Det var tur att det fanns en livboj i närheten. Ari kastade ut den mot mannen i vaken men den nådde inte ända fram. Då gav sig Ari själv ut på isen.
Det var vid 02.30-tiden natten till lördagen som Ari och hans kollega från Widerlövs mäklarfirma tog en promenad i Uppsala. De hade varit ute och käkat med flera kollegor men ville bort från stoj och stim. På väg in i Stadsträdgården, i höjd med Flustret, hörde de ett rop.
– Först tänkte vi inte så mycket på det, det kunde ha varit ett grabbgäng eller vad som helst. Men sen hörde vi ett andra rop utan att fatta var det kom ifrån. Vi fortsatte att gå men tredje gången någon ropade hörde vi också orden: "Hjälp, hjälp!". Vi sprang ner mot bryggan och såg att en person hade hamnat i en isvak ungefär mitt ute i ån.
Ari tvekade aldrig. Först slängde han ut en livboj mot personen i vattnet, men den nådde inte ända fram. Han fick av sig kläder och skor och gick ut på isen i bara strumpor och kallingar.
– Det var is överallt. När jag kom fram till mannen tog jag livbojen och hoppade ner i vattnet för att kunna få den över honom. Jag tror det gav honom lite kraft och hopp att få på sig den.
Aris nästa tanke var att få upp mannen ur vattnet. Men det gick inte.
– Han var ungefär lika stor som jag men hade så mycket kläder på sig, det blev för tungt. Då försökte jag slå sönder isen med armbågarna. Det gick bra i någon eller några meter, men sen blev isen för tjock, berättar Ari.
Istället försökte han trycka ner isen med händerna men det funkade inte, isen var för stark. Någonstans där började han själv känna av kylan i kroppen.
Kollegan stod kvar på bryggan. Hon hade larmat 112 och polis och ambulans var på väg. Men de hade inte hunnit fram ännu.
Ari tog sig upp på isen och försökte dra upp mannen med linan som livbojen var fäst vid. Men det blev för tungt.
– Jag snurrade linan runt händerna för att kunna ta i med hela min kroppstyngd men det gick bara inte. Senare upptäckte jag att jag fått riv- och skärsår på händerna och armarna av linan.
Som tur var kom polisen och tog över. Det krävdes tre-fyra personer för att dra upp mannen. Ari som skakade av köld och chock hann aldrig se hans ansikte men hörde honom säga till polisen att "jag är skyldig honom mitt liv".
– Jag skulle gärna vilja träffa honom och prata om det som hände, men jag vet inte vem han är. Det viktigaste för mig är ändå att han klarade sig.
Livbojens lina rev sönder Aris händer när han försökte dra upp mannen ur vaken.
Både mannen i vattnet och Ari fördes till sjukhus för kontroll. Ari blev kvar i sex timmar innan han fick åka hem. När han först kom in var hans kroppstemperatur nere på 31 grader.
– Dagen efter kändes allt helt overkligt, och det gör det fortfarande till viss del, men det hjälper att berätta om och om igen, och att få bekräftelse av vänner, familj och kollegor. Allt gick ju bra till slut, men jag har inte riktigt landat i händelsen ännu. Jag går igenom den i huvudet varje dag, säger Ari.
Han har svårt att se sig själv som den hjälte han är. Att han faktiskt räddat livet på en människa. Utanpå är det bara småsår och skråmor på händerna som vittnar om vad som hänt, men inuti börjar han förstå att det han gjorde är något att bära med sig resten av livet. Men han värjer sig mot att bli kallad modig.
– För mig gick det på ren reflex. Jag har aldrig varit med om något liknande och man vet ju inte hur man reagerar i såna situationer. Jag bara gjorde och kände aldrig att jag tappade kontrollen. Min kollega stod ju där på bryggan och jag visste att hjälp var på väg.