Hanar har ingen gadd, berättar Björn Cederberg. Därför kan han försiktigt hålla i dem.
Björn Cederberg har lagt två humlor i kylen för att kunna visa upp dem. Nu tar han ut dem och håller dem vant i handen.
– Vill du klappa? frågar han, och eftersom det är två hanar som inte har någon gadd, går det att känna försiktigt på den gulsvarta pälsen.
Björn Cederberg, född 1947, flyttade till Uppsala för att forska om humlor – och blev kvar. Nu har han varit aktiv forskare i fem decennier och publicerat böcker om humlor och andra steklar i Sverige.
Humlorna blir pigga igen när de värmts upp, och får surra iväg ut bland rosbuskarna i trädgården. Medan Björn Cederberg – entomologen som ibland går under smeknamnet "humledoktorn" – går ett varv runt huset i Asplunda, kan han peka ut flera olika arter. Överallt där det blommar tycks det vara full aktivitet.
Det gör det svårt att ana att humlorna – våra viktigaste pollinatörer – i själva verket är hotade.
"Humledoktorn" Björn Cederberg är pensionerad nu, men har jobbat länge som både forskare och varit en av experterna bakom SLU:s Artdatabanken, som rödlistar arter i Sverige.
Mycket beror på ett förändrat landskap, bland annat till följd av besprutade jordbruksmarker där inga blommande ogräs tillåts växa. Och sedan man började göra ensilage till boskapsdjur, slår man åkrarna innan rödklövern börjat blomma. Det betyder att en stor del av rödklöverblommorna försvinner, som är den viktigaste växtresursen för många humlearter.
Dessutom är humlorna känsliga för klimatförändringar. Just i år har det varit extra tufft, med en varm och torr junimånad.
– De får problem att flyga när det är över 30 grader varmt, de får värmeslag i sin tjocka päls, och blommorna får mindre nektar. Och så är det jobbigt för dem med det alltmer oförutsägbara klimatet. Som nu i våras, när det plötsligt blev rejält kallt efter att de flesta drottningarna lockats fram av värmen. Troligen var det många som frös ihjäl, säger Björn Cederberg.
Humlan har länge varit den dominerande pollinatören i stora delar av både Sverige och Europa, eftersom den besöker upp till 1 000 olika blommor under varje flygtur – långt fler än honungsbina.
Han ser med oro på utvecklingen. Redan i mitten av 1970-talet började han forska om humlor. Då var det deras doftspråk som fascinerade honom. I senare projekt har han varit med och tagit fram prognoser för de olika humlearternas överlevnad i Europa, i relation till den globala uppvärmningen.
– Sjuttio procent av alla humlearter i Europa har sannolikt förlorat halva sitt utbredningsområde fram till 2050, och fram till 2100 riskerar hälften av arterna att dö ut, säger Björn Cederberg.
Ett senare projekt som Björn varit delaktig i är en EU-finansierad rapport, där man inventerat alla humlearter i Europa och gjort prognoser på hur humlornas framtida utbredningsområden påverkas av den globala uppvärmningen.
Uppland har ett förhållandevis gynnsamt landskap, med många skogskanter och betesmarker. Det finns dock sätt att hjälp humlorna (och bina) ytterligare. Björn Cederberg har ett exempel på detta i en del av sin trädgård: en blomsteräng.
Färre humlor och en mindre variation av humlearter, kan leda till att flera växtarter försvinner och att både vilda och odlade bär, frukter, balj- och ärtväxter blir färre. I dagsläget ser läget dystrare ut i södra och mellersta Europa.
– Är du på semester vid Medelhavet ser du inga humlor, säger Björn Cederberg.
Men med tiden tror forskarna att även Sverige kommer att förlora allt fler humlearter.
"Det som är glädjande och inger hopp om framtiden är att intresset för pollinerare ökat markant under senare år", säger Björn Cederberg.
Att låta delar av gräsmattan växa upp och bli till ängsmark kan hjälpa humlor och bin. I gengäld blir trädgårdens bär, frukter och blommor pollinerade.
Det finns dock sätt att hjälpa humlorna, och bina. Björn Cederberg har själv ett exempel på detta i sin trädgård: en blomsteräng.
– Jag har låtit det växa fritt här, säger han och pekar mot en del av gräsmattan. Det finns ofta massor av olika blommor i lite äldre gräsmattor. Men man kan också plantera extra växtarter om man vill. Vitklöver är exempelvis jättebra, och gråfibbla. Många kryddörter, som kungsmynta, lavendel och kantnepeta passar också bra i en trädgård och älskas av humlorna.
Gör det någon verklig skillnad?
– Ja, det skulle jag säga. Om man tillsammans hjälps åt och planterar de blommor man tycker om, kommer det att kunna blomma under olika tider på året. Kolonilottsområden, exempelvis, är bland den bi- och fjärilsrikaste typ av miljö vi har i urbana landskap. Det visar ju att det gör nytta.