Hur går snacket på stan?
Vad pratas det om på Uppsalas gator en vanlig sommardag? UNT har varit ute på stan och tjuvlyssnat.
Andreas Gejke och Daniel Karlsson äter varsin glass och småpratar.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Två tonårstjejer står inne på Åhléns provar läppstift:
- Sen måste jag ha ett rosa nagellack.
- Men det har du ju ett.
- Nej, nej nej, ett genomskinligt rosa.
- Det finns på HM.
- Åh, vi drar dit, snälla!
Varianter på detta samtal går att återfinna i så gott som varje gathörn och varje butik. Ibland finns inslag av irritation, när folk inte riktigt hittar vad de vill ha. Som det medelålders paret på Svartbäcksgatan:
- Det är ju inte klokt.
- Nej, jag säger ju det.
- Att det inte ska gå att köpa en vanlig musmatta längre.
- Nej, allt ska vara så avancerat nu.
- Det är vansinne.
Ett och annat icke-shoppingsamtal hördes dock i vimlet. Lite Bergman, lite reseredogörelse, lite hälsoproblem, lite läppstiftets vara eller icke vara och lite relationscoachning.
Andreas Gejke lyssnar på sin kompis Daniel Karlsson som varit söderut:
- I alla fall, sen åkte vi vidare till Köpenhamn.
- Jaha, åkte ni hem sen?
- Det strulade så mycket på tåget...
- Jaha.
- Ja, vi kom dit vid fyra och Ströget stängde ju fem...
- Jaha, åkte ni hem sen, eller?
- Sen åkte vi till Lund. Det var riktigt kasst faktiskt.
- Är det sant? Vad trist.
- Sen var det så jävla kasst väder.
- Jaha...
Par i 25-årsåldern på Uppsalapendeln:
- Jag tänker inte kyssa dig om du har det där kletet på dig.
- (inget svar)
- Men varför ska du ha på dig läppstift? Det är inte fint.
- (inget svar)
- Men svara!
- Jag tycker det är fint.
- Men jag tycker inte att det är fint.
- Nähä...
- Jag vill inte kyssa dig när du är så där kletig.
- (inget svar)
- Varför räcker det inte att jag tycker du är fin?
- Men jag vill ha läppstift.
- Varför?
- För jag tycker det är fint.
- Men det är det inte. Jag tycker inte det.
- Nähä.
osv.
Två medelålders kvinnor, den ena sitter på en bänk på Svartbäcksgatan.
- Vill du sitta?
- Nej, det är ju det jag inte kan.
- Ja, visst ja.
- Nej. Men nu kör jag en vecka till, sen sjukskriver jag mig i fyra veckor i stället för att ta semester.
- Jaha.
- Ja. När man blir 50, då rasar hela kroppen, alltså. Jag får sätta en parantes kring hela det här året.
Tonårstjej som pratar i mobiltelefon utanför Åhléns:
- Hatar du honom?
- ...
- Jo, men jag frågar om du hatar honom?
- ...
- Det är bra, då kommer du snart vidare till hämndfasen.
- ...
- Nej, den kommer senare.
- ...
- Jo, men om du hatar honom är du där nu.
Två män med barnvagn:
- Det där är gjort av han den där designern (pekar på Åhlénshuset).
- Åh fan, han den där... vad heter han?
- Ja, han... vad fan heter han?
- Han.... finnen.
- Ja, just det.
Två medelålders kvinnor vid ett övergångsställe på Kungsgatan:
- Nu är det bara Bergman överallt.
- Ja, herregud. Det är inte min grej. För i helvete.
- Inte min heller...
- Nej hans filmer är ju bara ångest, ångest, ångest. Från början till slut.
- Det sjunde inseglet... jag minns att man tvingades titta på den i skolan.
- Och Höstsonaten... den är bland det jävligaste jag har sett. Bara komplicerade mor-dotterrelationer.
- Ja...
- Nej, går man på bio vill man inte se på sånt. Då vill man se nåt kul.
Så jobbar vi med nyheter