En kvinna sitter med sin tiggarbössa vid ett hörn på gågatan. Någon som passerar slänger åt henne två bananer. Blixtsnabbt skalar hon den ena och äter snabbt. Snart blir det uppenbart varför hon haft bråttom. Strax därefter kommer en storvuxen man fram. Bakom den stora jackan glimrar en kedja runt halsen. Han rycker åt sig den andra bananen och skriker sedan åt kvinnan.
Scenen utspelades för ett par månader sedan, i Uppsala. Vad den betyder är svårt att veta. Men flera av oss som gick förbi kastade undrande och oroliga blickar. Vad var det egentligen som hände?
Enligt Rikspolisstyrelsens senaste rapport om människohandel har tvångsarbete och tvång till medverkan av brottslig verksamhet ökat kraftigt de senaste åren.
– Om man jämför insatserna med hur stort problemet är så stämmer det inte, säger Maria Ahlin som är ordförande för den nationella organisationen Freethem.
Freethem har sin bas i Uppsala och medlemmarna engagerar sig emot all typ av människohandel. De arbetar enbart med informationskampanjer men grundaren Maria Ahlin, 23 år, har tagit aktiv strid vid flera tillfällen. Att Uppsala skulle vara något undantag för tvångsarbete har hon med egna ögon kunnat motbevisa. För ett par år sedan vittnade hon i rätten i ett fall där en vuxen man tvingats tigga i Uppsala och Stockholm under flera år. UNT har tidigare rapporterat om fallet som blev ett av få exempel i Sverige där förövarna, en man och en kvinna, dömdes för människohandel.
– Det var min dåvarande frisör. Vid ett tillfälle träffade jag henne tillsammans med en annan kvinna och en armlös man. Kvinnorna ville att jag skulle hjälpa till med pengar för att mannen skulle kunna köpa armproteser. Jag kände direkt att någonting var konstigt.
En tid senare ringer polisen och vill att Maria Ahlin ska vittna i rätten. Det visar sig att mannen blivit fråntagen sina armproteser, hållits fången och blivit tvingad att tigga under två och ett halvt års tid. Två av de inblandade personerna dömdes för människorov och människohandel.
– Bara för att det är en vuxen man som tigger behöver det inte vara frivilligt. Just nu sitter det ett antal tiggare i stan med en ”jag är hungrig”-skylt. Om det är enskilt eller organiserat tiggeri eller om det rör sig om tvångsarbete vet jag inte. Men med tanke på att tvångsarbetet har ökat otroligt mycket borde man i alla fall undersöka saken.
Om det är svårt att bevisa att tiggeri inte sker av egen fri vilja finns det en gräns när det kommer till barn. Där borde polis eller socialtjänsten gripa in tidigt tycker Maria Ahlin. Hon har själv bevittnat fall där barn varit inblandade, till exempel i våras då hon arbetade i butiken Janemars på gågatan. En dag ser hon att en grupp män, kvinnor och barn går och säljer rosor ute på gatan.
Hon ringer polisen och säger att hon misstänker barnarbete. Polisen svarar att de ska komma direkt, men inget händer. När Maria Ahlin slutar jobbet för dagen ser hon en av männen och två små barn som hon känner igen från gatan, båda slitna och smutsiga. Hon tar tillfället i akt och följer efter dem, för att se var de tar vägen efter arbetsdagens slut. Hon låtsas prata i mobil, men filmar i stället förloppet.
– På parkeringsplatsen vid Centralstationen går de fram till en stor van. Mannen öppnar dörrarna och därinne sitter minst 15 personer hoptryckta.
Barnen och de andra rosförsäljarna ställer sig på led, mannen föser in dem i bilen och kör sedan i väg. Maria Ahlin tar registreringsnumret och ringer återigen polisen. Nu har hon ju det hela på film. Men inte heller då görs något. Videoklippet visas senare i TV 4 Uppland i samband med ett inslag om händelsen.
– Det svåra i många sådana här fall är att det handlar så mycket om magkänsla och det är ju inget man kan bevisa. Men i det här fallet hade jag allt på film.
Liknande fall har setts och uppmärksammats av media i bland annat Motala och Umeå. Det har också rapporterats om flera fall där rosförsäljare haft med sig barn som stulit saker av människor som stannat för att prata med den vuxne rosförsäljaren.
– När barn är inblandade borde i alla fall socialtjänsten kunna gripa in, om polisen inte kan göra det, säger Maria Ahlin.
Själv kommer hon att fortsätta ifrågasätta när hon ser situationer där hon misstänker att en människa utnyttjas. Rädd är hon inte, även om det hon gör kan innebära risker för henne själv.
– Jag har ett val att agera eller att gå där ifrån. Och jag är alldeles för impulsiv för att inte göra något. Många går nog bara förbi en tiggare. Jag vill komma underfund med vad som finns där bakom.