Solen står högt på himlen och de nyplanterade perennerna utanför Stadshuset får en välbehövlig dusch. Anita Lincoln är i full gång med att sköta om blommorna som hon satte ut i mitten av april.
- Det är så här det fungerar, vi planterar blommor och följer upp med bevattning en till två gånger i veckan, säger hon.
Anita Lincoln är en av åtta fast anställda parkarbetare i centrala Uppsala. Arbetsuppgifterna varierar och växlar med årstiderna. Är det minusgrader utomhus kan man utföra mer rörliga sysslor för att hålla sig varm.
- Många tror att vi under vintern sitter inomhus och spelar kort. Nej tvärtom, det är fullt sjå, säger hon.
Under vinterhalvåret beskärs fruktträden och naturmarken röjs. Granar sätts ut vid jul och att skotta undan snön är ett nödvändigt inslag. När våren närmar sig förbereder parkarbetarna planteringen av vårblommor. Juni är den mest hektiska tiden då sommaren blomster ska sättas ut och skötas. Säsongen avslutas med plantering av lökar och lövräfsning. Enligt Anita Lincoln är det bra om den som söker sig till yrket är lite påhittig och har ett öga för vad som behöver göras. Det gäller att man kan arbeta självständigt när man fördelar tiden mellan de olika uppdragen.
- Man får vara beredd på oförutsedda händelser och ha ett sinne för problemlösning. Går en slang sönder måste det helt enkelt fixas, säger hon.
Nästa stopp är vid Resecentrum vid centralstationen. Anita Lincoln virar ihop den långa gula vattenslangen och hämtar en låda med bellis, eller tusenskönor, ur elbilen som står parkerad utanför Stadshuset. Under den korta sträckan från Stadshuset till Resecentrum hinner hon av bara farten plocka bort skräp som hamnat i rabatterna. Karaktäristiskt klädd i heltäckande, neongula arbetskläder väljer hon ut en tom plats i den nysatta jorden där tusenskönorna ska ta plats.
- Jag brukar kalla oss parkarbetare för skalmänniskor. Vi klär oss i lager på lager och allt eftersom det blir varmare åker vissa plagg av, säger hon.
Från kommunen riktas strikta krav på användandet av den så kallade varselklädseln. Det är viktigt att parkarbetarna är väl synliga, i synnerhet när de arbetar invid trafikerade vägar. Alla som arbetar nära fordonstrafik får gå en kurs i ?säkerhet på väg?.
- Att vi alltid har på oss varselkläder är en försäkringsfråga. Vi måste ta eget ansvar för att försäkringen ska gälla om olyckan är framme, säger Anita Lincoln.
Arbetet som parkarbetare kräver fysisk uthållighet. När rabatterna ska vattnas är det tunga slangar som används och ska man klippa trädgrenar händer det att nacken belastas på ett onaturligt sätt. Slitage på nacke och axlar hör därför till de vanligaste arbetsskadorna.
- När man varit med i några år känns det i kroppen. Det blir tungt ibland och vi utför ganska monotona rörelser, förklarar Anita Lincoln medan hon gräver i jorden och gör plats för bellisen.
Anita Lincoln har arbetat som parkarbetare sedan 1998. Hon började som säsongsarbetare och har i dag rollen som gruppledare för de parkarbetare som blir utstationerade på den östra sidan om Fyrisån. Men trots tuffa utmaningar inom yrket finns det flera glädjeämnen. Enligt Anita Lincoln är det bästa med jobbet att det är så pass fritt och omväxlande.
- Det är så oerhört många som kommer fram och tackar oss för vårt arbete när vi är ute på fältet, säger Anita Lincoln.