Den 1 juli 2023 föreslås en ny lag träda i kraft som innebär höjda straff för brott mot journalister.
Journalisten Kajjan Andersson är en av de utsatta. Hon växte upp i Örsundsbro utanför Uppsala. Efter journaliststudierna på Uppsala universitet har hon valt att bo kvar i staden med sin familj där hon länge arbetat som kulturjournalist både på redaktion och frilansbasis. De senaste åren har hon mer gått över till opinionsjournalistiken.
– Idag arbetar jag på egna plattformar och uteslutande med mitt eget företag och varumärke. Jag är opinionsbildare med över 30 000 följare på Instagram, författare (skriver just nu på min andra bok), kroppsaktivist och föreläsare. Utöver det gör jag även en del konsultuppdrag utifrån min roll som kroppsaktivist.
Har du blivit utsatt för hot och brott på grund av ditt yrke som journalist/ opinionsbildare?
– Jag känner väldigt få som inte har blivit det, så absolut. Inte minst om man som jag är fristående och arbetar gentemot sociala medier framförallt. Då är det i princip omöjligt att slippa undan.
Kan du nämna några exempel? Vad är det värsta du har varit med om?
– Det vanligaste är väl näthatet med diverse kränkningar och trakasserier online. Jag har fått en del mejl genom åren och också ett par handskrivna brev skickade till mig där man uttrycker sitt missnöje. Dickpics och den typen av sexualiserade kränkningar är vanligt att få bland oss som jobbar som kroppsaktivister och är man som jag tjock så provocerar det extra. Det finns en hel del trådar om mig på olika forum där man önskar att jag ska misshandlas. Vid olika tillfällen har jag haft personer som ringer till mig och antingen lämnar röstmeddelanden eller bara telefonterroriserar med 50-100 samtal. Jag har också fått material stulet från mitt konto och uthängt, med mitt namn, på porrsajter.
Är det i samband med när du skriver om några särskilda ämnen?
– Jag är feministisk opinionsbildare och tjock kroppsaktivist så allt jag skriver om och är provocerar vissa grupper av personer.
Det är ju väldigt obehagliga saker du blir utsatt för, hur känns det?
– Man vänjer sig och efter att ha arbetat med det här under så pass många år nu så blir det normaliserat, vardag. Det är klart att det är värre när man inte har en stor organisation i ryggen som kan utvärdera risker och har regelverk för hur sådana här överträdelser rapporteras in. Min egen person är väldigt tätt kopplad till mitt arbete så det gör att det kan kännas svårt att freda sig emellanåt.
Regeringen vill skärpa lagstiftningen för brott mot journalister, vad tycker du om det?
– Det är självklart att det är rimligt och bra. Samtidigt är det många av oss som befinner oss i gränslandet utanför journalistiken och som jag betvivlar kommer att täckas in av sådana lagskärpningar. Hat och hot normaliseras hela tiden i och med att mer och mer av våra liv utspelas i det offentliga på nätet. Det behövs ett större grepp för att komma till rätta med problemet. Men när det gäller journalistiken så har det länge funnits brister i hur man arbetar med frilansmedarbetare, vilka är betydligt mer utsatta än fast anställda på redaktion. Och när det skärs ner på redaktionerna kommer fler och fler att möta detta själva och det behöver man hantera. Man ska inte behöva bli van vid det.