På samma gata som butiken Emmaloppa ligger på bor Emma Lindberg med sin familj. Vardagsrummet har flera små hörnor som är inredda med ljusstakar och andra prylar.
– Jag gillar vaser mycket, barnen undrar varför vi måste ha så många, säger Emma Lindberg.
Lite här och där i vardagsrummet finns stora grupper med olika vaser i keramik. En del ser dyra ut men hon tittar inte på märket utan på det som är fint.
– Jag älskar ju att gå på loppis och second hand, det är nästan lite beroendeframkallande.
Tidigare var Emma Lindberg ofta på marknaden på Vaksala torg, men nu hinner hon inte gå lika ofta i och med att butiken har öppet på lördagar.
På väggen hänger ett stort tyg med ett svartvitt mönster som Emma Lindberg satt upp på en ram.
– Jag tycker det är ganska fint att sätta upp tavlor med tejp också. Jag brukar göra så med tyger, då ser jag om det passar och när det är en hyresrätt vill jag inte borra i onödan.
I soffan nedanför ligger kuddar med fodral från egna märket Emmaloppa.
– Vårt hem är ganska textil, men det är ju det jag jobbar med. Det kan bli lite mycket, det är en yrkesskada, men min sambo bromsar mig om det går för långt.
Emma Lindberg började med att sy upp plånböcker och väskor i 70-talstyger som hon sålde på marknaden Street på Hornstull i Stockholm. När hon sedan blev gravid testade hon att sy barnkläder och det var så märket Emmaloppa kom till, och som nu funnits i sju år.
I början hade hon en ateljé hos sin mormor. Nu har hon en butik på Verkmästargatan sedan 1,5 år och en alldeles nyöppnad webbutik. Av det som säljs i butiken tillverkar Emma Linderberg 80 procent själv.
– Mitt mål är att ta in fler andra märken och hitta fler formgivare som vill sälja på kommission. Jag vill ha mer barnkläder men även vaser och andra inredningsprylar. Det är lite sommarprojektet att göra om butiken så att ena halvan blir barnkläder och lite vuxenkläder och andra halvan blir mer åt inredningshållet, säger Emma Lindberg.
Förutom barnkläder har hon klädmärket Moises för vuxna och tre butiker i Stockholm är återförsäljare av hennes kläder.
Men varför blev det just 70-talstyger – och lite 50-, 60-, och 80-talstyger – som Emma Lindberg fastnade för.
– Jag kan inte riktigt svara på det... det är så otroligt fina mönster och det är lätt att blanda olika mönster.
Hon menar också att det funnits en trend inom inredning med nyproducerade retrotyger, men att man på formspråket kan urskilja ett nytt retroinspirerat tyg från ett gammalt. Men också att det är bra kvalité på de gamla tygerna.
I vardagsrummet står en gammal teakmöbel som Emma Lindberg och hennes sambo har betsat.
– Det är nog lite av en favoritmöbel, men vi köpte den för ett tag sedan, kanske 15 år, innan det var populärt med teak. I dag hade vi kanske inte betsat den, men när vi köpte den var mörka träslag populärt och vi tyckte kanske bara om möbeln, berättar Emma Lindberg.
Hon gillar att måla om möbler, inte minst för att det är ett billigt sätt att göra om på.
– Men det kan kännas lite hemskt att måla om originalmöbler från 60- och 70-talet. Så jag blir glad om jag hittar möbler som är i dåligt skick eller redan ommålade.
Emma Lindberg gillar att ta vara på gamla saker. Även om det hon själv syr innehåller nyproducerat så är en stor del av det material hon använder gamla tyger som återvinns.
Och en del saker hon hittar får nya användningsområden. På en ommålad byrå i vardagsrummet står till exempel en uppochnedvänd lampskärm, den fungerar nu som en vas åt några rosa snittblommor.
Ovanför byrån sitter en stringhylla som mest liknar ett stilleben. Här finns fina koppar från Littlephant och några vaser.
Nedanför ena fönstret i vardagsrummet står ett blombord som Emma Lindberg hittade i Eskilstuna.
– När vi hade hälsat på min svåger med familj i somras och skulle ta tåget hem smet jag i väg till Myrorna och hittade det här bordet. Det var ganska tungt men kostade bara 150 kronor. Jag ringde min sambo och frågade om vi kunde fixa fram snören, och det kunde vi så vi gjorde någon liten bäranordning. Benen gick att stoppa ned i väskan så det var inte så svårt ändå.
I bordet finns ett hål att plantera blommor i, men Emma Lindberg tycker det är för litet så i stället har hon lagt inredningsmagasin över hålet.
På väggarna hänger svartvita illustrationer av Jenny Döbeln och Tove Lisa, som säljs i butiken Emmaloppa. I barnrummet hänger också några illustrationer, men i färg.
– Jag jobbar ju mycket med färg hela dagarna och vill ha det ganska lugnt hemma. Men i barnens rum vill jag ha färg.
Hallen mellan barnrummet och sovrummet är helt täckt av vinylskivor.
– Det är min sambos intresse, när jag köper vaser köper han vinyl.