Runt ett bord sitter teckenspråksläraren Agneta Mattson med två elever och tränar teckenspråk. På bordet ligger inplastade kort med korta meningar uppradade, i hörnet på varje kort sitter en liten symbol som visar vad meningen går ut på.
Agneta Mattson ber Hans Jonasson, som går i tvåan, att läsa vad som står på kortet. Han har en hörapparat för sin hörselnedsättning och håller på att lära sig teckenspråk
– Pojken bäddar sin säng, läser Hans Jonasson och lägger sig vinn om att uttala orden så högt och tydligt som möjligt.
Sen är det kompisens tur, han får teckna meningen på teckenspråk. Och så fortsätter killarna att turas om att läsa och teckna vad som står på korten.
Det här är en typisk inlärningssituation på Pilskolan. Helst sitter Agneta Mattson med några enstaka elever åt gången för att miljön ska vara så lugn och tyst som möjligt.
I ett annat klassrum pågår undervisning för högstadieelever. Där får några elever genomgången presenterad med hjälp av teckenspråk, samtidigt som läraren pratar. Teckenspråk är mest till som ett stöd eftersom eleverna har hörapparat eller hörselimplantat. När eleverna börjar jobba på egen hand, pratar läraren som i vilket klassrum som helst med hjälp av modern hörselteknik.
I Uppsala län har närmare 400 barn en hörselnedsättning. På Pilskolan går 41 elever och skolan är en resursskola för elever med hörselnedsättning och språkstörning eller både och. Eleverna bor i Uppsala och några åker skolskjuts från länets grannkommuner.
Förutom personal på skolan finns tre ambulerande hörselpedagoger som stöd för lärare och hörselskadade elever. De flesta barn med hörselnedsättning går nämligen i vanliga skolor. Enligt HRF, Hörselskadades riksförbund, går 84 procent av alla hörselskadade och döva barn i vanliga skolor, 16 procent går i hörselklass eller specialskola i grundskolan.
– Rektorerna vänder sig direkt till oss och det kostar ingenting. Då kommer vi till skolan och ser till att elever med hörselskada får bästa tänkbara förutsättningar för att gå kvar på skolan, säger Johanna Kylin, ambulerande hörsellärare.
På Pilskolan går elever som behöver extra hjälp. Föräldrarna har också valt skolan för att här finns rätt kompetens.
– Man har rätt till stöd i vanliga skolan men det är inte alltid det fungerar. Tyvärr tvingas många elever gå i stora klasser med påfrestande ljudmiljö, dålig tillgång till hörselteknisk utrustning och utan hörselpedagogiskt stöd. Det tar så mycket energi för dessa elever att försöka höra, en del slutar helt enkelt använda utrustningen och då är det lätt att ge upp, säger biträdande rektor Elisabeth Forsgren.
På Pilskolan, som är en av sju regionala hörselklasskolor i landet upp till årskurs 9, individanpassas all inlärning. Barnen får undervisning av specialutbildad personal och arbetssättet utgår från vad varje enskild elev behöver. Här finns talpedagoger och logopeder, teckenspråkslärare, specialpedagoger, hörselutbildade lärare, all utrustning som behövs och andra hörselskadade som vet vad det handlar om.
Fortfarande står flyttkartonger i korridorerna och gardiner ska upp i alla fönster. Om några veckor invigs skolan på nytt, efter en ihopslagning av Språklådan och Parkskolan, som varit två olika resursskolor för elever med språkstörningar och hörselnedsättningar. Nu finns alla elever samlade under samma tak, vilket varit lyckat, tycker Elisabeth Forsgren.
– Eleverna har mycket gemensamt. På köpet har de fått fler kompisar med samma bakgrund, något de kanske inte hade på sin hemskola, säger Elisabeth Forsgren.
Sedan år 2007 hörseltestas alla nyfödda. Det har inneburit att man upptäcker många fler hörselskadade barn upp till fem års ålder. En följd av detta är också att de flesta dövfödda barn får ett hörselimplantat inopererat vid födseln.
Men många hörselskador är inte medfödda, de uppstår under uppväxten. Enligt HRF är det inte alla barn som får göra en hörselkontroll under sina första levnadsår och det gör att de halkar efter i förskolan och skolan.
– Jag ser att våra elever utvecklas positivt av att få gå i en skola med personal som vet hur man förbättrar elevernas möjligheter att kommunicera. Det är visserligen fler med hörselnedsättning som tar längre tid på sig att lära sig läsa och skriva men det handlar inte enbart om deras funktionsnedsättning, andra förmågor spelar in, precis som det gör för alla barn i skolan, säger Elisabeth Forsgren.