– Det är kanske den viktigaste effekten: att det uppstår nya mötesplatser och nätverk kring den här fysiska mötesplatsen, säger Jenny Kangas, ungdomscoach på Upplandsbygd.
Det hela började som ett ungdomsprojekt, där deltagarna är mellan 20 och 23. Så småningom anslöt sig även äldre personer, vilket gjorde att projektet blev ännu bättre, enligt Jenny Kangas.
– Det blev ett generationsprojekt. Det är positivt om man kan stärka sammanhållningen över generationsgränserna.
Upplandsbygd har stått för finansieringen med 50 000 kronor av EU:s medel för landsbygdsstöd. Men arbetsinsatsen står de boende i Rasbokil för. Hundrastgården ligger intill bygdegården i Rasbokil. Och skötsel och underhåll kommer att skötas av de aktiva i bygdegårdsföreningen. I samband med arbetet med hundrastgården har några av ungdomarna i projektet också engagerat sig i bygdegårdsföreningen, och en av dem sitter numera i föreningens styrelse.
Hanna Ek är en av de yngre drivkrafterna bakom hundrastgården. Hon har med sig Nemo, en dvärgpudel powderpuff, som hon beskriver som lite unghundsbusig.
Tillsammans med sin sambo har hon varit med och satt upp stolpar och gjutit fundament under arbetet med hundrastgården, berättar hon.
– Det här är ganska efterlängtat. Vår hund har varit en typisk valp som inte velat göra som man säger. Vi har en stor tomt, men den är inte inhägnad och då kan man inte släppa honom lös, säger hon.
Tove Tjäder, en annan av de lokala eldsjälarna bakom projektet, säger också att önskemålet om en hundrastgård varit stort. Själv är hon dock 40+ och är en av dem som står för det generationsöverbryggande samarbetet.
– Det finns ett stort hundintresse i bygden. Och av hänsyn till viltet får man inte släppa hundarna lösa vissa tider på året, säger hon.
Inne i hundrastgården finns flera hundägare på plats. Lotta Brundin och Margareta Bredberg Dahl är två av dem. Lotta har med sig sin staffordshire bullterrer Atlas och Margareta blandrastiken Jackie. De berättar att de brukar gå i skogen med sina hundar, men är ändå glada för hundrastgården.
– Det blir en bra samlingsplats för dem som har hund. I skogen är man ofta ensam när man går, säger Margareta Bredberg Dahl.
– Här kan man också ta hit instruktörer för kurser till exempel, säger Lotta Brundin.