Just detta vill de två nationalekonomerna Magnus Henrekson och Andreas Bergh visa med sin nyutgivna bok Varför går det bra för Sverige?. Skriften är en sammanställning och analys av forskning kring sambanden mellan offentlig sektor, ekonomisk frihet och ekonomisk utveckling i allmänhet och Sveriges ekonomiska utveckling de senaste 20 åren i synnerhet. För en regering som beskriver halverad restaurangmoms som en viktig reform, borde den vara obligatorisk läsning.
Då, i början av 1990-talet, fanns inget ekonomiskt under. Tillväxten hade släpat efter sedan början av 70-talet och när 90-talskrisen slog till blev läget akut. Stagnation blev fritt fall, budgetunderskott och statsskuld växte. Men i det tuffa saneringsarbetet som följde på krisen hände något. Och detta något är anledningen till att humlan flyger.
Bergh och Henrekson är noga med att påpeka att högt skattetryck och stor offentlig sektor påverkar tillväxten negativt och den offentliga andelen av svensk ekonomi är fortfarande stor - men den har minskat. Den svenska skattekvoten var som högst 56-57 procent av BNP - i dag är det drygt tio procentenheter lägre. Sverige sticker dock fortfarande ut i en internationell jämförelse av skatter. Men så är de sänkta skatterna bara en delförklaring till framgången.
Minst lika viktiga, om inte viktigare, är alla de omfattande reformer som har genomförts sedan 90-talets mitt. Skattereformen, Riksbankens oberoende, öppenhet mot omvärlden och de många avregleringarna har bidragit till framgången. Sverige har i dag en ekonomi som är friare och öppnare än många länder med betydligt lägre skattetryck.
Men inget varar för evigt. Efter jobbskatteavdraget har det varit tunnsått med åtgärder från regeringen som kan få en långsiktigt positiv påverkan på svensk ekonomi. Sänkt restaurangmoms är till exempel inte en sådan åtgärd. Billigare hamburgare på Max och McDonald’s i all ära, de kommer inte att få tillväxten att skjuta i höjden.