"Jag upplever att barn och ungdomar åtminstone behöver en vuxen som sitter ner och lyssnar på deras känslor", säger Isabel Eriksson.
– Det kan bara bli bättre om vi tar vara på föräldrarnas kraft och om man jobbar förebyggande tillsammans med föräldrarna, säger Isabel Eriksson, efter att ha läst UNT:s artikelserie om droger i grundskolorna.
Hon är delvis tjänstledig från sitt arbete på Arbetsförmedlingen efter att ha blivit beviljad pengar till projektet "Alla vuxnas ansvar" där 200 elever kostnadsfritt får ta del av hennes metod FöräldraFokus. Ett verktyg som främjar en trygg anknytning mellan barn och föräldrar vilket ökar föräldrarnas möjlighet att stötta sina barn i skolan. Detta kan vara avgörande för de livsval man gör.
– Jag upplever att barn och ungdomar behöver minst en vuxen som lyssnar på deras känslor och hjälper med deras bearbetning av upplevelser så att de kan mogna. Då blir barnet starkare och kanske inte söker sig till droger och kriminalitet. Och barnet kan då skapa en inre frid och ett lugn så att de kan fokusera och vara mottagliga för kunskapen i skolan, säger Isabel Eriksson.
Hon är trebarnsmamma och har under tio år på Arbetsförmedlingen jobbat med övergången mellan skolan och arbetslivet. Hon har träffat över 1 000 ungdomar mellan 16 och 21 år, och har en tydlig uppfattning om varför drogproblematiken är så stor bland unga människor i dag.
– Grunden till att man söker sig till de här upplevelserna är ju hur man mår innerst inne, säger hon.
– Det finns hur många studier och statistik som helst om psykisk ohälsa och kriminalitet. Det finns så mycket analyser och fakta kring hur många unga som lider av psykisk ohälsa och hur många som hamnat i kriminalitet, men det är få som frågar "varför" det är så.
Under Isabel Erikssons möten med ungdomar, personal från skolan och vården samt vårdnadshavare, ser hon en röd tråd.
– Elever säger att de inte känt sig sedda och därmed inte fått det stöd de behöver. Inte bara från skolan utan från vuxenvärlden. Sedan ser jag förtvivlade föräldrar som gjort vad de kunnat, men samhället har inte stöttat upp.
– Det finns inga allmänna föräldrakurser eller uppbackning till föräldrar i samhället. Det satsas mycket pengar och det är många som arbetar med det här. Men man jobbar i stort sett aldrig med föräldrarna, åtminstone inte i förebyggande syfte. I min mening är föräldrarnas roll det viktigaste, säger hon.