Långa väntetider, många byten av läkare och flera självmord efter brister i vården. Problemen som belysts i psykvården av UNT:s artiklar är många och allvarliga. Patientnämnden i Uppsala län vill nu att fler patienter och anhöriga ska vända sig till dem för att nämnden ska kunna hjälpa till att utveckla vården i Uppsala. Problemen inom psykvården kommer inte som en överraskning för nämnden.
– Vi har berättat för politikerna i patientnämnden att psykiatrin är ett område där vi har många ärenden. De vet om att psykiatrin är en enhet som haft problem under en ganska lång tid.
Av de 1 014 ärenden som nådde patientnämnden i Uppsala län 2013 handlade 110 om psykiatridivisionen, en ökning från 74 året innan. Det är bara kirurgidivisionen som har fler ärenden.
För många är patientnämnden en helt okänd del av landstinget. Bara hälften av alla medarbetare inom landstinget känner till patientnämnden, enligt förvaltningschef Marie-Charlotte Stenborn Gustafsson, som tar hand om patienter och anhörigas klagomål. Hos allmänheten är kunskapen om nämndens arbete sannolikt mycket lägre än så.
– Om man har bemötandefrågor, andra frågor, vill ha information eller om man varit med om något i vården som varit jobbigt ska man vända sig till oss. Vi försöker lyssna in vad patienterna vill. Många patienter har stora förväntningar på vården, kanske orealistiska förväntningar, och då kan vi också berätta att vården kanske inte fungerar på det här sättet, säger Marie-Charlotte Stenborn Gustafsson och lägger sedan till:
– Det är inte så att man kan ringa hit och få en gräddfil, däremot kan vi kontakta vården när något har gått fel.
Anmälarens synpunkter framförs ofta från patientnämnden till verksamhetschefen på den verksamhet det gäller. Systemet är tänkt att förbättra för patienten på längre sikt och visa vården hur patienten upplever den. För många patienter är det också viktigt att snabbt få en förklaring till vad som hänt och att någon lyssnar.
I den här serien som UNT publicerat belyser vi att det finns systematiska brister, och inte bara enskilda fall, inom psykvården i Uppsala. Märker ni av det också?
– Ja, det gör vi. Systemet är krångligt och omodernt - och det är inte bra. Det finns många förbättringar att göra. Psykiskt sjuka patienter kan befinna sig överallt i sjukvårdssystemet men det finns ingen som har kontroll över patientens väg. Patienten ska få det den behöver, på så kort tid som möjligt.
Får den det som det är nu?
– Inte de patienter som vi har kontakt med.
Marie-Charlotte Stenborn Gustafsson målar upp en bild av ett styltigt system i sjukvården som inte lyckas sätta patientens bästa i första rummet, även om vården "för det mesta fungerar väldigt väl". Har en patient flera problem tvingas han eller hon vända sig till olika verksamheter och processen blir lång. Den som är tyst och väntar kan glömmas bort.
Inom psykvården finns de problemen till och med inom samma hus, där man skickar remisser till varandra i stället för att de olika enheterna sätter sig ned tillsammans med patienten.
Marie-Charlotte Stenborn Gustafsson hoppas nu att den artikelserie i UNT hon noggrant följt kan leda till fler anmälningar till patientnämnden – och förändringar inom psykiatrin.
– Det blir spännande att se, jag har funderat en del på det. Politikerna behöver förstå problemet. Psykiatrin behöver fundera över om det kan arbeta på ett annat sätt. Sedan behöver alla vi i samhället fundera över hur vi kan hjälpa till så att de här människorna, som kan vara våra anhöriga, våra vänner, inte mår dåligt.