– Jag har målat i hela mitt liv, sänt radio i 23 år och så plötsligt dansar jag i underkläder och så blev det så här, säger Uppsalabon, konstnären och radioprofilen Stina Wollter efter att hon hängt av sig den höströda kappan och lagt den över caféstolen.
Vi träffas för att prata om varför kroppspositivismen är så viktig och hur hon jobbar för att sprida den. På Instagram lägger Stina Wollter upp bilder på sin egen kropp och filmklipp där hon, utan att justera kroppens rörelser efter hur den förväntas se ut, ”dansar för livet”. Och just på sociala medier syns nu fler och fler människor som vill göra motstånd mot samhällets normer som säger hur vi ska se ut för att duga.
Att alla människor har rätt att vara nöjda med sina kroppar just så som de råkar se ut är kroppspositivismens budskap och mål. Tjock eller smal, rak eller skev, vit eller annan hudfärg och kort eller lång ska inte styra hur vi tillåts må i oss själva.
– Vi förvägras att se ut precis som vi gör och må precis som vi vill med de kroppar vi har. De här normerna som reproduceras får ingen plats i – ingen! Det är dem vi måste förändra, inte oss själva, säger Stina Wollter och slår ut med armarna.
I dag har hon över 30 000 följare bara på Instagram. En hel del av dem har tillkommit efter den uppmärksammade händelsen i TV4:s ”Efter tio” den 22 september. När programmet ville ”problematisera” ämnet kroppspositivism och bjöd in bloggaren Katrin Zytomierska, som kallade överviktiga för ”äckliga”, ”lata” och ”oattraktiva”, lät kritiken inte vänta på sig. Kommentarsfälten fylldes snabbt av människor som menade att alla kroppar är vackra oavsett hur de ser ut.
Denise Malmberg är docent i etnologi vid Uppsala universitet. Hon har länge intresserat sig för vilka kroppar som får utrymme i det offentliga rummet och brukar använda sig av begreppet ”kroppsnormativitet”. Den normativa kroppen är den som uppfyller våra kriterier för hur en kropp ska vara och se ut för att vara värderas som högst. Enligt Denise Malmberg upprätthålls bilden av den ”perfekta kroppen” av en industri som tjänar pengar på att människor känner ett konstant behov av att förändra sina kroppar.
– Människor som är nöjda och tillfreds i sina kroppar ses som farliga i samhällets ögon eftersom de inte är lika lätta att påverka – de går inte på vad strunt som helst. De som har en inre harmoni struntar i om de är tjocka eller smala, säger hon.
Om man struntar i hur många kilon som vågen pekar på eller hur långt ner bröst, mage och rumpa hänger så är man alltså inte lika benägen att hänga på den senaste diettrenden eller att köpa de nya bantningspreparaten. Denise Malmberg menar att kroppsnormen är uppbyggd på att vi inte har några exakta mått på vad som till exempel är en ”icke-tjock kropp”. Osäkerheten i om vi är rätt eller fel är det som upprätthåller idealet.
Att jaga den här normen vill kroppspositivismen att vi ska sluta med. Eller som Stina Wollter formulerar det: ”Det livet som ska vara ett projekt, inte kroppen.”
– Jag har spelat in såna här klipp förut där jag gömmer saker i magfläsket och pluppar ut dem och folk tycker att det är jätteroligt. Efter att ha tittat på klippen många gånger kunde även jag se att den här tjejen - som är jag - är ju helt underbar! berättar Stina Wollter som menar att vi måste omprogrammera hur vi ser på oss själva.
Även andra profiler på sociala medier – som till exempel Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg och Anna ”Apan satt i granen” Davidsson - lägger regelbundet upp bilder och filmklipp på sig själva för att vidga rummet som bestämmer vilken typ av kroppar som får ta plats. I stället för att gömma fettvalkar och dubbelhakor visar de upp dem.
Natashja Blomberg menar att det är livsviktigt att vi tar det utbredda självhatet på allvar. Hon listar exempel på vad den här kroppssynen gör med oss: kvinnor svälter sig, tjocka människor får sämre sjukvård, sjuåringar bantar och tonåringar hatar sig själva för att de inte har rätt kropp.
Hon har använt sig av sociala medier under en längre tid men börjar nu se en förändring i hur kroppspositivismen tas emot. Responsen är mer positiv än tidigare och framför allt så är det fler som engagerar sig.
– Skillnaden är så stor att det är anmärkningsvärt. Jag ser debatter och samtal på nätet där jag tidigare krigat ensam och som nu tas över av många andra. Tidigare har det känts tröstlöst men nu ser jag att vi har nått fram, säger Natashja Blomberg.
Den motreaktion som kroppspositivismen utgör och den positiva respons som rörelsen möter tycker Denise Malmberg är ett tecken på att det håller på att ske en förändring i samhället när det gäller hur vi ser på våra kroppar.
– Om man går tillbaka tio år i tiden så hade uttalanden som de i ”Efter tio” fått mycket mer stöd än kritik. Det är ett uttryck för att det nu börjar ske en attitydförändring, säger hon.
Och att under kroppspositivismens flagg dansa sig fram mot en mer tillåtande syn på kroppen är det fler som vill göra. Under hashtaggen #dansaförstina på Instagram har till exempel över 1 000 inlägg gjorts av människor som delar med sig av egna dansvideos. De dansar mot dömande blickar och om man bläddrar igenom inläggen ser man en mångfald som skiljer sig från de betydligt mer likartade kroppar vi ser på film, i reklam och modemagasin.
Men även där har det börjat hända saker. Ett aktuellt exempel såg vi i början av september då klädföretaget Dressman lanserade en ny reklamkampanj för att vidga bilden av den perfekta kroppen. I stället för att bara ha modeller med supertränade kroppar använde man sig av män med olika kroppstyper.
– Fler och fler använder sig av modeller som är normalviktiga. Det är precis det som det handlar om: att man lyfter fram och visar på fler kroppar än en. Så i bästa fall leder kroppspositivismen till ett ifrågasättande av de här stereotypa attityderna kring till exempel feta kroppar, säger Denise Malmberg.
För Stina Wollter är blicken som dömer människors kroppar efter hur de ser ut att likna med symbolen för ondska i berättelsen om ”Sagan om ringen” och hon kallar den för Saurons öga. Vi lever i Mordor-time, säger hon och menar att vi måste välja vilken väg vi ska gå.
– Ska vi springa med orcherna eller med hobbitarna? Det pågår ett ställningskrig just nu som vi bär i våra kroppar men det händer också någonting i världen som jag är jättestolt över att vara med på. Jag dansar mitt på slagfältet och vill bara att alla ska komma och dansa med oss!