Hon är en av få som vågar berätta

När specialläraren Ewa Engelmark Nordin i egenskap av facklig förtroendeman påtalade att en rektorstjänst inte utlysts enligt reglerna blev hon bestraffad. I de två följande löneförhandlingarna fick hon beskedet att hon inte skulle få någon löneökning alls, och skälet var att hon hade varit "illojal" mot arbetsgivaren.
Det var i mitten av 90-talet och Uppsala kommun hade infört ett lojalitetskrav i lönekriterierna för skolanställda. 1998 konstaterade Riksdagens Justitieombudsman (JO) att lojalitetskravet var grundlagsvidrigt och det ströks ur lönekriterierna. Trots det finns kravet kvar, fast i det fördolda, anser Ewa Engelmark Nordin.

Hon har jobbat i skolor i Uppsala i 30 år och säger att grundskoleledningen i Uppsala kommun präglas av uruselt ledarskap och dessutom utbredd okunskap om lagar och regler.
I våras fick hon avgångsvederlag från sin tjänst som speciallärare på Gränbyskolan i Uppsala. Hon säger att hon tvingades att sluta och orsaken har hon klar för sig:
— En vikarie som saknar lärarutbildning blev tillförordnad rektor för skolan. Han uppfattade mig som besvärlig och ville bli av med mig. Jag ville inte sluta arbeta men rektorn och grundskoleenheten på Uppsala kommun gjorde det omöjligt för mig att fortsätta, säger Ewa Engelmark Nordin.
— Rektorn gav mig ett erbjudande och jag tackade ja, men egentligen fanns det inga alternativ.

Hon har redan fått ett nytt jobb på en friskola och hon säger att hon har mycket kvar att ge.
— Jag har lång erfarenhet och en gedigen utbildning, jag borde vara attraktiv för skolorna, inte någon som man vill göra sig av med. Det sätt som Uppsala kommun har hanterat mig på tycker jag är skamligt och rättsvidrigt, säger hon.
Efter att JO förklarat lojalitetskravet stå i strid med den grundlagsstadgade yttrandefriheten fick Ewa Engelmark Nordin en ersättning från kommunen. Men hon säger att hon ändå har förlorat ekonomiskt eftersom hon fortsatt att halka efter i lön. Hon har också drabbats av hälsoproblem som följd av bråken med arbetsgivaren.

— Jag kämpade mig upp till 75 procent arbetstid från en heltidssjukskrivning för bland annat sömnbesvär och hjärtproblem, säger Ewa Engelmark Nordin.
— Lojalitetskravet innebär att om man utnyttjar yttrandefriheten eller internt riktar kritik mot arbetsgivaren blir man bestraffad. Det kan drabba en på många olika sätt: man kan få ett lågt lönepåslag, ökad arbetsbelastning eller trakasseras. Kravet är visserligen officiellt borttaget ur lönekriterierna, men det finns kvar i det fördolda. Det genomsyrar organisationen. Att man över huvud taget fäste kravet på papper visar att kommunen inte förstått alls hur grundlagen fungerar, säger hon.

När Uppsala kommun på 90-talet införde lojalitetskravet som ett av fem lönekriterier för lärare var tanken att arbetstagarna skulle belönas om de visade lojalitet mot i första hand kommunen, sedan skolan och slutligen uppdragen/målen. Visade man sig vara illojal skulle det resultera i en sämre löneutveckling.
JO ansåg att kravet stred mot yttrandefriheten eftersom en Uppsalalärare som berättade för medierna om någonting som var illa skött, kunde komma att betraktas som illojal och därför drabbas av ekonomiska repressalier.
Uppsala kommun är inte den enda kommun i länet som har använts sig av grundlagsvidriga lönekriterier och därmed avsiktligt eller oavsiktligt tvingat de anställda till tystnad. Östhammars kommun införde så sent som 2001 ett närmast identiskt lönekriterium, som stadgade att de anställda skulle vara "goda ambassadörer" för kommunens verksamhet. Även detta ratades av JO.
— Det är en påtaglig fara för demokratin och en påminnelse om att den inte är för evigt given, säger Ewa Engelmark Nordin.

Ewa Engelmark Nordin är inte ensam om att ha drabbats av repressalier för att hon påtalat missförhållanden i Uppsala kommun. Det finns flera liknande exempel i kommunen genom åren. Och säkerligen finns många exempel som inte har blivit kända. Bara under de senaste månaderna har UNT fått kontakt med många lärare som uppger sig ha blivit illa behandlade av kommunen:
En lärare berättar för UNT att han blev "tvångspensionerad" från sin tjänst för tre år sedan för att han hade ifrågasatt rektorn upprepade gånger.
Fyra lärare vid samma enhet säger till UNT att de letar efter nya jobb för att komma bort från rektorn, som de anser saknar kompetens för arbetsuppgiften.
En kvinnlig lärare med lång erfarenhet berättar att hon omplacerades och fick sitta i ett lagerutrymme utan tillgång till telefon efter en konflikt med rektorn.
Gemensamt för alla dessa lärare är också att de inte vågar ställa upp med sina namn i tidningen.
— Jag är ekonomiskt beroende av att få korttidsvikariat. Om jag uttalar mig i tidningen är den möjligheten förmodligen borta, säger en lärare.
— De ska ju inte kunna straffa en om man uttalar sig om verksamheten, men de gör det ändå. De kommer undan med det, säger en annan.

Samtliga menar att den huvudsakliga orsaken till missämjan är dåligt ledarskap.
Ewa Engelmark Nordin tycker att skolledarna saknar respekt för utbildning.
— De som är bäst utbildade i skolan är lärarna. Många rektorer, högre tjänstemän och politiker som bestämmer över skolan har lägre utbildning än dem som arbetar i skolan. Så ska det naturligtvis inte vara, säger Ewa Engelmark Nordin.