"När vittnena tystnar riskerar vi att Förintelsens betydelse trivialiseras,” säger Lars M Andersson, prisbelönt lektor vid Uppsala universitet.
Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag – det är i år 80 år sedan det största nazistiska koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades. Tidigare år hölls evenemang i Uppsala där överlevande kom och berättade om sina erfarenheter. I år uppmärksammas dagen med bland annat film, utställning och dockteater.
När Förintelsen mer blir historia i stället för ett levande minne ökar risken för ”Holocaust distortion” – förvanskning och bagatellisering av händelserna, enligt Uppsalahistorikern Lars M Andersson.
– Förintelsen omtolkas och förvanskas, snarare än förnekas. Det är ett större problem än förnekelsen. För Förintelsen används då för politiska syften, säger Lars M Andersson.
Han har forskat om antisemitism i över 30 år, och i år har han tilldelats Tjugosjunde-januari-priset av Föreningen Förintelsens Överlevande.
Vad skiljer antisemitism från rasism?
– Antisemitism är inte bara hat mot en grupp, utan också en konspirationsteori. Den används för att förklara ondskan i världen, vilket gör den så mycket farligare.
Lars M Andersson, mottagare av 2024 års Tjugosjunde-januari-pris, för sina insatser i att bekämpa antisemitism.
Till skillnad från annan rasism, som ofta beskriver den föraktade gruppen som underlägsen, porträtteras judar som mäktiga, inflytelserika och ansvariga för världens problem – och sociala medier har förstärkt detta, enligt Lars M Andersson. Plattformar som Tiktok och Youtube sprider snabbt antisemitiska budskap till unga.
– Det är en utveckling som är svår att bekämpa.
Konflikten mellan Israel och Palestina används också i den politiska debatten, vilket leder till kollektivt skuldbeläggande av judar, menar Lars M Andersson.
– Man kan vara hur arg som helst på Israels regering och deras politik, men man kan inte ställa svenska judar till svars för det. Det är som att hålla att alla svenska muslimer är ansvariga varje gång en islamistisk terrorhandling sker. Generaliseringar som dessa är farliga.
Antisemitism är inte ett judiskt problem, betonar han.
– Kampen mot det här hatet handlar om att skydda demokratin själv.
Susanne Levin vars mamma överlevde både Auschwitz och Bergen-Belsen.
Uppsalaförfattaren Susanne Levin, dotter till en överlevande som gick bort 2019, beskriver hur antisemitismen tagit en alltmer oroande vändning.
– Det var tabu att rita hakkors på 50-talet. På 90-talet brydde sig ingen. I dag blommar antisemitismen upp igen, mycket på grund av sociala medier och den politiska situationen i Mellanöstern, säger Susanne Levin.
Hon har upplevt antisemitism både som lärare och privatperson. Hon beskriver hur elever med rötter i Mellanöstern ofta uttryckt fientliga åsikter, och hur detta eskalerat under senare år.
– Tidigare kunde jag undervisa om judendom. I dag hade det varit omöjligt. Hatet har blivit mycket hårdare.
Trots detta vägrar Susanne gömma sin identitet.
– Jag bär min Davidsstjärna varje dag.
Jesper Magnusson, verksamhetschef på Fredens hus.
Jesper Magnusson, verksamhetschef på Fredens Hus i Uppsala, berättar om utmaningarna.
– Filmer engagerar inte längre elever. De föredrar kortare format, som Tiktok eller Instagram, vilket gör det svårt att förmedla en så komplex historia, säger han.
Därför utvecklade Fredens Hus teaterföreställningen Hans namn var Emerich, baserad på förintelseöverlevaren Emerich Roths liv.
– Den har visat sig skapa samma känslor hos elever som när han själv var ute och föreläste i Uppsala.