Hon ger färg åt huset från sekelskiftet

På övervåningen i det gulmålade tvåfamiljshuset med bruna knutar i Rickomberga bor konstnären Anna-Karin Brus med sin man David Brus Thurfjell och barnen Molly och Sten. De köpte sekelskifteshuset, som är byggt år 1908, för ungefär ett år sedan tillsammans med sina vänner och deras barn, som bor i husets undervåning. Barnen i de två familjerna leker mycket tillsammans ute i trädgården och i den gamla röda ladan. När vi kommer in genom ytterdörren hamnar vi mitt i ett utbyggt rum bredvid den trappa som leder upp till övervåningen. Anna-Karin Brus ser rummet som ett alternativ till en inglasad veranda.

I de stora fönstren står vildvuxna blommor. Två rödmålade lådbänkar, som Anna-Karin har snickrat, används till att såväl sitta på som att förvara ytterkläder i. En liten keyboard, en tvärflöjt och ett mixerbord trängs i ett hörn och i en stor hemsnickrad hylla står högtalare, en vinylspelare och LP-skivor. Anna-Karin Brus är förutom konstnär även musiker i det experimentella bandet Differnet och här nere spelar hon in musik. Ovanför träbordet hänger en av de få prylar i hemmet som är köpt i nytt skick, nämligen en lampa med en stor röd glaskupa.
– Precis när vi hade kommit hem med den tyckte vi att det var repor i glaset, så David åkte för att byta den, men då visade det sig att vi bara hade glömt att dra av skyddsplatsen, säger Anna-Karin och skrattar åt minnet.

Väl uppe i våningen tornar en ljusgrön trästege upp sig med en filt över varje stegpinne. Bredvid finns en dörr ut till balkongen som utgörs av taket på det utbyggda rummet nedanför.
– När man bygger nytt så bygger man ju också en ny utsikt, säger Anna-Karin, och blickar nöjt ut över grannhusen bort till trädtopparna i Stabbyskogen.
Inifrån vardagsrummet hörs barnens glada röster och det visar sig att de leker i ett vitmålat trähus fullt med leksaker. Huset sitter ihop med barnens stora våningssäng. Anna-Karin har gjort ritningen till lekhuset som makarna byggde när barnen var små. Vardagsrummet är stort och det höga taket förstärker känslan av rymd. Spår i golvet av en kakelugn träder fram under en bokhylla.
– Jag gillar att man kan se spår av årtionden i huset, så att det inte blir som att bo i ett museum. Man ska kunna se att huset lever och utvecklas, säger Anna-Karin.

En mossgrön 50-talssoffa i plysch står mot en vägg, vars tapeter är från slutet av 60-talet med mönster i brunt, orange och gult. Anna-Karin berättar att de flesta möbler i lägenheten är från mitten av 1900-talet, antingen köpta på loppis eller ärvda.
– Jag värderar kvalitet högt, men för att ha råd med kvalitetsmöbler köper jag bara begagnat, säger hon.
Anna-Karin brukar inte hänga upp egen konst på väggarna, men nu har hon ändrat på det genom att hänga upp två tavlor i vardagsrummet. Den ena tavlan föreställer dottern Molly med picknick-korg och röda kläder. Anna-Karin förklarar att den är en blandning mellan rödluvan och Robin Hood, för flickan är i Sherwoodskogen och har en björn som kompis.

Sedan 2003 har Anna-Karin haft en ateljé i Eklundshof där hon sitter med fyra andra konstnärer, tillsammans utgör de konstföreningen HAKA. Hon tycker att det är nödvändigt att ha en ateljé att åka till, för här hemma får hon ingen arbetsro då det alltid finns något att göra. Det händer dock att hon ”tar med sig jobbet hem”:
– Om jag till exempel har prövat nya färger i ateljén kanske jag vill pröva de färgerna här hemma, säger hon.
Paret har målat de flesta tak och väggar i huset vita men behållit en del äldre, mönstrade tapeter. Ljusa väggar, högt i tak och stora fönster skapar en tydlig sekelskifteskänsla.

Anna-Karin berättar att hon alltid haft en dröm om att bo i hus, vilket märks på det jobb som paret lagt ned på att renovera.
– Jag är mån om hur det ser ut, men vill inte fastna i inredningshysterin. Folk jagar perfektion och man kan ibland hamna i det där själv, men då försöker jag motverka det, säger hon.
I köket finns en del kvar att göra, väggen är borta ovanför spisen och tegelstenarna kikar fram. Golvet framför spisen har rivits upp och en del av en järnvägsräls som använts till att hålla uppe en gammal vedspis sticker fram. Även här inne är 50-talskänslan stark, med ett runt bord från Anna-Karins farföräldrars hem i Dalarna, och stolar med tillhörande kökssoffa i grönmålat trä med röda blommor som de köpt på Blocket. I kökets stora skafferi lutar väggen bakom hyllorna snett, eftersom det är byggt under taket.
– Det finns ingenting som är rakt här, det är väldigt charmigt, säger Anna-Karin Brus.