Så låter det från en läsare som tipsar om Eva Forsgren.
Stämmer det?
– Jo, jag gillar att ta på mig uppgifter och få med mig andra människor. Jag är ingen ensamvarg och tycker det är hemskt kul med nätverkande, säger Eva Forsgren.
Den samiska föreningen i Uppsala har redan hunnit samla ett 30-tal medlemmar. Eva Forsgren sitter i styrelsen och tänker kämpa för att den samiska närvaron i Uppsala blir mer synlig.
– Föreningen är inte bara till för samer, även de som är intresserade av samiska frågor och till exempel ursprungsfrågor är välkomna, säger hon.
Eva Forsgren tycker att det blivit ett hårdare klimat för samer i Sverige, men det är något som människor i storstäderna inte känner till eller förstår, menar hon.
– Jag vet jättemånga som inte vågar tala om att de är samer. De är rädda för rasistiska påhopp, hatbrott och att bli kallad ”lappjävel”. Den här diskrimineringen och utsattheten är närbesläktat med andra otäcka strömningar i samhället där vissa tar sig rätten att tala om för andra vad de anser är verkligheten.
Här i Uppsala har kommunen medverkat till att föreningen bildas, något som Eva Forsgren välkomnar. men när hon kom till Uppsala för att studera slogs hon av hur majoritetssamhället under århundraden försökt gömma undan det samiska avtrycken i Uppland.
– Samerna har alltid funnits här men vi har inte ansetts vara en del av regionens historia. Det finns arkeologiska fynd, ortsnamn och protokoll av olika slag, till exempel i kyrkoböckerna, som vittnar om en stark samisk närvaro, säger hon.
I 15 år har Eva Forsgren också varit sångerska i Solskensorkestern, ett storband med 20 medlemmar. Men musik har hon ”hållit på med jämt”, som hon uttrycker det och räknar bland annat upp Attraktionsorkestern på Norrlands, Uppsala vokalensemble och kabarébandet Peter Lind and the Cabaret Band.
Solskensorkestern spelar 30- och 40-talsschlagers av kompositörer söm Jules Sylvain och Kai Gullmar framförda av Ulla Billqvist och Sickan Carlsson. Det är fantastisk musik med livsbejakande och framåtblickande melodier, tycker hon.
– Vi har en ganska ålderstigen publik som rycks med när vi spelar. Vi spelar på ålderdomshem och har fullsatta vårkonserter på UKK varje år. Vi ser oss själva som en motståndsficka, eftersom denna musik spelades i radio fram till 70-talet men sen bara försvann den. Men musik blir inte dålig för att den är gammal.