Hur var det på vobbet då?

– Den vanligaste anledningen till att man vobbar är att man inte kan lämna över sina arbetsuppgifter till någon annan. Sen vill man inte att kollegerna ska belastas på grund av frånvaron, säger Åsa Märs, pr-chef på Unionen.

I maj 2011 tog Språkrådet för första gången upp ordet vobba. Fackförbundet Unionen uppmärksammade ordet och ville undersöka hur vanligt det är att tjänstemän vobbar. En undersökning gjordes av Novus och visar att tre av fyra tjänstemän som är hemma för vård av sjukt barn jobbar under tiden. Varannan av de 1 000 tillfrågade gör det alltid eller ofta.

Undersökningen visar också att var tredje skulle helst slippa vobba om de kunde men lika många uppger att de får dåligt samvete av att vara borta från jobbet. Deltagarna fick inte svara på i vilken utsträckning de arbetar eller om de under vobbtiden tar ut lön från sin arbetsgivare istället för vabbpenning. På Försäkringskassan poängteras att det inte är okej att arbeta samtidigt som man vabbar.
– Man ska inte kombinera utan helt enkelt göra det ena eller andra. Idén med vabb är att man ska ta hand om sitt sjuka barn, säger Niklas Löfgren på Försäkringskassan.

Åsa Märs på Unionen säger ändå att det finns det mycket positivt med att vobba, som att slippa behöva ta igen en massa när man kommer tillbaka. Dessutom går utvecklingen ständigt framåt vilket har gjort det enklare att jobba hemifrån.
– För många kan det vara skönt att mejlens inkorg slipper ta vabb även om du gör det, säger Åsa Märs.

Det finns också flera negativa aspekter med vobbning. Det tär mycket på en person att ständigt vara uppkopplad och särskilt när man upplever att det är ett krav från arbetsgivaren att man måste vobba.
– Vi klarar en väldigt hög arbetsbelastning men måste alltid få tid till återhämtning, säger Åsa Märs.

Både Språkrådet och Unionen tror att företeelsen att vobba har funnits längre än själva ordet.

Anna Löfgren är psykolog och psykoterapeut vid Kompetenscentrum för arbetslivsinriktad rehabilitering på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon tror att vobbning är en naturlig följd av hur arbetslivet i Sverige ser ut.
– Det är svårt att spekulera i men allt fler jobbar över och tar med sig jobbet hem på kvällen. Vissa känner helt enkelt en press på sig att de måste vobba för att leva upp till de förväntningar som finns, säger Anna Löfgren.

Sedan finns aspekten hur vobbning påverkar barnet.
– Vi vet att det är vanligt att föräldrar tvingas att splittra sin uppmärksamhet och det är ju aldrig bra, säger Anna Löfgren.

När det gäller stressfaktorn är det är svårt att säga vad som är värst. Att vara hemma med sjukt barn och inte kombinera tiden med jobb kan vara mer positivt om man känner att det blir en återhämtning från vardagsstressen. Däremot kan det bli jobbigt att inte vobba eftersom risken finns att man tvingas ta igen mycket när man kommer tillbaka till jobbet.

Anna Löfgren tror att man måste försöka tänka på vad det är som driver en person till att vobba.
– Man får själv försöka avgöra om det verkligen är nödvändigt att vobba och kanske lyfta frågan på arbetsplatsen och med chefen för att se hur mycket som egentligen krävs av en. Annars är tid för återhämtning den bästa boten mot stress, säger hon.