Hunden Leia - hjälpsam och ovanlig

När det vita selet dras på vet labradoren Leia att leken är slut och att det är dags för arbete. Hon har under lång tid dresserats i konsten att agera ledarhund och har sedan valts ut med omsorg för att passa med just Sabina Fornhems livssituation. Nu genomgår de en två veckors introduktionskurs tillsammans för att lära sig vardagslivets alla moment, innan det är dags att börja arbeta på riktigt.
- Ledarhunden ska fungera som ett förflyttningsmedel, men den synskadade måste ha sin egen karta i huvudet. Det gäller att träna in vägarna som man ska gå och nöta in proceduren steg för steg, säger Laila Tapper, en av tre ledarhundskonsulenter från Synskadades riksförbund (SRF), som reser land och rike runt och instruerar nya förare och hundar.
Nu finns hon med vid Sabina Fornhems och Leias sida under hela deras utbildning, som bestått av en vecka på en kursgård och snart en vecka i mattes hemmiljö i Uppsalastadsdelen Stenhagen.

Sabina Fornhem, som är van med hundar sedan tidigare, hoppas att den nya bekantskapen ska innebära en klar förbättring för hennes vardagsliv.
- Den största fördelen är att det kommer bli så mycket lättare att röra sig utomhus, nu behöver jag inte koncentrera mig på allt längre. I början tar vi det lite lugnare, men hittills känns det som att det fungerar jättebra, säger hon.
I dag finns det 290 personer med ledarhundar i Sverige, enligt siffror från SRF. Men bara tre av dem finns i Uppsala län.
- Uppsala är lite av en vit fläck på kartan för oss, men varför vet vi inte riktigt. Det kan bero på att informationen inte riktigt nått ut här. Men alla synskadade vill inte heller ha hund, det innebär ju också ett stort ansvar, betonar Laila Tapper.

Alla hundar är inte heller lämpade som ledarhundar. De allra flesta är labradorer, välkända för sitt lugn och sin godmodighet, egenskaper som gör dem utmärkta i rollen. Enstaka schäfrar finns också, eller pudlar för personer med allergiska besvär. Men det är en lång väg att vandra för en blivande ledarhund innan den är redo för aktiv tjänst. Hundens liv börjar i trygg miljö hos någon fodervärd, innan en dressyrutbildning på åtta till tio månader tar vid. För att hunden sedan ska kunna slussas ut till utvald förare måste den vara helt frisk och genomgå en serie med slutprov med olika moment och miljöer.
- Det är först därefter man kan säga att just den hunden passar bra för till exempel Sabina. Men det kan förstås gå fel även senare, om inte personkemin mellan hund och förare visar sig stämma, säger Laila Tapper.

Den största svårigheten brukar ligga i omgivningens agerande, inte minst andra hundägares. Människor omkring är i regel hjälpsamma och vänliga, men en del känner inte till att man inte ska gå fram till en ledarhund i arbete.
- Folk vill ibland komma fram och klappa hunden, men det ska man inte göra eftersom det kan störa hennes koncentration. Det blir nog en av de största utmaningarna för oss, säger Sabina Fornhem.
Och snart är det dags för ännu ett eldprov - besök i Stockholm, där Sabina Fornhem har sin nya praktikplats. Det innebär ytterligare rutter och moment som ska läras in, och ännu en dag på jobbet för Leia.

Hunden Leia - hjälpsam och ovanlig

Sabina Fornhem från Uppsala har fått en ny fyrbent kamrat. Tvååriga ledarhunden Leia kommer att finnas till hands i vått och torrt och göra vardagens rutiner lite lättare. Men än så länge är det bara några få synskadade i Uppsala som använder sig av ledarhund.