– Jag gick i femman och hade tre år innan lärt känna en tjej som hette Vilde. Jag tyckte det var ett så häftigt namn. Det ville jag också heta! Så när jag var 11 och döptes passade jag på att lägga till ett förnamn. Det var jätteenkelt och bara att fylla i några papper från folkbokföringen.
Sara är hon fortfarande för mamma och pappa, trots att de inte hade något emot att hon bytte tilltalsnamn. Bland kompisar är hon Vilde.
Har det inte varit svårt att skilja på när du är Vilde och när du är Sara?
– Nej, det tycker jag inte. Men det uppstod rätt lustiga situationer i skolan när läraren hade utvecklingssamtal. Mamma pratade om Sara och läraren om Vilde, säger hon och skrattar.
Vilde, som nu är 21, har aldrig ångrat namnbytet och är stolt över att ha ett namn som nästan ingen annan har.
– Jag tycker det är jätteroligt att heta Vilde. Det är ett ovanligt namn, även om jag i dag inte använder det lika mycket som tidigare. Får jag en dotter vill jag att hon också ska heta Vilde.