Humor och glädje är centralt på jobbet

Näst efter kärlek är arbetsglädjen den viktigaste glädjen. Det hävdar författaren G.K. Näslund i boken Det goda skrattet. För många stämmer säkert det, eftersom vi tillbringar så stor del av livet på jobbet.
En massa olika faktorer påverkar trivseln på arbetet. Man ska uppleva arbetsuppgifterna som meningsfulla, känna sig engagerad, få utnyttja sin kompetens, ges möjlighet att utvecklas och ha det lagom stressigt. Och det behövs stunder för återhämtning och reflexion, annars blir jobbet nedbrytande.
Uppskattning och uppmärksamhet från chefer är centralt.
- Det behöver inte vara så märkvärdigt, kanske bara att man hejar och pratar en stund, säger Irving Palm, arbets- och organisationssociolog vid Uppsala universitet.
Han berättar att det i flera studier framgått att humor har ett stort inflytande på atmosfären på en arbetsplats. Humor skapar gemenskap och underlättar kommunikationen. Det leder till bättre motivation och arbetstillfredsställelse, ger energi och ökad produktivitet och hjälper oss att hantera stress. För många är humor ett sätt att undvika utbrändhet. Skrattet lättar på trycket och är den snabbaste vägen till kroppens endorfiner.
Men humorn ska vara hjärtlig, varm och välmenande, inte ske på någon annans bekostnad. Annars kan den motverka trivsel och fungera uteslutande i stället.

Psykolog Michael Allvin, som forskar vid Uppsala universitet om den sociala betydelsen på jobbet, jämför arbetsplatsen med tvättstugan.
- Där ska man vara artig och trevlig och se till att man inte sabbar för andra. Det är en minimistandard som kan passa alla.
Det är belagt att folk blir friskare när de har kul på jobbet.
- Människor som inte känner glädje på arbetet är sjukare. Humor fyller en funktion i dagens stressade samhälle, ger distans till sig själv och arbetet, säger Christer Olsson, konsult i organisationsutveckling.
Ansvaret för att trivas och ha kul på jobbet ligger på alla, men vilar tyngst på chefen. Christer Olsson lyfter fram Ikea som ett gott exempel.
- Där jobbar människor som tar jobbet på stort allvar, men inte sig själva. De är synnerligen professionella, men har riktigt kul på jobbet. Det finns en grundtrygghet och känsla av att vara uppskattad. Kamprad har lyckats skapa en sådan atmosfär i hela bolaget, säger han.
I mitten av en lång och sliten korridor på Kronparksgården i Uppsala leder en dörr in till avdelning 123, den allmänpsykiatriska avdelningen. Lite dystert vid första anblicken, men i personalrummet möter en varm och munter stämning. Klockan är halv nio och dagpersonalen strömmar in till morgonfikat. De brer smarriga mackor med skinka, ost, paprika och tomat och slår sig ned vid ett stort ovalt bord.
Jobbet på en psykiatrisk avdelning är stundom tungt. I fikarummet lättar man på trycket.
- Det är jätteviktigt att man kan skratta ihop, säger Marianne Eriksson.

Men de skrattar aldrig åt varandra, bara med varandra. Och de skämtar inte om patienterna.
Avdelning 123 är omtalad som en särdeles trivsam arbetsplats. Där arbetar 30 personer. Personalomsättningen är låg och en del som slutar kommer tillbaka.
- Det är sällan någon är sjuk på den här avdelningen, säger Lena Hasselgren.
- Fysiskt alltså, tillägger avdelningschefen Susanne Ruckman rappt och alla skrattar gott.
Klimatet är tillåtande och det finns flexibilitet. Gruppen är trygg och man stöttar varandra. Bra struktur med fasta rutiner är en styrka. Men nummer ett för trivseln är chefen, det är alla kring fikabordet eniga om.
- Chefen är kittet på nåt sätt. Hon håller oss samman, säger Maria Hallenberg.
Avdelningschefen Susanne Ruckman berättar att hon litar på personalen och delegerar. Hon ser till att de kommer i väg på utbildningar, vilket gör att alla känner att de utvecklas i jobbet. Dessutom håller hon alla informerade och är närvarande.
Arbetsuppgifterna har mindre betydelse för trivseln, men visst är det viktigt att man ser att det blir resultat.
Sjuksköterskan Maria Hallenberg vill veta när artikeln ska publiceras.
- På måndag? Då får vi boka en gruppresa nånstans och ligga lågt ett dygn, skojar hon.
Gapflabbet som följer når långt utanför personalrummet. En patient dyker upp i dörröppningen och säger syrligt:
- Så kul ni har här då. Man kan ju tro att det är ni som ligger inne och inte vi.