Hon håller räkning på blåbären

Hon sitter på knä i Uppsalas skogar och räknar blåbär. För en annan ser det rätt märkligt ut: En person som hukar i blåbärsriset, som trär en rund stålmojäng över en markeringspinne, som pockar blåbären innanför mojängen, för att sedan lägga dem i en liten plastpåse. Och slutligen anteckna en siffra i en pärm.
–  Det är så här det går till. 32 bär räknade jag till på den här provytan, säger Sofie Wikberg, och reser sig upp.
Byxknäna har sedan länge antagit en mörkblå-lila nyans. Fingertopparna likaså.
–  Plastpåsarna med bären skickar jag sedan vidare för analys, säger hon.

Sofie Wikberg är frilansande biolog. Under totalt sex sommardagar består hennes arbetsuppgifter i att räkna hur många blommor, kart och mogna bär det finns i sex skogsområden i Uppsala. Resultatet ska skickas till ASA försökspark i Småland, som även tar emot bär från andra delar av Sverige. Syftet är att ställa blåbärsprognoser.
– Det är prognoser som ni medier sedan skriver om, säger Sofie Wikberg.
Den som gillar att vara ute i en skog med möjligheter att plocka mycket blåbär har med andra ord stor glädje av resultatet från Sofie Wikbergs arbete.
– Jag skulle säga att årets säsong är halvbra, bären är mogna, ganska stora och inte intorkade, säger hon, medan hon tittar på en karta där blåbärsprovytorna är utmärkta.

Sofie Wikberg hittar bra i Lunsenskogen, som praktiskt nog ligger ett stenkast från hennes hem. Men markeringspinnarna kan ändå vara svåra att få syn på i det höga riset. Nio provytor ska läsas av innan hon är klar för dagen. Mellan varje provyta är det tio meter.
– Jag har ju varit vid de här ytorna tidigare. I maj räknade jag antalet blommor och i juni var det karten.
Hon tycker om att arbeta i skogen, det blir en stunds flykt från det annars vanliga arbetet vid skrivbordet. Det enda negativa med skogsarbetet skulle vara myggen:
– När det är tryckande varmt och en myggsvärm surrar ovanför huvudet så gäller det att koncentrera sig för att räkna rätt, säger hon, och placerar vant det runda mätredskapet över markeringspinnen så det bildas en kvarts kvadratmeter stor cirkel runt blåbärsriset. Med försiktiga fingrar viker hon bort bladen för att komma åt att räkna de blå som gömmer sig närmast marken.
– Antalet bär varierar från provyta till provyta. Här räknar jag till två bär, när jag var här i juni fanns 16 kart, säger hon och präntar ner den nya siffran i protokollet.
– Alla kart blir ju inte bär. Vissa kan ha tillbakabildats, eller blivit uppätna av djur.

Eller av människor, skrattar hon, och berättar att det slinker ner några bär då och då. Men förstås inte från området som ska räknas.
Nästa gång planerar Sofie Wikberg att bege sig till skogen i Skyttorp, därefter bär det av till skogsområden i Vänge och Vedyxa. På sensommaren är det sedan dags att i stället räkna antal mogna lingon.
Tröttnar du inte på allt bärräknande?
– Nej, inte på så här kort tid. Och bär är alltid gott.