– Jag fick min diagnos 1997, då tyckte jag att det var jättejobbigt att berätta för andra om den. Men det har blivit mycket bättre, kunskapen har ökat och det finns en större förståelse, säger Margareta Mörck, ordförande i celiakiföreningen i Uppsala län.
Föreningen testar nu, en gång i månaden, Uppsalas fik för att kolla in utbudet för de som är glutenintoleranta. Eftersom kombinationsdiagnoser är relativt vanliga är föreningen även intresserade av hur menyerna är anpassade för de som inte tål laktos eller soja.
Hur ser det ut i Uppsala tycker ni?
– På restauranger funkar det jättebra i stort sett överallt. Samma sak gäller kaféer. Tyvärr är det många som inte riktigt vågar sig ut. Att vi testar olika fik är ett sätt att visa att det visst går att äta ute. Det som kan vara lite sämre är små, enskilda snabbmatställen. Och det man skulle önska är att det lättare gick att hitta färdigsallader att ta med på resor. De innehåller ofta pasta.
Är det svårt att baka åt en själv eller åt en intolerant vän?
– Nej, det tycker jag inte, sortimentet utökas hela tiden. I dag är det inte svårt att gå in i en butik och hitta hyllan med glutenfritt. Det finns exempelvis mjölmixar, fryst bröd och pasta gjord på bönor eller soja, om man tål det, säger Margareta Mörck som förklarar att trenden med att undvika vitt mjöl även har varit till fördel för de som har celiaki.
– Man kan också baka med bovetemjöl, det tål alla, även om namnet är lite lurigt.
Tidigare pratade man om att en till två procent av befolkningen var drabbad av glutenintolerans.
– Nu pratar man snarare om två till tre procent. Det ökar. Man har också blivit mycket bättre på att ställa diagnoser, säger Margareta Mörck.
Varför behövs en celiakiförening?
– Det är det vi vill bevisa. Vi försöker stötta och hjälpa våra medlemmar. Det är dyrare att leva med celiaki så vi försöker jobba med de ekonomiska frågorna. Barn får fortfarande ett statligt bidrag på grund av ökade levnadskostnader men inte alla vuxna. Vi ger även mattips och restips till varandra.