Hon prisas för sitt engagemang

Freethems grundare Maria Ahlin är utsedd till Årets eldsjäl av Rotary i Uppsala. Hon kämpar mot människohandel och besöker sexualbrottsdömda interner.

Maria Ahlins projektarbete på gymnasiet växte till en gräsrotsorganisation som nu har 5 000 medlemmar i Sverige och finns i ytterligare tre länder.

Maria Ahlins projektarbete på gymnasiet växte till en gräsrotsorganisation som nu har 5 000 medlemmar i Sverige och finns i ytterligare tre länder.

Foto: Maria Larsdotter

Uppsala2016-11-06 05:00

När Maria Ahlin öppnar ytterdörren kommer en brun valp utflygande som skjuten ur en kanon. De är på väg ut på kisspromenad. Hunden heter Woody, efter Maria Ahlins favoritkaraktär i Pixarfilmen Toy Story.

– Jag älskar de filmerna, säger hon.

Woody är cowboyen som har hjärtat på rätta stället, precis som Maria Ahlin. Hon är generalsekreterare och ordförande i Freethem, en ungdomsorganisation som jobbar förebyggande med frågor som rör människohandel. Rotarys Uppsalaklubbar har just utsett henne till Årets eldsjäl.

Maria Ahlin var bara 19 år när hon grundade Freethem. Det började med ett projektarbete på gymnasiet. Hon tyckte att människohandeln inte fick den uppmärksamhet den borde ha.

– Jag märkte en kunskapsbrist i min omgivning. Folk visste inte att människohandel förekommer i Sverige idag, säger hon.

Så hon arrangerade en insamlingsgala med föredrag på kafé Ofvandahls i Uppsala och en musikal i Alfvénsalen. Marias klasskompisar och lärare ställde upp som musikalartister.

– Temat var handel med människor genom tiderna, från den transatlantiska slavhandeln som är 1800-talet skam, till sexhandeln på Moulin Rouge och dagens skam som är tvångsarbete och prostitution, säger hon.

För att sedan få starta en organisation och bilda en styrelse krävdes minst tre personer. Hon fick med sig sin pojkvän, som hon nu är gift med, och en kompis.

– Vi hade vårt första årsmöte på Café Linné. Då klubbade vi igenom våra stadgar. The rest is history känns det som ibland, säger hon.

Freethem finns nu även i Norge, Tyskland och Österrike.

Konceptet är att vara en plattform för ungas engagemang för att minska efterfrågan på arbetskraftsexploatering, pornografi och prostitution.

– Ofta pratar man om människohandel med så stora penseldrag att det är svårt att ta till sig. Vi bryter ner det och tänker så lokalt som möjligt. I stället för att käka upp en hel elefant på en gång tar vi små bitar i taget, säger Maria Ahlin.

I oktober utkom boken Visuell drog – om barn, unga & nätporr. Den skrev Maria Ahlin tillsammans med Ulrica Stigberg, präst på Fryshuset i Stockholm. Tanken är att öppna upp för samtal och peppa föräldrar att skaffa sig mer kunskap om nätporr.

– Forskningen har hittat stöd för att pornografikonsumtionen kan spä på efterfrågan på sexuella tjänster. Och personer i prostitution ombes många gånger göra saker som sexköpare sett i pornografin. Efterfrågan är central, den driver prostitutionen som i sin tur driver människohandeln, säger Maria Ahlin.

En rapport från EU-kommissionen visar att 69 procent av all människohandel i Europa rör sexslavar. Sverige representerar konsumtionssidan.

Vi har slagit oss ner i vardagsrummet i tvårummaren. Efter att Woody har försökt tugga i sig två skinnhandskar och ett skosnöre har Maria Ahlin tagit upp honom i knät. Förstrött drar hon sina långa målade naglar genom pälsen.

I en av fönsternischerna står ett inramat fotografi av en glad tjej som liknar Maria. Det är hennes lillasyster. Hon tog sitt liv i juni. Maria tänker på allt hon inte gjorde eller sa, att hon borde ha ringt en gång till. Hon har blivit ännu mer medveten om vad som är viktigt i livet.

– Det gäller att ha rätt prioritering i hjärtat. Fundera över vad du skulle ångra om personer du står nära skulle gå bort imorgon. Gör det i dag! Vi kan inte spola tillbaka tiden, säger hon.

Sedan hennes syster dog har hon gråtit varje dag. Hon berättar om en artikel hon läst om en amerikansk fotograf, Rose-Lynn Fisher, som fotograferat torkade tårar och upptäckt att de i kraftig uppförstoring ser olika ut beroende på om de är glädjetårar, löktårar eller sorgetårar.

– Jag vill normalisera gråt och känslor. I dag är det mer accepterat att vara onykter än att gråta offentligt. Jag tror att samhället tänker att det är en svaghet, och vem vill vara svag liksom. Vi får lära oss att ha stoneface och köra på oavsett vad, säger hon.

Hon älskar sättet många uttrycker sorg på i arabiska kulturer, när männen gråter öppet och kvinnor skriker och sliter sitt hår.

