Hur håller man liv i passionen?
Du kan inte sluta ta på din partner, hela världen snurrar och du måste vara nära din älskade dygnet runt. Inget kan få dig att känna dig lika levande. Tyvärr är passionen kortlivad. Så vad gör du när passionen är död?
Psykolog och psykoterapeut Anna Kåver och professor Åsa Nilsonne har skrivit boken Tillsammans.
Foto: Kattis Strömgren
Den vi träffar blir en symbol för denna förändring. Personen i fråga gör förändringen möjlig och underlättar den.
Det är därför svårt att tänka sig en deprimerad person bli häftigt förälskad när livet står stilla och självkänslan är i botten. I hjärnan finns ett partnervalsystem som slår till när man är redo för en förälskelse. Den här beredskapen kräver en tilltro till den egna attraktionskraften och en lust att öppna sig för en annan människa.
Men så småningom dör även den mest intensiva passionen.
Vad ska man göra då? Ska man försöka hålla passionen levande eller satsa på ett tryggt men ospännande förhållande?
- Passionen är ett övergående tillstånd. Man ska växa tillsammans i en relation, säger Anna Kåver, psykolog och psykoterapeut i Uppsala som till sommaren kommer ut med en bok som handlar om känslor.
Är det då lättare att hålla passionen levande om du upplever omskakande kärlek vid första ögonkastet? Eller är det bättre att bygga ett kärleksfullt förhållande om ni lär känna varandra mer och mer?
- Det finns inget som är bättre eller sämre, relationen utvecklas bara på lite olika sätt, säger Anna Kåver.
Risken är dock större att förhållandet spricker om man går in i en bubblande passion och inte ser att idealbilden man skapat av sin partner är en förvrängning av verkligheten.
Anna Kåver har gett ut ett flertal böcker ihop med Åsa Nilsonne, som är psykiater, professor i medicinsk psykologi och deckarförfattare.
Senast var det boken Tillsammans - om medkänsla och bekräftelse, som blivit en bästsäljare bland floden av relationsböcker.
Jag träffar dem båda för en intervju på Anna Kåvers mottagning i Uppsala. Åsa Nilsonne kinesiska nakenhund Zelda kommer fram för att hälsa med blygsam nyfikenhet och viftar på svansen. Hon vill bli klappad.
- Samma glädjeyttringar som Zelda visar på morgonen eller varje dag när hon kommer hem från jobbet skulle fler par i långa förhållanden visa varandra, tycker Åsa Nilsonne.
Både Åsa Nilsonne och Anna Kåver menar att passionen är ett klart överskattat kärleksrus.
Den är en lustfyllt känsla som får människor att känna sig mer levande och härlig så länge den varar. Det kan pågå i allt från en vecka till mer än ett år. Men den kan aldrig överleva i sitt absoluta tillstånd.
Anna Kåver förklarar det med ett tunnelseende då man enbart ser sin partner som enastående, perfekt och unik. Någon hjälp att hålla relationen vid liv behövs inte.
När den övergår i en vardagstillvaro blir det desto viktigare att lägga ner tid och engagemang i förhållandet. Om du inte accepterar att den du blev kär i också har fel och brister dör förhållandet.
- Det är ganska arbetsamt att vara passionerat förälskad. Jag skulle vilja lyfta fram kamratskap, samarbetsförmåga, lojalitet och uppmuntran som nyckeln till varför relationer överlever och mår bra, säger Anna Kåver.
Men mycket i våra liv ändå kretsar kring förälskelse, åtrå, sinnlig kärlek och romanser. Den idealiserade bilden av häftig kärlek reproduceras i filmer, litteratur och musik.
Passionen har skildrats i alla tider. Det är inget nytt att människor blir förblindade i sina passioner. Höga visan i Bibeln, Shakespeares kärleksdrama Romeo och Julia och Euripides Medea är bara några skälvande passioner som haft inflytande på oss genom tiderna.
I dag anses det nästan lite udda att inte blivit innesluten i den krets som upplevt himlastormande kärlek.
