Videon är inte längre tillgänglig
Det känns som en evighet innan Emma lyckas ta sig upp för de 27 trappstegen och fram till dörren på andra våningen. Hon sätter nyckeln i låset, vrider om och drar ner handtaget. Dörren går inte upp. Emma tar fram skjutillhållarnyckeln och trycker in den i överlåset. Men det tar stopp.
– Jag gråter så att det ekar i hela trapphuset. Sedan skriker jag ring 112, ring 112! Hon kommer ta livet av sig, säger Emma och berättar att hennes släkting Ingrid, som också var med, direkt ringde 112.
För tre veckor sedan fick Emma veta att hennes anmälan om tjänstefel mot polisen blivit nedlagd. Nu vill hon berätta för alla vad som hände höstkvällen förra året. Kvällen då hon miste sin mamma.
Läs mer: Polisen vill inte kommentera Emmas samtal till operatören.
UNT har tagit del av ljudfilerna från samtalet Emma och Ingrid hade med operatören hos polisen. Samtalet börjar med att Ingrid berättar att både hon och Emma är övertygade om att Emmas mamma låst in sig för att ta sitt eget liv. Men operatören låter inte lika övertygad utan ber att få prata med Emma. När Ingrid säger att Emma är utom sig svarar operatören henne: "Ja men då får skärpa sig lite så vi kan få lite information". Trots att Emma har panik och gråter lyckas hon svara på alla frågor som operatören ställer och redogör tydligt för hur hennes mammas tidigare självmordsförsök gått till, till hur hennes nuvarande livssituation ser ut. Men trots att Emma berättar att hennes mamma är psykiskt sjuk, nyligen blivit utskriven från sjukhus och försökt ta sitt liv tidigare frågar operatören upprepade gånger varför Emma och Ingrid tror att Emmas mamma skulle ta livet av sig nu. Inte ens när Emma upprepar det första Ingrid sagt, att skjutillhållarlåset är låst inifrån, lyssnar operatören på henne. Istället ifrågasätter operatören om Emmas mamma verkligen är hemma. Emma svarar att hennes mamma inte jobbar och aldrig går ut. Men operatören avbryter henne och säger: "Hon kanske har vänner. Har hon någon vän?".
– Jag förstår att de behöver ställa frågor för att kunna hjälpa till. Det var inte fel på frågorna som ställdes, utan sättet de ställdes på. Och påståendena var nog det värsta. Operatören berättade för mig hur min mammas liv såg ut. Hur hon kanske gjorde det ena eller det andra, absurda påståenden för alla som känner min mamma och vet hur hennes liv var, säger Emma.
Frustrationen hos Emma och Ingrid växer då operatören upprepade gånger säger att det inte har kommit fram tillräckligt med information för att en patrull ska kunna skickas till plats. Emmas pojkvän hinner ta sig till Emmas mammas bostad och med hjälp av en lånad hammare från grannen slår han sönder övre delen av dörren. Skjutillhållarnyckeln ramlade ner på insidan och Emma med familj kan äntligen komma ta sig in.
– Det kändes som om polisen lämnade oss till vårt eget öde, säger Emma, som hittade sin mamma död i lägenheten.
Vid det laget meddelade operatören Ingrid att de sänt ut en patrull. De anlände till Emmas mammas bostad samtidigt som hennes bror som åkt taxi från Stockholm.
Emma känner sig kränkt av bemötande hon fick av operatören. Samtalet har även skapat en rädsla för vem Emma kan lita på att få hjälp av i framtiden, om hon skulle behöva det.
– Operatören jag pratade kan inte förstå att det kändes som att jag la min mammas liv i den personens händer. Jag kommer aldrig få veta om min mammas liv kunde ha räddats eller inte. Nu när min anmälan är nerlagd kommer jag troligen aldrig heller få svar på varför operatören inte ville lyssna på mig. Jag behöver inte enbart bearbeta min mammas död, utan även polisens bemötande, säger Emma.
Fotnot: Emma och Ingrid heter egentligen något annat.