– Det kan låta som en klyscha. Men nu lever jag mer i nuet. Jag släpper inte allt, däremot försöker jag fokusera på det jag gör för stunden, säger Anneli Lafvas.
Kraften att förändra sitt liv fick hon för ett och ett halvt år sedan. Hon hade haft en tuff period på jobbet och kände sig slutkörd av att alltid prestera på toppen av sin förmåga. I skolan gällde det att ha full koll på eleverna, hon skulle lära dem en massa saker, se till att alla åt lunch ordentligt, planera lektioner, skriva kvalitetsredovisningar, planera både det långsiktiga och kortsiktiga arbetet med arbetslaget och samtala med föräldrar.
Med två skolbarn hemma och en make som också är en hängiven lärare, skulle hon dessutom klara av en massa hushållssysslor och ha en givande fritid. Hon kämpade hårt för att fixa allt och vara perfekt, men alltid fanns det något som kunde bli bättre.
– Jag är den engagerade typen, en sån som går in för varje grej. Det var så mycket jag ville göra och hinna med. Samtidigt kände jag mig otillräcklig och stressad. Ändå stannade jag aldrig upp, jag gick bara vidare utan att känna efter hur jag egentligen mådde.
I längden tärde det på psyket att alltid försöka hålla upp en fasad. Utåt sett var hon alltid glad men på insidan var hon trött och frustrerad, vilket kroppsligt sett yttrade sig i migränattacker. Trots att hon skrattade bland folk, kunde hon känna sig på uselt humör.
– Jag har nog alltid varit rätt glad av mig, men jag har också gett sken av att vara glad fast jag inte var det på riktigt. Särskilt inför mina elever måste jag alltid vara den där superhjälten som kopplar på oanade krafter.
Men så en dag hade facket bjudit in till en föreläsning i mental vardagsträning. Det blev en riktig dörröppnare. Vad det var som hände berättar Anneli Lafvas i entusiastiska ordalag och med ett stort leende på läpparna när vi sitter på fritis och samtalar. För ovanlighetens skull är det tyst och folktomt i rummet så här på förmiddagen när eleverna har lektion. Hon beskriver händelsen som omvälvande och att den kom vid helt rätt tidpunkt i livet.
– Vi var några lärare som fick lyssna på livscoachen Andreas Kullberg när han berättade om ”Konsten att må bra utan anledning”. Under föreläsningen gav han oss en massa konkreta tips. Just då var jag mottaglig, eftersom jag var mitt uppe i en stressperiod. Särskilt sättet han sa det på gjorde att jag sög åt mig allt, säger Anneli Lafvas.
Bara själva öppningsrepliken fick Anneli Lafvas att haja till. Hon skulle beskriva hur hon kände sig just då och fick peka på antingen en sur eller glad smileygubbe. När hon lyssnade inåt kände hon sig sur. Men när Andreas Kullberg pekade på den glada gubben och sa ”du kan vakna glad varje morgon”, insåg Anneli Lafvas att det var möjligt med en förändring.
– Det var en sån ögonöppnare! Sån ville jag ju vara egentligen.
När hon satt där på föreläsningen bestämde hon sig för att ändra livsstil. Tiden efteråt har inneburit en massa hårt jobb för att förändra tankesätt, vilket nu börjat ge frukt.
– Förut skyllde jag på omständigheter och bekymrade mig för allt som kunde gå snett. Men det är bara jag själv som styr över hur jag mår. Vetskapen om detta har hjälpt mig jättemycket.
Anneli Lafvas beskriver sig som gladare och piggare och hon ser mer positivt på tillvaron nu när hon börjat se det som är bra, i stället för det som är dåligt.
– Jag säger till mig själv: Jag måste ingenting. Men jag vill. Jag vill städa, annars är det stökigt. Jag vill storhandla, annars har vi ingen mat i kylen. Jag vill hämta mina barn, för annars får jag inte träffa dem. Jag vill gå till jobbet, annars blir jag arbetslös och får ingen lön. Att byta ut måste mot vill flyttar fokus från det jobbiga till det som är lustfyllt.
Hon har även lärt sig att göra medvetna val och inte ta åt sig personligen när det inte blir som hon tänkt sig.
– Om någon kritiserar mig tar jag inte till mig det på samma sätt som tidigare. Förut ville jag vara alla till lags.
Utan peppning från arbetslaget hade det inte gått, betonar hon. Där har arbetskamraterna hjälpt till och alla stöttar varandra. Det finns en tillåtande attityd på arbetsplatsen, vilket gör att det är ok att inte alltid ligga på topp.
– Men det lättare sagt än gjort att inse att man måste vara hemma om man till exempel blir sjuk. Jag känner fortfarande pressen, för det drabbar eleverna och de andra lärarna om jag är borta. Det finns en lojalitet och pliktkänsla i mig som är på gott och ont.
Anneli Lafvas accepterar också att det fortfarande kan dyka upp negativa känslor. Men de dåliga dagarna pågår inte lika länge som förut. Hennes nuvarande inställning är att processen med förändringar måste få ta tid.
Mest har stressnivån gått ner nu när hon inte ställer lika höga krav på sig själv och lyssnar mer inåt. Hon försöker tänka på hur hon står, går och andas och förstår att de fysiska stressmarkörerna varnar när det gått för långt. Humöret har blivit bättre och hon får inte migrän lika ofta som förut. Att leva mer i nuet kan handla om en sån enkel sak att enbart fokusera på den lektion hon för stunden har med sina elever.
– Och inte tänka på att jag efter lektionen måste ringa en förälder eller skriva en skolrapport.
På morgonen när hon vaknar tänker hon ”Vad har jag att se fram emot i dag” och styr effektivt bort negativa tankar på alla måsten och krav.
– Jag har inte längre den där långa att-göra-listan i mitt huvud. När jag kommer in i perioder med mycket att göra kan jag sticka tidigare från jobbet, ta med mig ungarna på utflykt eller ta en långpromenad med en kollega för att få kraft att klara det som ska göras.
Att må bra är en färskvara, har Anneli Lafvas fått lära sig. Hon kan fortfarande trilla dit ibland. Men nu låter hon inte kravet på att prestera gå lika långt. Och tidigare i våras, när skolans årliga musikal hade premiär, hände något annorlunda. Anneli Lafvas hade skrivit manus och tagit ett helt nytt grepp när hon vävt in livscoachens Andreas Kullbergs positiva tankar i föreställningen. Budskapet till eleverna var att mycket i tillvaron kan förändras om man tänker positivt och tror på sin egen förmåga.
– Det är ju jätteviktigt att förmedla till barnen. Att de styr över sina egna känslor, att de ska ha en tro på sig själva och vad de kan.
Förändringen är så stor att hon till och med kan tillåta sig att göra saker som inte ger ett direkt resultat. Hon får ge sig själv små uppgifter för att klara det. En sån uppgift kan vara att bara ligga i soffan och titta på en film.