Hur känner man igen en lögnhals?

Det går att avslöja de flesta, men inte alla lögnare.
Hur gör man då? Med hjälp av sin intuition, eller genom att spana efter särskilda tecken?
En som vet hur man gör är den amerikanske psykologen Paul Ekman. Han har studerat ansiktsmimik och kroppsspråk hos personer som ljuger och som talar sanning.
Efter hans forskning kring mikrouttryck, kan man nog kalla honom för en riktig lögnexpert. Så långt som han kommit i konsten att avslöja en lögnare har ingen annan lyckats med.
Men vad är då mikrouttryck?

Alla som följt deckarserien Lie to me har fått en fingervisning om vad det handlar om. Serien visas just nu på TV4+ och är inspirerad av Paul Ekmans vetenskapliga upptäckter.
Huvudpersonen kan läsa människors kropp- och ansiktsuttryck och upptäcka om någon ljuger. En ryck på axeln, en ofrivillig gest med handen eller en darr på överläppen. Det kan vara just de små signalerna som får lögnaren på fall.
Mikrouttryck är ett slags ofrivilligt läckage av kroppsliga signaler som en lögnare sänder ut, mimer som försvinner på en bråkdels sekund, ofta bakom ett leende.
Ansiktet är med andra ord en levande lögndetektor. Det kan inte ljuga helt och fullt, enligt Paul Ekmans teorier.

Det beror på kunskap från omgivningen om signalerna kan tolkas. Det vill säga, kroppen kan aldrig ljuga men den andre kan kanske inte tolka signalerna. Den som vill avslöja en lögnare måste i det närmaste vara expert, eller i vart fall träna upp sin förmåga. Det är nämligen den sammanvägda avvägningen av vad personen säger, mikrouttrycken, gesterna, blicken, kroppshållningen och rösten som ger svaret.
- Tyvärr finns det ingen universalmetod för att avslöja en lögnare, eftersom människors beteende skiljer sig åt. Om en person kliar sig i håret och ofta drar sig i örat behöver det inte betyda att just han ljuger. Men en annan person kanske gör det, säger Etzel Cardeña, professor i psykologi vid Lunds universitet, där Paul Ekman nyligen utsågs till hedersdoktor.

Det finns dock ett par beteenden som kan skilja en lögnare från en sanningssägare. En lögnare:
* talar oftare i ett ljusare tonläge och låter mer spänd på rösten.
* strävar efter kroppskontroll, eftersom de är måna om att inte uppträda som folk tror att lögnare gör.
* talar snabbt och utan att tveka. Berättelsen är likadan varje gång. En som talar sanning tvekar oftare och söker efter svaret. Berättelsen kan också variera om den berättas flera gånger.
* sitter mer stilla och möter blicken oftare än en sanningssägare.
* kan få röd, kliande näsa. När en person ljuger blir hon stressad, vilket leder till ökad blodgenomströmning i bland annat näsan, en så kallad "Pinoccio-effekt". Detta hände till exempel Bill Clinton under Lewinsky-förhören.

Om du är duktig på att ta in de små gradskillnaderna i en persons beteende som du därefter tolkar som motsägelsefulla, har du lättare att genomskåda en lögnare.
Det gäller alltså att inte förlita sig på en enda okontrollerad signal, som en flackande blick eller harkling. Men återigen. Signalerna är olika från person till person. En som är bra på att mixtra med sanningen, lyckas ofta dölja de allra mest subtila signalerna, som ett skifte i tonläge eller en omotiverad paus. Och även en oskyldig person kan uppträda nervöst och se skyldig ut.
- Det finns naturbegåvningar, de som har lättare än andra att läsa av ansiktsuttryck. Men även proffsen har svårt att avslöja en person som går in för att ljuga, säger Etzel Cardeña.

Vad vore då inte bättre om det fanns en sanningsdrog, ungefär som i Karin Boyes science fiction-baserade bok Kallocain från 1940 där kemisten Leo Kall uppfinner en drog som får människor att blotta sina innersta tankar och känslor.
Eller en lögndetektor, som mäter fysiska förändringar och ger utslag om en person inte talar sanning.
Just en lögndetektor använde sig Kanal 5 av när de sände programmet Sanningens ögonblick. Om deltagarna talade sanning kunde de vinna pengar och inför programmet hade de tävlande genomgått ett lögndetektortest.

Det finns två sorters lögndetektorer. En mäter darrningar i röstläget som påstås avslöja stress och heter VSA, voice stress analysis. En annan sort gör statistik över röstens våglängder som påstås avslöja psykologiska tillstånd och kallas LVA, layered voice analysis.
De har blivit populära hos myndigheter och företag i andra länder för att avslöja fuskare.
Men funkar en lögndetektor?
- Nej, det tror jag inte. Man kan bli stressad av andra anledningar än att man ljuger vid användandet av en lögndetektor, säger Etzel Cardeña och berättar i stället om att det just nu utvecklas tekniker för att skanna av människors hjärnor. Syftet är att läsa av vad som händer i hjärnan och hur den ser ut när någon ljuger.

Polis och domare är inte bättre än andra på att avslöja lögnare. De bara tror att de är det, hävdar Pär Anders Granhag, professor i rättspsykologi vid Göteborgs universitet.
Han forskar i lögnens psykologi och påpekar att anledningen till varför vi ofta misslyckas med att avslöja en lögn är att vi håller oss till stereotypa uppfattningar om hur en typisk lögnare agerar. Många tror till exempel att en som ljuger undviker ögonkontakt och rör på sig mer orolig. Men i stället är det tvärtom. Lögnaren tänker "nu får jag inte avslöja mig genom att hoppa omkring på stolen".

Pär-Anders Granhag pekar på tre tekniker för att avslöja lögnare. Först observerar man kroppsspråket, därefter vad som faktiskt sägs och sist görs ett lögndetektortest.
Om en politiker ljuger, kan det få svåra konsekvenser för många. En vit lögn däremot, ser vi mellan fingrarna på. Psykopater är svårast att avslöja, eftersom de är känslokalla och tror sig ha rätt att leva efter egna regler.
Den bästa tekniken för att ljuga, menar Etzel Cardeña, är att ljuga för sig själv. Den som ljuger tillräckligt många gånger, börjar till sist tro på lögnen och lögnen blir till slut sanning.

Hur känner man igen en lögnhals?

Kan man känna igen en lögnhals? Svaret är ja - om man är proffsig nog att läsa av ansiktsuttryck, gester och tonfall. För att lyckas ska man hålla utkik efter okontrollerade kroppssignaler.