Videon är inte längre tillgänglig
Jens Werme, 35, svetsare, Uppsala: – Jag ger ibland, men bara till gatumusikanter. Jag tycker nog att tiggeri borde förbjudas och att de i stället borde få hjälp på andra sätt, men hur vet jag inte.
Linda Djurberg, 29, säljare, Uppsala: – Tiggeri är fel och borde förbjudas. I det finns ingen framtid och det är inte värdigt, det är mycket bättre att de får hjälp i sina hemländer. Om det är riktigt kallt kan jag ge en tiggare en kopp kaffe, men jag skulle absolut inte ge pengar. Jag har rest en hel del så jag har sett mycket tiggare. När de började komma hit tänkte jag nej, inte här också.
Anna-Karin Timan, 28, säljare, Uppsala: – Det har ju blivit så många så på ett sätt har man vant sig. Men jag tycker att jag ger mer i dag än när de kom och att jag funderar mer över vad dessa människor varit med om. Det beror nog på att mina föräldrar engagerat sig i frågan en hel del. Jag tror att det alltid lönar sig att ge. Förbud tror jag inte på.
Simona Holgersson, 13, Öregrund, går i skolan: – Jag tycker det är jobbigt att se dem och tycker synd om dem. Jag bor i Öregrund och alltid när jag kommer till Uppsala tänker jag på hur många tiggare det är här. Men jag ger inga pengar för jag vet inte hur pengarna används.
Ferhat Misto, 29, kock, Uppsala: – Det kändes ju väldigt ovanligt när de först kom, här i Sverige har vi ju levt i nån slags trygg bubbla och inte varit vana vid att se hur tufft en del har det. Nu har det blivit vardag att se det. Jag ger någon hundralapp ibland, kan man spendera en hundralapp på två öl kan man väl ge till någon som tigger. Men egentligen borde ju deras hemländer ta sitt ansvar, det är där problemet borde lösas.
Carolina Enmarker, 20, värvar bidragsgivare på gågatan i Uppsala: – Jag ger ibland, men har ofta inte kontanter. Jag tror att risken är stor att många blir avtrubbade, att det blivit så vanligt med tiggare att många slutar bry sig. Så är det väl redan förresten. Jag jobbar ju själv med att värva bidragsgivare och får höra mycket negativt. Jag har lätt för att känna med tiggarna.
Yaga Sosnovska, 73, Uppsala: – Jag accepterade dem mer när de var färre, nu tycker jag att det är obehagligt att de finns i vartenda gatuhörn. Hur kan de ha blivit så många? Jag ger aldrig pengar, för jag vet inte hur de används, men ibland ger jag mat. Men man måste hitta en lösning på problemet på högre nivå, det är en sak mellan Sverige och Rumänien.
Nasrin Azizi, 59, undersköterska, Uppsala: – Jag blev så förvånad först när de dök upp i Sverige, i Iran där jag kommer från är det däremot vanligt. Nu är det så vanligt här att jag blivit lite avtrubbad. Jag tycker att tiggeri ska förbjudas, annars blir det allt värre. Vi måste ställa krav på Rumänien att de ska ta ansvar för sina medborgare.
Louise Sundqvist, 17, student, Sigtuna: – Jag ger dem inte pengar, jag tror inte att det hjälper. I Sigtuna där jag bor finns nästan inga tiggare, men här i Uppsala har ju tiggeriet blivit en vardagsgrej. Jag tror att det kan leda till mer främlingsfientlighet, även om det ju också debatteras mycket hur man ska lösa deras situation. Jag tror inte på förbud, problemet försvinner ju inte av det, utan att man måste sätta större press på Rumänien.
Sven Tideman, 66, pensionär, Uppsala: – Jag ger pengar till organisationer, men aldrig till tiggare eftersom det bara hjälper personen en kort stund. Problemet måste lösas på annat sätt, genom påtryckningar mot Rumänien och kanske också Bulgarien. Jag har inte vant mig vid att se människor tigga, utan blir väldigt illa berörd över att vissa har det så.
Cato Säthre, 43, flygtrafiksansvarig, Uppsala: – Jag ger aldrig pengar, jag tror att mycket av tiggeriet är organiserat. Jag flyttade till Uppsala från Oslo för två år sedan, det var lika mycket tiggare där så jag blev inte förvånad. Det är hemskt att folk behöver tigga men jag har vant mig vid att det tyvärr är så.