- En stark förälskelse tillför energi, den ger kraft, optimism och kan vara utvecklande. Människor som är förälskade öppnar upp sig mot varandra och omvärlden och blir gladare, säger Åsa Nilsonne.
Men det är också ett slags eskapistiskt tillstånd.
- Föreställ dig att det dyker upp en passionsviagra, ett piller som man tar varje dag för att hålla en stark förälskelse vid liv. Skulle du vilja umgås med en person som tar såna tabletter? Skulle du vilja bli opererad av denne läkare eller att barnen hade en sådan dagisfröken?
Åsa Nilsonne skakar på huvudet och tillägger:
- Och måste man hålla passionen vid liv till varje pris? Jag är inte så säker på det.
Hon refererar till ett ordspråk på engelska som betyder ungefär så här: ''Barn vars föräldrar har kvar passionen är föräldralösa''.
Två personer som är upp över öronen förälskade i varandra blundar för omgivningen. De ser sig själva som viktigast i världen. Föräldrar som inte bryr sig om någon annan än sin partner är förödande för ett barn. Åsa Nilsonne har sett det på nära håll. Parets döttrar kom i kläm, fick ingen uppmärksamhet och kände sig som det femte hjulet under vagnen.
Nej, det är bättre att satsa på acceptans i ett långvarigt förhållande. Att du accepterar att din partner kan vara grinig och sur, drar dåliga skämt, luktar illa ur munnen på morgonen och aldrig sköljer ur mjölkförpackningarna innan de viks ihop.
Du måste ha förståelse för alla sidor hos din partner, även mindre attraktiva personlighetsdrag.
- Jag tror också att man ska ge varandra frihet att utvecklas åt var sitt håll och identifiera några områden som man tycker om att göra tillsammans. Förälskelse som enbart bygger på en typ av attraktion som är utseendestyrd är inte så mycket att bygga vidare på, säger Anna Kåver.
Kärlek kan också vara att man är goda vänner och är lojala mot varandra. Och ett visst mått av nyfikenhet måste finnas. Har man levt länge ihop kan båda tro att man vet allt om varandra.
- Du intresserar dig för personen, frågar vad som händer på jobbet, vad han eller hon tycker om olika saker. Dialogen gör det möjligt att visa uppskattning och ta intryck av varandra. Får man inte det där samtalet tror jag att man drar sig undan och inte släpper in den andre i sitt eget inre rum. Den ene kan också börja tro att man inte är attraktiv längre. Och om den andre börjar dra sig undan på samma sätt som sin partner går båda omkring och bär på samma negativa tankar helt i onödan bara för att man inte pratar med varandra, säger Anna Kåver.
Men om vi bara älskar varandra? Då sköter sig väl resten av sig självt?
Det är farligt att tänka så, menar Anna Kåver. Om en i förhållandet är sjuk, stressad eller mår dåligt över något är det lätt hänt att det går ut över relationen. Då krävs det förståelse och stöttning från den andres sida. Avsaknad av förståelse kan leda till att man börjar fokusera på den andres dåliga sidor.
- I stället ska man rikta in sig på de positiva. Att han har humor, intressanta åsikter eller lagar god mat. Det är lika lätt att få ett negativt tunnelseende. Att man till slut bara ser de dåliga sidorna, säger Åsa Nilsonne.
Att måna om sig själv i förhållandet tycker hon också är viktigt. Att man gör sig fin och anstränger sig för att sköta sin hälsa och sitt yttre.
Och man kan göra oväntade saker. Bjuda på överraskningar. Till synes triviala knep, men de funkar. Som att tända ljus till middagen. Fixa en weekendresa i smyg eller lägga en lapp med några kärleksord under huvudkudden.
I förhållanden med barn är det lätt hänt att man visar mer kärlek till barnen än sin partner.
Varför är det så?
- Kanske för att man tar relationen mer för given. Och att man blir för lat och bekväm för att uttrycka sina känslor, säger Anna Kåver.
Men känslor har vi för att vi ska visa dem. I en kärleksfull relation ger man utan att alltid förvänta sig att få något tillbaka. Och det är ömsesidigt från bägge håll.
Så jobbar vi med nyheter