"Historien är inte en linje framåt, det är mer av en vågrörelse", säger Maria Ågren, professor i historia, som nu får pris för sin forskning som visat särskilt kvinnors arbete före 1800-talet.
Ett barn har allvarligt vanvårdats norr om Uppsala. Olyckan skedde medan barnets mamma var på jobbet i stan och pappan hade tillsynen. Men han hade bett släktingar att vara barnvakt. Tyvärr passade de inte barnet tillräckligt väl.
Men ansvaret för incidenten var pappans, mamman var ju på jobbet. Det har domstolen slagit fast.
Så låter en modern omskrivning av en faktisk händelse år 1742, som finns i historieprofessorn Maria Ågrens källor. Genom sådana här domstolsprotokoll vill hon ta reda på vad människorna under århundradena närmast före 1800-talet egentligen gjorde och vem som gjorde vad.
Just den här händelsen från Bälingetrakten lär oss något som tillsammans med liknande fynd utmanar bilden av vår historia.
– Det var inte så att barnen och passningen bara sköttes av kvinnorna, även om det var vanligast. Det förväntades även att papporna skulle ta ansvar. Och även kvinnor arbetade för att försörja hushållet, säger Maria Ågren.
I sin forskning har hon kunnat visa många exempel på att svenska män och kvinnor tillsammans stod för försörjningen. Den borgerliga normen där mannen försörjde familjen medan kvinnan var hemma är en företeelse som hör till 1800-talet.
– Den manliga familjeförsörjarnormen är en relativt sen konstruktion, som sedan börjar att monteras ned under 1960- och 70-talen, säger hon.
För att hitta belägg för vad de förmoderna svenskarna, främst kvinnorna, faktiskt gjorde har Maria Ågren och hennes kolleger utvecklat en särskild metod: De söker efter verben i handskrifter, främst domstolsprotokoll.
Verben visar vilket jobb människorna utförde.
– I domstolsprotokoll finns berättelser från vittnen som ofta återger sitt eller andras arbete. Tänk ett slagsmål där ett vittne beskriver hur hon stickade och vaktade barnen under bråket. Det ger en ögonblicksbild av vad de faktiskt gjorde: stickade och vaktade barn.
För att kunna samla verbfraser i stor skala utnyttjas datorkraft. Tillsammans med systemvetare har Maria Ågrens grupp utvecklat en databas med 1,3 miljoner ord, varav cirka 40 000 är verbfraser. Det verbsökningsprogram som används har utvecklats tillsammans med datorlingvister.
Nu belönas Maria Ågren för sin banbrytande forskning över ämnesgränserna och tar i dag fredag emot Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsalas pris för tvärvetenskapliga insatser på 100 000 kronor.
Men att ta emot ett personligt pris känns lite konstigt, tycker hon.
– Jag vill verkligen framhålla att det krävts mycket lagarbete under lång tid. Jag brukar inte tänka på det jag gör som tvärvetenskap, utan som ett samarbete som styrts av att jag velat lösa ett problem.
När kraven på ett jämlikare samhälle ställs under 1900-talets början och välfärdsstagen börjar att byggas på 30-talet ligger inte tiden före 1800-talet så långt bort. "Det var en rätt så aktuell erfarenhet att man behövde lösa vardagen tillsammans", säger Maria Ågren.
Problemet hon velat lösa alltsedan forskarkarriärens början är just att ta reda på kvinnors och mäns faktiska arbete. Faktum är att materialet visar att det inte var könet som var den avgörande faktorn för vem som gjorde en syssla.
– Att vara gift eller ogift var mer avgörande. Även ålder var viktigt när man tittar på hierarkier, exempelvis vem som hade arbetsledande roller.
Och kvinnor arbetade i alla samhällets sektorer, med ett stort undantag: militären.
– Under 1900-talet var ju många arbeten stängda för kvinnor. Så var det inte tidigare och att vi kunnat visa det är nytt. Säger någon att kvinnan alltid arbetat hemma genom historien kan man definitivt säga att det är fel.
Domstolsprotokoll har varit Maria Ågrens främsta källa, men i ett projekt analyseras nu suffliker, ett slags brev som skickades uppåt i samhället där någon ber om hjälp och där ofta ens försörjning beskrivs.