Hot och våld problem i LSS-boenden

De gruppbostäder som på 90-talet ersatte de stora institutionerna för människor med utvecklingsstörning tillhör samhällets mest våldsutsatta arbetsplatser. Våldet orsakar lidande både för de boende och deras anhöriga och de drabbade boendeassistenterna.

Uppsala2007-06-24 00:01
- Det är väldigt olika hur personalen reagerar, men depression, ångest och sömnpåverkan är vanligt, säger Per Gåve, beteendevetare på kommunhälsan.
Men de flesta som utsätts kommer aldrig till rehabilitering.
- Många skickar in sin tillbudsrapport och gör sedan inget mer, säger han.
Förra året registrerades 154 tillbud och arbetsskador på grund av hot och våld i de boenden som drivs av Uppsala kommun enligt LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det verkliga antalet kan dock vara större, eftersom våldsamma skeenden med flera incidenter på gruppbostäderna ibland bokförs som ett enda tillbud i kommunens centrala statistik.

Kontoret för stöd till funktionshindrade har en handlingsplan mot hot och våld. Den ger riktlinjer för arbetsmiljöns utformning, säkerhetsrutiner, information till nyanställda, dokumentation av incidenter och stöd till våldsutsatta.
Carina Sander, arbetsmiljökonsult på kommunhälsan, menar att handlingsplanen är för vagt formulerad.
- Om man befinner sig i chock är det svårt att göra rätt. Finns då inte konkret information om vart man ska vända sig är risken stor att ingenting blir gjort, säger hon.
Det är också olika hur väl riktlinjerna efterlevs, enligt Carina Sander.
- Alla har inte den utbildning de borde, kvaliteten varierar ganska mycket. Det är inte helt ovanligt med ensamarbete trots att hot och våld förekommer på en arbetsplats.

Hot och våld är inget stort problem i LSS-boenden i allmänhet. I de flesta av de cirka 70 gruppbostäderna och servicebaserna i kommunens regi är incidenter sällsynta eller förekommer inte alls. Ett fåtal gruppbostäder står för huvuddelen av alla tillbud och gruppen med utvecklingsstörning och autism utmärker sig.
Eva Hessling Jansson, ordförande i Föreningen autism i Uppsala län, känner igen problembilden. Hon menar att en del av förklaringen ligger långt bakåt i tiden.
- Det har att göra med hur man hittills har bemött dessa människor. Först under de senaste 15 åren har man i Uppsala börjat använda beteendeterapeutiska metoder och då i fråga om barn. Upp till och med gymnasiet har barnen fått den hjälp de behöver.

De äldre kallar hon "en förlorad generation" och syftar på de personer som formats av sin tillvaro innan handikappomsorgen förändrades under 90-talet.
LSS trädde i kraft 1994 för att garantera funktionshindrade deras rättigheter. Enligt LSS ska kommunen erbjuda boende till bland andra personer med utvecklingsstörning och autism. Syftet är att de som inte klarar av att bo ensamma ändå ska kunna ha en god livskvalitet utanför föräldrahemmet. Förutom själva bostaden ska omvårdnad, kulturella aktiviteter och fritidssysselsättningar ingå och personer i arbetsför ålder erbjuds även daglig verksamhet.

Tidigare satt många som i dag bor i Uppsalas LSS-boenden på de stora institutionerna för utvecklingsstörda i Rickomberga för barn och i Hågaby för vuxna. Där tilläts de ofta försvinna in i sin egen värld, säger Eva Hessling Jansson.
- De hade ingen ordnad skolgång med kommunikationsträning och många har fått institutionsskador. De har utvecklat repetitiva och självskadande beteenden som hindrar deras delaktighet i livet.
För att kunna påverka deras beteende måste man veta exakt när och hur man ska närma sig dem, annars kan våld uppstå. Eva Hessling Jansson menar att det kunnandet inte alltid finns inom kommunen.
Trots de kvalificerade arbetsuppgifterna har boendeassistenter inom LSS i Uppsala en genomsnittlig inkomst på under 18 000 kronor i månaden och yrket är för många ett tillfälligt påhugg under studietiden eller liknande. Personalomsättningen är enligt Eva Hessling Jansson en del av problemet eftersom den stör den kontinuitet i vardagen som är så viktig för personer med autism.

Hon tror att många föräldrar tvekar inför att släppa ifrån sig sina vuxna barn till kommunen av oro för konsekvenserna av brister i bemötandet.
- Man vill inte se sitt barn förses med handfängsel, åka polisbil till psykakuten och fyllas med morfin. Det är inte värdigt.
Christina Gustafsson, chef för Område LSS boende vuxna, säger att arbetet med kompetensutveckling hela tiden pågår. Bland annat finns två metodutvecklare som arbetar med utbildning.
- De stödjer såväl på individnivå som på gruppnivå.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!