De intagna på Norrtäljeanstalten jobbar eller studerar mellan klockan 8 och 16 varje vardag. Utanför muren står några av de träföremål som de gjort.
Sexförbrytare
Fängelset i Norrtälje har Sveriges mest kända sexbrottsavdelning.
Niklas Lindgren, oftare kallad Hagamannen, är en av dem som avtjänat hela eller delar av sitt straff här. Lisa Holms mördare Nerijus Bilevicius en annan. Liksom Anders Eklund, som dömdes till livstids fängelse efter att ha mördat och våldtagit 10-åriga Engla Höglund.
Totalt sitter just nu 32 av Sveriges farligaste sexbrottslingar här. Det handlar om män som begått mycket grova sexuella övergrepp, i vissa fall mot barn.
"Hur är det att möta dem?" Det är den vanligaste frågan som Frida Stellborn fått sedan hon började jobba som psykolog inom Kriminalvården för sju år sedan.
– Många av de dömda sitter med samma fråga själva. Jag märker ibland att de inte vill skrämma mig, och har fått säga till att jag klarar att höra och prata om allt. Mitt jobb är att förstå hur det gick så fel.
I Frida Stellborns högra jeansficka hänger en tjock nyckelknippa. I hennes vänstra ett larm, som hon aldrig behövt använda.
Norrtäljeanstalten ligger mitt i ett bostadsområde i Norrtälje, med villor på andra sidan gatan och granne med bland annat en förskola och en grundskola.
Anstalten är en egen värld, men är placerad mitt i Norrtäljes vardagsliv. På andra sidan gatan ligger prydliga trävillor. En träddunge bort finns en förskola, medan grannen ett stenkast österut är en grundskola.
Vi har tagit oss igenom det taggtrådsförsedda elstängslets grindar, dubbla borggårdar, en rigorös säkerhetskontroll, och slutligen en rad kameraövervakade säkerhetsdörrar för att komma till Frida Stellborns kontor. Kontorets fönster vetter mot en liten innergård där en ung man i en beige pyjamasliknande klädsel går varv efter varv med snabba steg.
Frida Stellborn följer min blick genom glipan i de fördragna gardinerna.
– Det där är rastgården för de som är i isolering. Intagna har rätt till en timme utomhus per dag, säger hon innan hon instruerar UNT:s fotograf vad han får respektive inte får fotografera härinne.
Frida Stellborn, psykolog på Norrtäljeanstalten, kan se faran när en del av männen ska släppas ut i samhället igen. "Jag anser att hela rättssystemet borde fokusera mer på samhällsskydd. Det skulle behövas mer flexibla påföljder utifrån återfallsrisk”, säger hon.
Fängelset i Norrtälje har högsta säkerhetsklass. Här sitter förutom sexualbrottslingar även mördare och andra grovt kriminella, totalt 191 interner.
De sexdömda är placerade på en egen avdelning: Paviljong A. Dessa män är inte sällan de mest ökända och avskydda ute i samhället – och även innanför murarna. Av säkerhetsskäl måste de därför sitta separerade från övriga interner. Även Paviljong A har sina hierarkier. Längst ner står de som dömts för övergrepp mot barn.
Frida Stellborn började jobba inom kriminalvården 2015, samma år som hon tog psykologexamen. Direkt från skolbänken till fängelsets värld, alltså, och ett av de tyngre uppdragen man kan ha som psykolog.
– Ja alla säger ju att det är tungt, men jag har inget att jämföra med. Det är ett meningsfullt jobb på flera nivåer: Dels för individen i sig, att hjälpa honom till ett bättre liv utan brott. Dels för hela samhällets skull.
De sexbrottsdömda sitter på en egen avdelning, avskilt från övriga interner. Cellerna är sju kvadratmeter stora. De är inlåsta i cellen från 19 på kvällen till 07 på morgonen.
Inom kriminalvården har det funnits behandlingsprogram för sexualbrottslingar i cirka 20 år. Den metod som i dag används är KBT-baserad, det vill säga inriktar sig på att förändra tanke- och beteendemönster. Frida Stellborn och hennes kolleger kartlägger personens problematik utifrån fyra teman – tankar, känslor, relationer och sexualitet – för att kunna göra en individuell behandlingsplan.
Vanligt är att intagna – oavsett vad de är dömda för – har svårt att hantera känslor, säger hon.
– Det kan handla om ilska, men även om rädslor och att vara ledsen. Genomgående för den här gruppen är att de ofta får starka känslor, och att det då går för fort och de därför gör saker de ångrar.
Uttrycker en del skam eller ånger över sina brott?
– Ja, det är otroligt ovanligt att någon försvarar sexualbrottslighet. Samtidigt anser ganska många att de inte gjort det som står i domen.
Den behandling som sexbrottsdömda får i fängelset heter Seif (sexualbrottsprogram med individuellt fokus) och syftar till att minska risken för återfall i sexualbrott.
Frida Stellborn träffar männen både enskilt och i grupp. Bäst är i regel gruppsamtalen, säger hon, eftersom deltagarna kan lära av varandra.
– Vi pratar exempelvis om vad som är sunda och osunda sexuella uttryck. Det kan vara lättare att ta till sig vad en annan intagen lyfter om vad som är fel med exempelvis sexköp, än att jag ska komma med pekpinnar.
Norrtäljeanstalten är knökfull, liksom andra svenska fängelser. Anstalten har i dag 191 platser, men ska byggas ut för att rymma 300 interner. Frida Stellborn har jobbat som psykolog här sedan 2017.
