimat, säger Leif Andersson.
Det enda svin som naturligt lever i kalla klimat är tamgrisens anfader, vildsvinet. Att vildsvinet klarar detta trots oförmågan att förbränna brunt fett beror på att det utvecklat en rad anpassningar.
— Vildsvinet är det enda hovdjur som bygger bo när de ska föda och griskultingarna huttrar för att upprätthålla kroppstemperaturen. Om tamgrisar släpps fria bygger även de bon för att ge sina nyfödda värme, säger Leif Andersson.
Han ser de nya rönen som ännu en bekräftelse av evolutionsteorin.
— En slumpmässig förändring i arvsmassan kan leda till att en viktig egenskap kan gå förlorad om den inte är livsnödvändig under en period av en arts utveckling Ett parallellexempel till grisens avsaknad av UCP1 är att människan, till skillnad från nästan alla andra däggdjur, förlorat fungerande gener för att tillverka C-vitamin, säger Leif Andersson.
Samtidigt anser han att de nya rönen om grisens förlust av en fungerande UCP1-gen är ett exempel på hur svårt det är att förklara variationen i naturen utifrån idén om intelligent design.
— Om nu en intelligent skapare skulle ha råkat göra ett misstag med grisens UCP1-gen kan man fråga sig varför den gjorde fyra misstag när ett är tillräckligt för att inaktivera genen. Och varför gjordes samma misstag när vårtsvinet och andra närbesläktade arter skapades? Det skulle möjligen kunna kallas för ointelligent design, säger Leif Andersson.
Så jobbar vi med nyheter