Pang. Handens slag kommer som en explosion rakt ut från axeln och följs av en knäspark mot skrevet.
– Slå, knä, lite högre tempo tjejer. Våga använda angriparen som hävstång när ni knäar, ljuder instruktionerna genom popmusiken.
Efter knäandet är Linn Stenberg blixtsnabbt nere i magläge på golvet, för att därefter med ett hopp studsa upp i luften.
– Jag anmälde mig till självförsvarskursen tillsammans med en kompis för ett år sedan som en rolig grej. Jag ville prova på att slåss, det var viktigare än just att kunna försvara mig, säger hon.
Linn Stenberg behöver träna regelbundet för att klara jobbet i städfirman utan att få problem med ryggen. Hon bor på landet utanför Rasbo, deltar sällan i utelivet och har inte känt behov av att lära sig självförsvar. Men kursens upplägg med träning och försvar i ett gjorde att hon fastnade.
– Man måste fokusera på teknikerna och hur musklerna ska användas för att få kraft i slagen. Går jag på spinning tänker jag på morgondagens jobb, men här tvingas jag släppa det.
Tisdagens första nybörjargrupp har samlats i Kvarngärdesskolans gymnastiksal. Att liggande på golvet träffas av slag från en tung angripare som sitter ovanpå kan te sig som en situation omöjlig att ta sig ur. Men det går att få förövaren ur balans och kastad i en båge till ryggliggande och skapa eget utrymme för att slå och ta sig därifrån. Mattorna med den typiska gympasals-svettlukten räcker knappt till när alla börjar testa tekniken.
Även om rädslan att själv bli angripen inte är det som driver Linns engagemang i träningen, ser hon uppgiften som viktig, nu när hon själv blivit instruktör.
– Inte minst efter alla överfall och våldtäkter i Uppsala under sommaren förstår jag att tjejer är rädda. Här vill jag gärna hjälpa till.
Känslan att kunna hantera ett läge där man blir angripen, fasthållen och kanske slagen tror hon ger kursens tjejer en ökad trygghet.
– Man vet aldrig hur hjärnan reagerar när förövaren är framme, men nu har jag tekniker för att ta mig ur situationen och försvara mig genom att slå.
Att som oerfaren börja slåss mot en låtsad angripare kan vara svårt i början. I instruktörsrollen är det för Linn en tillfredsställelse att se när polletten trillar ner hos deltagarna.
– Det är en härlig känsla när jag ser att tekniken fastnat och någon verkligen får till det.
Grundaren av företaget Självförsvar för tjejer, Daniel Heinrici, är med på de flesta träningarna. Utöver sin mångåriga erfarenhet av utbildning i bland annat nödvärn, fyller hans stora kroppshydda en viktig funktion på kurserna. På honom, iförd all tänkbar skyddsutrustning, kan deltagarna använda teknikerna och hela sin styrka fullt ut.
– Det ger sjukt bra träning att öva på honom och det är kul att se gnistan som tänds i ögonen när tjejerna kan ta i mer och får slå på riktigt med full kraft, säger Linn.
Det är inte bara självförsvarskurserna som håller igång henne. Tack vare den den egna städfirman är kroppen i rörelse från tidig morgon.
– Jag börjar alltid klockan sex inne i stan. I dag städade vi på sju olika ställen, berättar hon.
Utöver två veckors arbete på McDonald’s har jobb alltid betytt städning för Linn Stenberg. Tidigt började hon hjälpa till i sin mammas städfirma och redan som 17-åring jobbade hon extra på kvällar för att finansiera sitt och sambon Eriks första lägenhetsköp.
– Jag gick stylistlinjen på gymnasiet där vi höll på med smink, hår och naglar, men det var svårt att få jobb och jag gillar egentligen mer att röra på mig, säger hon.
Städjobbet passar Linn bra. På företagsstädningarna blir det mer socialt i mötet med människor, men hemma hos privatpersoner kan hon helt hänge sig åt att lyssna på ljudböcker.
– Jag bränner ungefär en om dagen. Då slipper man höra dammsugaren. Det blir mest deckare och feelgood-böcker, berättar hon.
Veckans bästa timmar är fredagens sista arbetspass.
– Det är en härlig känsla när jag vet att jag har helgen med familjen framför mig. Att jag ska få vara med de där tre personerna.
Första barnet kom när Linn var 20 år. Men själv ser hon det mer som att hon var redo än att hon fick barn tidigt.
– Jag och Erik hade varit ihop i mer än fem år och köpt vårt första hus. Jag hade körkort, tankar på att starta firma och har alltid tänkt att jag vill ha barn så länge mamma är pigg och kan leka, resonerar hon.
Äldsta dotterns födelse var inget som hindrade Linn från att starta eget, snarast tvärtom.
– Mammaledigheten fick mig att vilja söka något nytt. Jag har alltid jobbat på små företag och fått bra kontakt med kunderna. Men att verkligen ta steget hade jag aldrig vågat utan uppmuntran och stöd, både från en kompis och min sambo. De trodde på mig.
Det modiga valet var annars – för ovanlighetens skull – ett avsteg från tidigare idéer.
– När jag var yngre sa jag att jag aldrig skulle bli som mamma, men nu har jag egen städfirma precis som hon, flinar Linn.
Som egen företagare kan hon fortsätta jobba med det hon gillar, men helt för sin egen skull.
– Jag försöker ha fria tider. Jobbar jag fjorton timmar en dag vet jag att jag gör det för mig själv och blir det inget alls är det mina pengar som ryker, säger hon.
På frågan om det är städat hemma hos Linn svarar hon utan tvekan.
– Ja, det är det. Min sambo tycker jag är jobbig som ska städa jämt. Han ifrågasätter att jag måste storstäda varje vecka, men jag förklarar att det inte handlar om storstädning utan veckostädning.
Hon beskriver sig själv som ”en aning pedant”.
– Det värsta jag vet är att vakna en lördagsmorgon och se fullt med leksaker och disk överallt. Det ger mig en inre stress. Städar jag får jag ro i själen. Men såklart är det ibland jobbigt att inte kunna släppa stöket.
Med barn på tre och sju år hemma är det inte svårt att förstå utmaningen. Men hemma hos Linn lär man sig att städningen inte går att ifrågasätta.
– Barnen städar sina rum när jag säger åt dem, förklarar hon som den enklaste sak i världen.
Kanske har de fått med sig något av Linns uppfattning att jobb är ett engagemang som får en att må bra.
– Jag började tidigt hjälpa mamma med hemmasysslorna, efter att mina föräldrar separerat. Jag gillade det och tror att det fick mig att känna mig viktig.
De egna döttrarna finns också i tankarna när det gäller engagemanget i att undervisa andra i självförsvar.
– När tjejerna blir äldre vill jag lära dem också. Och tråkigt nog kommer de troligen få nytta av det, säger hon.