I gruppen får deltagarna också träna på ett annat område där många av dem brister, nämligen sociala relationer. Dels genom faktiska rollspel kring svåra situationer, dels genom att interagera med övriga gruppen.
– Att delta är i sig ett sätt att ha relationer. Och många deltar på ett sårbart sätt och anförtror sig åt varandra.
De sexbrottslingar Frida Stellborn möter kommer från alla delar av samhället. En del har haft stora problem på många områden – med relationer, att klara skolan, få ett jobb. Andra har haft en vanlig Svenssontillvaro, ibland med familj.
Det är vanligt att sexualbrottsdömda själva varit med om tunga upplevelser ganska tidigt.
– De kan ha upplevt svåra saker som de inte fått lära sig att hantera känslomässigt. Många av dem har själva varit utsatta för eller bevittnat olika typer av våld. Jag kan ofta känna med mina patienter när jag ser deras väg hit.
Alla interner genomgår inte behandling. En del vill inte gå den och en del får inte behandling även om de vill eftersom Norrtäljeanstaltens psykologer inte hinner med.
Under behandlingens gång gör Frida Stellborn kontinuerliga bedömningar av hur stora behov den intagne har av fortsatt behandling, för att minska risken att han begår nya brott. En för stark sexualdrift, svårt att reglera känslor och svårt med relationer är varningssignaler. Och för den som redan har återfallit är risken avsevärt mycket större.
Frida Stellborn har känt oro inför att vissa avtjänat sitt straff och ska ut i samhället igen.
– Har man hög risk för återfall och dessutom inte boende eller inkomst ordnat när man kommer ut blir det väldigt svårt.
En del sexualbrottslingar behöver genomgå en rättspsykiatrisk undersökning i samband med rättegången för att se om han eller hon har en allvarlig psykisk störning. Har man det döms man till rättspsykiatrisk vård, och släpps då inte ut förrän man anses frisk och inte längre utgör en fara.
Det innebär inte att alla på Norrtäljeanstalten är psykiskt friska.
– Vi har personer som har allvarlig psykisk sjukdom som kan fara illa i kriminalvården, men som inte når upp till rättspsykiatrins krav för att dömas till vård.
En del sexbrottslingar är skamsna över sina brott, enligt Frida Stellborn. "Att bli dömd för sexualbrott vill ingen, och leder ju också till stora konsekvenser för en själv. Skammen i att det alltid kan googlas fram. Samtidigt anser ganska många att de inte gjort det som står i domen."
Frida Stellborn tycker att rättssystemet bör baseras mer på riskbedömning än dagens system med strikta straffskalor för olika brott. Det vill säga: Om personen tros återgå i brott ska hen inte släppas ut än, enligt henne. Är däremot risken låg för återfall behövs kanske ingen, eller i alla fall betydligt kortare, fängelsetid enligt det synsättet.
– Jag anser att hela rättssystemet borde fokusera mer på samhällsskydd, snarare än straff. Har du exempelvis återfallit i brott är risken högre att du gör det igen. Alltså inte hårdare straff, utan mer flexibla.
”Man kan känna vilka det kommer att gå bra för och vilka som kommer få det svårt när de kommer ut”, säger Magnus Askinder, som är kriminalvårdare på Paviljong A där de sexbrottsdömda sitter.
De intagna på Paviljong A är inlåsta i sina celler halva dygnet: från klockan 19 på kvällen till 07 på morgonen. Mellan 8 och 16 har de sysselsättning. De får välja mellan att antingen svetsa eller göra mindre träarbeten på uppdrag från företag. De kan också välja att studera, vilket en fjärdedel av de intagna just nu gör. Efter middagen är det fritt att umgås innan inlåsning.
– De brukar promenera eller sporta, som att vara på gymmet eller spela volleyboll. Ibland bakar de. Hemmagjorda pizzor, bullar, sockerkakor, säger Magnus Askinger, kriminalvårdare på avdelningen.
Kan de ha dåligt inflytande på varandra?
– Visst, det händer att de manipulerar varann och vissa får man punktmarkera. Men generellt tycker jag att stämningen är lugnare här än på andra avdelningar.
Överlag är det ovanligare att sexualbrottslingar återfaller i likartad brottslighet än vad andra typer av kriminella gör. Enligt Kriminalvårdens statistik döms två procent för ett nytt sexbrott inom tre år efter frigivning. Motsvarande siffra för personer dömda för exempelvis narkotikabrott är 23 procent.
Norrtäljeanstalten är ett fängelse med högsta säkerhetsklassen.
Frida Stellborn träffar de intagna på omkring tre behandlingspass i veckan. Minst ett halvår bör behandlingen pågå för de som sitter dömda för såhär pass grova brott. Men – hon träffar inte alla. Behandlingen är nämligen inte obligatorisk. Dessutom hinner hon och hennes kolleger inte med alla som vill behandlas.
– Vi ansvarar för psykologisk utredning och behandling på hela anstalten, inte bara vad gäller sexualbrott, och ett tag var jag ensam psykolog. Nu är vi tre, men vi hinner inte med.
Hur känns det att inte hinna ge behandling till en kriminell som vill få det?
– Väldigt ledsamt. Om vi som samhälle ska lägga mycket resurser på att frihetsberöva människor borde det vara en självklarhet att alla också erbjuds insatser för förändring.