I mitten av 90-talet eskalerade oroligheterna i Gottsunda. Socialtjänsten anställde två ungdomskonsulenter med ett enda uppdrag: att vara på plats bland ungdomarna. En av konsulenterna var Heléne Roman. På kvällarna efter att hon nattat sina små barn och sagt hejdå till maken begav hon sig ut i mörkret.
– Det var en fantastisk tid. Det var väldigt spännande att få ägna kvällar och nätter åt att försöka lära känna ungdomar och skapa relationer med dem, säger hon.
Från början fick hon kämpa hårt för att få deras förtroende – att komma från soc var ingen fjäder i hatten precis. Men barn, särskilt tonåringar, känner om man är intresserad på riktigt, säger hon.
– Efter ett tag släppte de mig in på livet. De kunde säga häng med mig hem så får du se hur det är, pappa är inte snäll eller mamma är sjuk.
Efter några år på fältet började Heléne jobba heltid på KFUM:s fritidsgård på Bandstolsvägen i Gottsunda. Hon visar runt i den 542 kvadratmeter stora lokalen. Här finns dansrum, tv-spelsrum, mysrum, pingisrum, mötesrum och ett kök där det ofta bakas. Och mitt i allt ett stort vardagsrum med en massa soffgrupper. På dagarna håller mellanstadiebarn till här efter skolan. På kvällen – varenda kväll året om – är den öppen för 13-18-åringar.
– Att jobba med tonåringar är det mest spännande som finns. Vi samtalar mycket. Ungdomar har en törst att prata om viktiga frågor. Ibland blir det trams, ibland blir det väldigt djupa samtal.
– Och vi ser inte genom fingrarna om de går över gränsen. Har man en innerlig relation kan man ta upp svåra saker.
De pratar regelbundet om stenkastning mot polis och bussar: vem är det som drabbas – kanske deras mamma eller faster? Vad skulle de själva känna om någon kastade sten på dem eller bussen de satt i?
– Sedan kanske de ändå inte kan stå emot grupptrycket, men förhoppningsvis har man i alla fall sått ett frö.
Blickar Heléne Roman tillbaka ser hon att klimatet hårdnat; stöket har gått ner i åldrarna och våldet blivit grövre. Samtidigt tar det längre tid innan samhället reagerar.
– Förr räckte det med att en tonåring rökte hasch. I dag kan en person stöka mycket längre innan det får konsekvenser.
Själv flyttade Heléne Roman till Gottsunda i början av 1990-talet, som nybliven mamma. Hon älskar stadsdelen, framför allt för värmen hon upplever.
– Jag tänkte direkt på hur trevliga människor här är. De flesta som bor här vill bara leva ett schysst liv, gå till jobbet och grilla på kvällarna. Majoriteten av alla ungdomar kämpar hårt och vill bli något. Men det är inte de som syns och hörs.
Nu har Heléne Roman jobbat så länge i Gottsunda att hon börjar ta hand om barnen till de som var unga för 20 år sedan.
– Det blir många människor i hjärtat.