En ensam ung kille vinglar förbi. Han är en av få tidigare valborgsfirare som är vaken vid halv tio-tiden, i övrigt är det mest promenerande medelålderspar och motionärer som är ute. Resten sover troligen, med tanke på tystnaden som kontrasterar från gårdagens högt pumpande musik över studentområdena. I skogen,uppe vid Sten Sturemonumentet, var det bara för några timmar sedan fullt med folk som dansade. Fler än någonsin, om man får tro arrangörerna bakom det hela. Festen heter Basement In The Woods och är öppen för alla som vill dansa till elektronisk dansmusik. Arrangörer är PsySeeneries och The Basement, med Jonas Andersson och Tony Eriksson i spetsen.
– Det var uppemot tusen personer här i natt, de var överallt runt hela monumentet, säger Jonas Andersson.
I träden hänger fortfarande dekorationerna kvar, som Jonas tillverkat själv med träpinnar och garn i ljusgrön, rosa, vitt och andra staka neonfärger.
– Alla de här grejerna lyste igår, säger Jonas och pekar också på lamporna som hänger uppe i trädet. Han springer till bilen och hämtar kameran för att visa bilder från natten, där blinkande ljus lyser upp svettiga dansare. Den mesta av utrustningen i form av ljudanläggning har de hyrt in enkom för detta, och trots att de inte tar inträde till festen så går de precis runt, tack vare donationer från deltagarna.
Basement In The Woods firar i år 20-årsjubileum, en tillställning som började som en enkel grillfest ute i skogen.
– Sedan spreds det, då fanns ju inte Facebook och sånt så det var väl mun till mun-metoden, säger Tony Eriksson, som också är arrangör.
– De hörde nog musiken från skogen också, säger Jonas Andersson.
Polisen i Uppsala har länge varit medvetna om festen och brukar vara på plats varje år för att kolla läget.
– Men det brukar aldrig vara något större bråk, aldrig något strul, hävdar Jonas.
Natten fest tycker de blev väldigt lyckad, men det satte sina spår. Sedan klockan sex på fredagsmorgonen har det varit ungefär fem personer sammanlagt för att städa upp.
– Det såg likadant ut här som i Ekonomikumparken, berättar de.
Blir det en fest här även nästa år?
– Man vet aldrig. För tio år sedan sa jag "nu får det vara nog", men nu står vi här, säger Jonas och ler.