Ungefär två gånger i veckan under sju års tid har Gudrun Nyberg hjälpt till vid Röda korsets Träffpunkt på Trädgårdsgatan. Det är där vi träffar henne – i solskenet på en trädgårdsmöbel på innergården. Det vimlar av människor i olika åldrar. Vissa samtalar i soffgruppen i första rummet till vänster. Andra blir undervisade i svenska av volontärer – de pekar, upprepar, nickar och ler.
– Vissa som kommer hit är helt nybörjare och vi har inte något gemensamt språk. Då får man börja med alfabetet och ta till kroppsspråket om det behövs, säger Gudrun Nyberg, som började engagera sig inom Röda korset efter att hon blivit pensionär.
Hon har tidigare arbetat som lärare och är van vid att förklara saker och ting så pedagogiskt som möjligt. För henne är det en utmaning som ger dubbelt tillbaka.
– Klart att det ligger lite arbete bakom – men det är verkligen värt det. Jag ville göra något som betyder något för andra människor och det får jag bevisat varje dag, säger hon.
Vad möts du av för reaktioner?
– Stor tacksamhet och kramar, säger hon.
Men visst, erkänner hon, det är inte alltid glada miner. Ibland tränger sig mörkret fram – det märks när vi talar om flyktingsituationen i Europa. Det känns närmare nu, menar hon.
– Ja usch, det är hemskt – särskilt att det drabbar så många ungdomar. Och visst, det är inte alltid solsken här heller, så är det ju. Många har haft det tufft. Men jag känner alltid att jag gör något viktigt– att det betyder något, säger Gudrun Nyberg.
Vissa kommer hit för att umgås och fika, andra för att lära sig svenska – anledningarna är många.
– Ibland brukar vi exempelvis få hjälpa till med att fylla i blanketter av olika slag. Och det är inte lätt för oss heller ska jag säga, säger Gudrun Nyberg och skrattar.
Du verkar trivas här?
– Absolut, jag kan verkligen rekommendera det. Det är väldigt roligt och oerhört stimulerande, säger Gudrun Nyberg.