Hundar i stallet istället

Hundarna stortrivs, i alla fall om man frågar deras matte eller husse. Att gå fot, ligga ner och hoppa på kommando tycker de flesta är roligt även om det spritter i benen och man helst vill skälla ut kompisen bredvid. Godisbiten som kommer på slutet är bara bonus. Det är andra måndagen Svenska Hundklubben arrangerar vinterträning. Ett tjugotal hundar av olika ras deltar.
- Det här är nytt för i år. Normalt tränar vi bara under vår, sommar och höst. Vi startade för att kunna hålla i gång också under vintern och det verkar slå väl ut. Ridhuset fungerar utmärkt, säger arrangören Elvy Sjöberg.

Hon har två schäfrar, Lotus och Lycka, som hon nu kan träna året runt. De jobbar med lydnadsklass ett, det första av tre steg. De tränar individuellt i en halvtimme. Sedan följer ett tema med olika lydnadsmoment som hopp eller apportering. Hundarna får göra fina vändningar eller ligga på plats i grupp. De får också träna på att leta saker.
Många som deltar den här kvällen har liksom Elvy Sjöberg varit intresserad av hundar hela livet. För henne är intresset förknippat med en dramatisk historia som liten.
- Jag höll på att drunkna i en balja på vår gård här i Jälla när jag var knappt två år. Vår hund fick se mig och drog i min kofta och tjöt så högt att mamma kom och fick upp mig. Sedan dess har jag varit hundtokig. Jag har haft nio stycken, säger hon och klappar om Lotus.

Intill står Marie Andersson från Sunnersta med tollaren Cindy 1,5 år. Hon hade hund som liten. När barnen flyttade hemifrån tog hon upp intresset igen.
- Vi började med en valpkurs och sedan en grundkurs. Nu är vi inne på lydnadskurs ett. Målet är att klara nivå tre. Vi har också gått en spårkurs, säger hon.
Väninnan Lotten Berglund från Sävja med labradoren Doris har också som mål att klara lydnadskurs nummer tre. När Marie Andersson och Lotten Berglund inte tränar hundarna brukar de träffas och motionera dem i Morga hage. Vissa förmiddagar innan jobbet har de lite picknick med sig och hundarna får leka.
- Underbart, säger Lotten Berglund.

På Jälla är det hårdträning som gäller. Hundarna mår bra av det.
- De får vara aktiva. De jobbar med huvudet, söker, apporterar, lär sig nya saker. Doris vill ha uppgifter att göra. Efter det här är hon lika slut som om hon skulle sprungit två timmar, säger Lotten Berglund.
Hundar som inte aktiveras kan kanalisera sin energi på annat, bli aggressiva till exempel.
- Eller så hittar dom på egna uppgifter som att skälla på andra hundar. De behöver struktur och genom träningen på Jälla så kan vi ge dem det året runt, säger Marie Andersson.

Om de får göra vad de vill vad gör det då?
- Badar i Morga. De älskar att springa i vattnet.
Susanne Gustafsson med schäfern Frisbee har redan gått igenom lydnadsklass tre. Han kan allt. I september deltog han i den svensk-norska landskampen i lydnad som hölls i Norge.
- Men det gick inte så bra. Frisbee tjuvstartade och kunde inte koncentrera sig som han brukar. Det kan ha berott på att jag själv var lite nervös inför tävlingen. Hundar känner lätt av sådant, säger Susanne Gustafsson.
Nu tar hon nya tag inför nästa landskamp. För att få ett bra resultat gäller det att göra allt för att hunden ska tycka träningen är kul, och det tycker Frisbee.

Hundar i stallet istället

Måndagskväll i Jälla ridhus. Av hästar syns inte ett spår. Men från manegen hörs skall. Det är Svenska hundklubben i Uppsala som har sin första vinterträning. Lydnad står på schemat.