Forskarna är inte helt säkra på hur det mänskliga skrattet uppkom. Troligtvis var skratt från början ett sätt att visa att en situation var ofarlig. Att skratta tillsammans blev ett tecken på vänskap.
Stenåldershumor
Man vet inte mycket om stenåldershumorn, för det finns inget bevarat av den. Men för kanske 5 000 år sedan tror man att en del folk började klä ut sig för att locka till skratt, ungefär som dagens clowner. För cirka 4 000 år sedan började människor på flera håll i världen att skriva ned de roliga historierna som tidigare bara hade berättats muntligt. Och för cirka 2 500 år sedan började antikens greker att skriva hela teaterkomedier.
Snabbare
Efter det så började olika folk världen över få allt tätare kontakt. Humor började spridas allt snabbare, och så har det fortsatt fram till i dag då det bara tar en sekund för ett roligt filmklipp att nå från exempelvis Nya Zeeland på andra sidan jorden och hit.
Men vad är egentligen roligt? Svaret är att det är olika för alla. En amerikansk forskare har hittat en frimärksstor del av hjärnan där sinnet för humor sitter. Och den delen ser, precis som fingeravtryck, olika ut för alla människor.
FAKTA: Därför skämtar vi om Bellman
Carl Michael Bellman levde mellan 1740 och 1795. Han var en svensk diktare och artist. Bellman var ett geni. Och ganska galen. Han vågade vara kaxig mot de fina adelsmännen, ja till och med mot kungen ibland. Många på Bellmans tid tyckte att han var hejdlöst rolig, och Bellman-historier började faktiskt att berättas redan när han själv levde.
Skämten fortsatte att spridas efter Bellmans död, och i takt med att minnet av honom som person bleknade så ändrades innehållet i historierna. Från början handlade de ofta om just Bellmans kaxighet mot dem som var "finare". Sedan började de handla allt mer om kärlek. I dag kan de handla om vad som helst. Men i vissa historier finns kungen fortfarande med. Det är en rest från 1700-talet!
FAKTA: Därför skämtar vi om Norge
I tusentals år har människor världen över skämtat om tokstollarna i grannbyn eller grannlandet. Så detta är inget nytt.
I Sveriges och Norges fall finns det en tydlig upptrappning av det taskiga grannskämtandet. Det var mellan 1814 och 1905. Då satt Sverige och Norge ihop i en union. Många norrmän tyckte inte om unionen och skämten om svenskarna spred sig snabbt som en sorts protest.
När svenskarna märkte att norrmännen börjat skämta mer om dem, så ville inte de vara sämre och började skämta tillbaka. Den skämtsamma fientligheten finns kvar än i dag och märks extra tydligt när det är skid-VM eller vinter-OS.