I den nyrenoverade Trädgårdsvillan i Botan väntar trädgårdsintendenten Per Erixon med spänning på ett bud från Japan. Det innehåller fröer från viltsamlade arter, bland annat ett blåregn som han vill plantera utanför husets nya entré.
– Viltsamlat från Japan, det är top notch för oss, säger han.
Att de vilda växterna står högst upp på botanikerns önskelista beror dels på att de är svåra att få tag på. Dels beror det på att de är viktigast för Botaniska trädgårdens uppdrag – att värna om biologisk mångfald. På senare år har skärpta EU-regleringar gjort det allt svårare.
En del av arbetet med den biologiska mångfalden baseras på att botaniska trädgårdar världen över byter fröer med varandra, genom att beställa de från varandras utbud av växter.
– Förr i tiden hade botaniska trädgårdar ett mycket större sortiment-tänk, men nu är man mer intresserad av varifrån växterna kommer. För att kunna bevara växterna måste vi ha koll på deras bakgrund. Med den vetskapen kan man exempelvis undersöka genetiska skillnader, förklarar Per Erixon.
När han bläddrar i de uppåt 150 frökatalogerna som landat på hans bord beställer han därför inte vilka växter som helst. Han dras i stället till de växter som har en kartlagd – men vild bakgrund. Det kan te sig motsägelsefullt, men mycket kan gå fel när man odlar. Ett frö kan ha förväxlats, artbestämts felaktigt, etiketter kan ha fallit bort. Att även rotsystemen sprider sig i rabatterna, kan ställa till det. Under en till synes död planta, kan rötter finnas kvar – och få fart igen.
– Jag som botanist skulle ju helst vilja att plantorna är separat placerade i krukor eller med rotspärrar mellan sig, men det måste ju finnas ett estetiskt värde för besökarna också, säger Per Erixon.
Han började plugga biologi på 90-talet vid Uppsala universitet – något som sedan ledde till en doktorandtjänst i systematisk molekylärbiologi. Labbet ersattes sedan med Botaniska trädgården, där han nu bland annat jobbar med frökatalogerna. Att invänta post från Japan tillhör dock inte det vanliga.
Sedan 2019 har nämligen nya regleringar börjat ställa till det för trädgårdarnas fröutbyten. EU började då kräva att all import av fröer ska godkännas med ett sundhetscertifiktat för att skydda EU:s egna odlingar, men Per Erixon är orolig att effekten blir en annan.
– Eftersom en myndighetsperson måste godkänna fröerna, kan det ta lång tid, och ibland går de inte igenom, säger han.
Detta gör det svårt för Europeiska trädgårdar att byta fröer med varandra och de riskerar då att bli homogena. Att en japansk botanisk trädgård ändå kan skicka blåregnet som Per Erixon vill plantera beror på att japanerna ordnar det administrativa åt Botaniska trädgården, eftersom de blivit varse situationen för EU-medlemsländerna.
– Att värna om biologisk mångfald blir ju svårt om vi inte kan få ordning på det här.
Reglerna gör det även olagligt för privatpersoner att köpa hem fröer utan certifikat. Privatpersoner får heller inte delta i botaniska trädgårdars fröutbyte – eller för den delen plocka fröer där.
– Men det finns ju ett stort värde för privatpersoner att plocka av sina egna plantor, särskilt nu när en påse med frön kan vara så dyrt, säger Per Erixon som sett ett stort engagemang i grupper på nätet där amatörer delar fröer.
Kollegan, trädgårdsmästaren Margaretha Eidenert, fyller i:
– Och det är bra plocka frön hemma, för då kan man så färska frön.
Hon tar en paus från att vattna växterna utanför växthuset och bjuder UNT på tre trädgårdstips.