Maria Ahlin kan lätt som en plätt växla mellan att prata svenska och norska. Hon och hennes syster växte upp i Oslo. Tillvaron var inte oproblematisk. När mamman skrevs ut från ett behandlingshem för beroende och ville flytta till Uppsala, valde Maria och hennes syster att flytta med. Då skulle Maria Ahlin börja årskurs två på gymnasiet.

– Jag kände mig hemma i Uppsala direkt. Jag hittade Jonatan och min passion Freethem och fick bo med min mamma som jag inte bott med sedan jag var tolv år. Jag hittade ett lugn här, säger hon.

Jonatans stabila familj har gett mycket kompensation för hennes otrygga uppväxt.

– Mamma fick ett återfall för några år sedan, men jag är stolt över henne, hon kämpar på. Vi har en bra relation, berättar hon.

Och i sinom tid får hon träffa sin syster igen, det är Maria Ahlin övertygad om. Hon tror på Gud och ett liv efter detta. Självmordet har fått henne att vilja lyfta frågan om psykisk ohälsa.

– Precis som porr är självmord något som vi i vårt samhälle har svårt att prata om, konstaterar hon.

Maria Ahlins engagemang stannar inte vid Freethem. Hon har varit delaktig i Klara kyrkas sociala arbete med personer i prostitution på Malmskillnadsgatan. Och nu jobbar hon ideellt som medmänniska på Sveriges största fängelse, Salbergaanstalten i Sala. Där träffar hon sexualbrottsdömda killar.

– Vi pratar och hänger. Vi borde vara många som besöker fängelser. Jag försvarar inte alls förövarnas handlingar, men jag kan försvara barnet i dem som inte fick vad det behövde. I likhet med de som prostitueras har sexualbrottsförövarna ofta en historia av försummelse i barndomen och föräldrar som missbrukade eller hade psykisk ohälsa, säger hon.

Hon tycker att vi borde dra lärdom av deras berättelser och ta hand om våra barn och ungdomar i dag för att förebygga brott och ohälsa.

Sedan förra året har Maria Ahlin lön för sitt arbete i Freethem, bekostad av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, MUCF. Tidigare försörjde hon sig som butiksbiträde och personlig assistent. Hon har också pluggat några terminer med siktet inställt på en dubbel examen i statskunskap och kriminologi. Någon gång vill hon bo i ett annat land och när tiden är mogen utöka familjen med barn.

Maria Ahlin är klar över vad hon tror är meningen med livet: gemenskap, att umgås och ta hand om varandra. Det, och att hitta sin passion.

Den 5/10 hade UNT Leva en artikel om boken Visuell drog – om barn, unga & nätporr.

Personligt Maria Ahlin

Gör: Generalsekreterare och ordförande i ungdomsorganisationen Freethem.

Aktuell: Utsedd till Årets eldsjäl av Rotarys Uppsalaklubbar.

Född: Uppsala 1989.

Bor: Fålhagen, Uppsala.

Familj: Maken Jonatan, valpen Woody, mamma, lillasyster i himlen, släkt i Norge och Jonatans familj.

På fritiden: Då är jag med valpen och i stallet, promenerar, läser böcker (just nu Stoner av John Williams), är med kompisarna och familjen och reser. Pappa tog med oss till Tanzania och Kenya och jag har fortsatt med äventyrsresor som vuxen.

Mina bästa egenskaper: Har civilkurage, är modig, social och ärlig.

Mina sämsta egenskaper: Otålig, impulsiv, tidsoptimist.

Favoritgodis: Choklad (fairtrade).

Gör mig arg: När människor inte griper in när någon far illa.

Får mig att skratta: Tv-serien Vänner.

Bästa barndomsminnet: När jag och lillasyster körde fyrhjuling i trädgården runt huset i Oslo.

Favoritplagg: Svarta skinnbyxor.

Höjdpunkt i livet: När jag gifte mig 2012.

Motto: Let´s make history.

Förebilder: Moder Teresa. Caroline Engvall som skriver böcker om sex och självskadebeteende. William Wilberforce, brittisk politiker som verkade för slaveriets avskaffande på 1800-talet.

Min bästa söndag

Morgonen...

Jag sover till tio och äter förmodligen bara en banan. Jag är inte så mycket för frukost.

Förmiddagen...

Klockan elva går på vi högmässa i Domkyrkan. Jag gillar Domkyrkan för att de har högt i tak och låga trösklar. Sedan går jag, Woody och min man Jonatan med blommor till min systers grav på Gamla kyrkogården. Ibland är mamma med.

Eftermiddagen...

Vi äter en tidig middag hos Jonatans familj. Blir det fisk och potatis så är jag i himmelriket. I hjärtat är jag vegan, men inte riktigt i praktiken ännu. Efter maten läser jag och promenerar med Woody. Söndag är sabbat. Då vill jag inte vara inbokad, utan är hellre spontan.

Kvällen...

På kvällen åker vi hem och vårdar sofflocket så att vi har laddat batterierna inför veckan. Kanske kollar vi på någon tv-serie eller film. Telefonen och datorn är avstängda hela dagen. Jag är sträng med mina gränser och skiljer på jobb och privat. Om man ska hålla i längden kan man inte vara nåbar dygnet runt alla veckans dagar. När jag var yngre hade jag söndagsångest, men nu är söndag min favoritdag. Jag lever mer i nuet nu, älskar det jag gör så mycket och känner sällan stress inför arbetet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!