Hon letar efter sina räddare från Uppsala

I ett halvår hade Anna Lindberg och hennes kompis Lisa Hygge pluggat journalistik och media i Australien. I början av december var det dags att återvända hem till Sverige. Men först några härliga veckor i Thailand.
Det höll på att sluta i en katastrof.

Vågen kom
De kom till Phi Phi-öarna samma vecka som flodvågen vällde in över Sydostasien.
Timmarna före katastrofen vaknade de som vanligt i sin bungalow vid stranden, åt en bit mat och hämtade sina badgrejer.
Klockan var mellan tio och halvelva på annandag jul.
- Vi hade bytt om till bikini och lagt oss i solstolarna. Jag låg och läste, Lisa lyssnade på en CD, berättar Anna Lindberg.
Då kom vågen.
- Jag uppfattade det först inte som en våg, mer som ett tidvatten. Jag tänkte faktiskt, ojdå, nu bli våra handdukar våta. Några började ropa att vi måste springa, men allt gick så fort. Runt omkring oss började folk gråta och skrika, det blev kaos.

Slungades runt
Anna Lindberg drogs med i vågen och kastades planlöst mot föremål i vattenmassorna.
- Det kändes som att ligga i en tvättmaskin, det var skitigt, och vatten överallt.
Hon vet inte hur länge det dröjde innan vattnet vände mot havet igen. Men när det väl drog sig tillbaka minns hon ett ögonblick av absolut tystnad.
Och tanken i huvudet:
- Vad var det som hände?
Hon låg bland bråten i lera och vatten, utmattad och skrek på hjälp. Efter en stund kom en thailändare fram till henne och försökte dra upp henne ur dyn. Men Anna hade ont. Ingen fick röra henne.
Hon vet inte hur länge hon låg i leran. Tiden hade hon tappat bort. Och vad hade hänt med hennes kompis Lisa?

Bar henne från vattnet
Det var nu som Kristoffer, en av de okända Uppsalakillarna kom fram till henne.
- Jag minns att han satte sig ned, undrade hur jag mådde, kontrollerade att jag kunde röra fingrar, tår och nacke. Han bar bort mig från vattnet och leran, gav mig en filt och vatten att dricka.
Kristoffer bad en thailändska sitta ned vid henne under tiden han hämtade sin kamrat, Kalle. Tillsammans gav de sig av för att skaffa hjälp. De hittade en garderobsdörr, en planka och en dyna i vattnet som de satte ihop till en provisorisk bår.
Efter tre timmar landade en helikopter. Kristoffer och Kalle bar i väg Anna Lindberg till helikoptern.
- Jag är oerhört tacksam för deras hjälp, jag vet inte hur det skulle ha gått annars. Det enda jag vet om dem är deras namn, att de är några år äldre än mig och att de bor i Uppsala.
Kristoffer och Kalle bar Anna till helikoptern för vidare färd till sjukhuset i Krabi. Vid helikoptern var det kaos, många skadade hade samlats på platsen där en läkare tog beslut i vilken ordning de skadade skulle föras vidare till sjukhus. Det var i detta kaos som Anna tappade kontakten med Kristoffer och Kalle.

Åkte hem
Anna flögs chockad, med sårskador och ett avslitet korsband till sjukhuset i Krabi där en första akutvård gavs och där hon sattes på en lång antibiotikakur. Från sjuksängen kunde hon, fyra timmar efter ankomsten till sjukhuset ringa ett kort samtal till sina oroliga föräldrar i Gävle.
- Jag orkade bara med ett kort samtal eftersom jag hade så ont överallt. Det var först då jag fick veta att det hade gått bra för Lisa. Hon hade ringt hem och hennes föräldrar hade kontakt med mina föräldrar.
Efter ett par dygn på sjukhuset i Krabi flögs Anna till ett sjukhus i Bangkok där hon vårdades i ytterligare tre dygn.
Därefter vidtog en lång och mödosam flygresa hem till Sverige. Men innan hon landade på Rörbergs flygplats utanför Gävle i början av januari fick hon tillbringa några dygn på sjukhus i Malmö.

Hjältar
I fredags skrevs Anna ut från Gävle sjukhus. Hon staplar fram på kryckor och har fortfarande sår som måste tas om hand. Hon får också träffa en kurator för att prata om det som hänt.
Närmast ska hon försöka få krafterna tillbaka. Till hösten hoppas Anna kunna börja plugga på juristlinjen i Uppsala.
Men allra först vill hon träffa Kristoffer och Kalle, hjältarna från Uppsala.
Var är ni?

Hon letar efter sina räddare från Uppsala

21-åriga Anna Lindberg klarade livet när flodvågen vällde in över Phi Phi-öarna tack vare två okända Uppsalakillar. Nu haltar hon omkring på kryckor hemma i Gävle och hoppas få kontakt med sina livräddare från Uppsala. Det enda hon minns är deras namn: Kalle och Kristoffer.