Soffan Alma Sandqvist sitter i är en del av en möbelgrupp som tillhört prinsessan Eugenia (1830-1889). "Man är lite orolig att folk ska spilla rödvin på den", säger Alma.
Nere vid ån, i korsningen mellan Västra Strandgatan och S:t Johannesgatan, ligger Uppsalas kanske mest eftertraktade studentboende: Fjellstedtska studenhemmet, eller "Fjellet" som det kallas bland studenterna. I nyrenässansvillan från slutet av 1800-talet bor 17 studenter som betalar mellan 3 000 och 4 500 kronor i månaden, för ett rum med trägolv, 3,6 meter i tak och varsin kakelugn. Detta kan jämföras med bostadsrätterna i huset intill, där en fyrarummare säljs för runt sju miljoner kronor.
En av de lyckliga hyresgästerna på Fjellet är 25-åriga biologstudenten Alma Sandquist. Hon visar oss in i den gemensamma salongen och slår sig ner i en antik soffa.
– Den här soffan skänktes till huset av prinsessan Eugenia på 1800-talet, tror jag. Jag har inte så bra koll, men man är lite orolig att folk ska spilla rödvin på den när vi har någon av våra stora fester. Vi brukar lägga något skynke över den då, säger hon.
För att få bo i det här anrika huset måste man bli invald av de andra som bor där. Alma beskriver invalet som en stor gruppintervju där alla ska presentera sig och visa vem man är. När hon själv blev invald var de ungefär 20 sökande på tre rum.
Hur särskiljer man sig från alla andra sökande?
– Det beror på vilka som redan bor i huset. Vi vill ha folk med olika bakgrunder och inte bara folk som är precis som man själv. Men det handlar väl om att folk ska tycka att man är skön och att man har rätt inställning för att bo i kollektiv. Jag tror att det är bra att vara avslappnad under intervjun och bjuda på sig själv.
Själv tror hon att det var hennes berättelser om "dumpstring" under gruppintervjun som gav henne ett rum i kollektivet.
– Jag tror att jag sa ganska många saker som var lite oväntade. Jag berättade att jag dumpstrade och att jag en gång hittat sex kilo oxfilé och 180 ägg.
Det bästa med boendet enligt Alma Sandqvist är varken kakelugnen, takhöjden eller de kungliga möblerna. Istället lyfter hon gemenskapen mellan alla som bor i kollektivet.
Nu har hon bott här i snart två år och stormtrivs. Det bästa med boendet menar hon är gemenskapen: i salongen finns det alltid någon att umgås med och det har blivit många filmkvällar och fester i huset.
Tror du att du någonsin kommer bo såhär fint igen?
– Eh nej, absolut inte! Jag har liksom en kakelugn på mitt rum. Tyvärr får man inte använda den, men man får estetiken.
I korsningen mellan Västra Strandgatan och S:t Johannesgatan ligger studentboendet Nedre Fjellet. Lite högre upp på gatan ligger syskonhemmet Övre Fjellet.
I den gemensamma salongen på Fjellstetdska studenthemmet hänger studenterna mycket. "När jag klev in här första gången sa jag för mig själv 'här ska jag bo'", berättar Alma Sandqvist.
På väggarna i salongen hänger bilder och klenoder från tidigare generationer studenter.