Höll sig gömd i 30 år
I 30 år höll sig den före detta sovjetryske soldaten Vasilij Njeschuro undan för svenska myndigheter. Han hade vid andra världskrigets slutskede flytt från tysk fångenskap. Han var livrädd för att bli skickad tillbaka till Sovjetunionen.
- Vasilij var livrädd för att bli skickad tillbaka till Sovjetunionen. Han dolde sig i alla år bakom en poste restante-adress, berättar Marianne och Bertil Carlsson i Råsbo söder om Tärnsjö.
Ukrainaren Vasilij Njeschuro kom till deras gård 1956. Länsskogvaktaren ringde till Bertils far och frågade om han kunde ta emot en duktig skogsarbetare som inte hade någonstans att bo.
Man fick veta att Vasilij varit soldat i Röda armén, flytt till Sverige och hållit sig undan för att inte bli skickad tillbaka. Han hade försörjt sig som skogshuggare åt olika bolag.
Vasilij Njeschuros bakgrund blev med tiden alltmer fullständig.
Sattes i fångläger
Hösten 1941 deltog han i fortsättningskriget mot Finland. Han deserterade, som han trodde till finnarna, men hamnade hos tyskarna.
Han sattes i fångläger i Polen och östra Tyskland och kom sedan tillbaka till Finland. Han fick rykta hästen åt en tysk officer, putsa stövlar samt bära ved och vatten.
I september 1944 retirerade tyska styrkor genom Finland norrut, brände och härjade.
Vasilij och de övriga fångarna tvingades gå först som "mintrampare". Han och ytterligare 16 fångar tog chansen att fly över Torne älv. Några drunknade, andra sköts. Bara Vasilij och två till lyckades ta sig över till svenska sidan.
Rymde till Dalarna
Under en transport till "rysslägret" i Lissma rymde han igen: På Centralstationen i Stockholm klagade Vasilij över häftig tandvärk. På väg till tandläkaren lyckades han och en kamrat smita. De tog ett tåg och hamnade i Siljansnäs i Dalarna.
Första månaderna bodde Vasilij Njeschuro hos bonden Oskar Grop i Näsbyggebyn.
- Kamraten som han hade med sig var också ukrainare. Han for strax vidare.
Vasilij var försynt och tillbakadragen, kunde naturligtvis ingen svenska och sökte inget arbete här. Men jag förstod ändå att han önskade att en dag kunna resa hem igen, säger 94-årige Oskar Grop.
År 1954, efter den stora stormfällningen, dyker Vasilij Njeschuro upp i Gysinge där han hyr en liten lägenhet i en arbetarbostad. Var han uppehållit sig under de föregående tio åren har inte gått att klarlägga.
I ytterligare 20 år lyckades han hålla sig undan från de svenska myndigheterna. Först 1974 upptäcktes han. Den 8 oktober det året beviljas han permanent uppehållstillstånd.
Oskar Grop fick av en händelse veta att Vasilij befann sig i Gysinge år 1954.
- Jag hade ärenden åt det hållet den hösten och försökte träffa honom, men han öppnade inte. Kanske var han inte hemma, säger Oskar Grop.
Ett par år senare anlände Vasilij till familjen Carlssons gård där han fick arbete i skogen och i jordbruket.
De första 20 åren bodde han i ett litet torp i Råsbo. När han inte längre klarade att värma upp stugan flyttade han till en eluppvärmd barack på Carlssons gård.
Vågade inte skriva
Han var duktig i arbetet, men vägrade använda motorredskap. Tålde inte högt ljud. På sommaren ägnade han mycket tid i trädgårdslanden och åt sin blomodling. Han gav morötter till personer som han gillade.
- Han var hemlighetsfull och misstänksam och ängslig för främmande människor.
Åt allt ryskt spottade han, berättar Marianne Carlsson.
Maken Bertil fyller i:
- Han vägrade att skriva till släkten i Ukraina. Han hävdade att då skulle de bli utsätta för repressalier. Kanske var det sant.
- Han skulle ha behövt psykologisk hjälp här i Sverige för att ha kunnat bli en helare människa. Men det fanns ju inte på den tiden.
Kikade på folk
Kommunisterna hade före kriget lagt beslag på föräldrarnas jordbruk och hus, till och med konserverna i källaren. Fadern vägrade arbeta i kolchosen och fick då inte ens odla grönsaker för husbehov. Han svalt ihjäl, enligt vad Vasilij Njeschuro berättat för familjen Carlsson.
- När Vasilij gick eller cyklade på vägarna här omkring vände han sig om med jämna mellanrum. Kom det en bil gick han av vägen. Ibland stod han bakom ett träd och kikade på folk, berättar Bertil Carlsson.
- Men under sina sista år blev han litet lugnare och öppnare.
Betala tillbaka
När Vasilij Njeschuro insjuknade år 1990 och torpet i Råsbo utrymdes av ägaren Kurt Matsson och familjen Carlsson, hittade de till sin häpnad cirka 180 000 kronor i sedlar samt pensionsavier inlagda i otaliga dagstidningar. Pengarna sattes in på ett bankkonto i Vasilijs namn.
- Jag erinrade mig att han ibland sagt att pensionen bara var ett lån som skulle betalas tillbaka till Palme. Det måste ha varit därför han hade gömt undan pengarna i ödetorpet.
- Efter Vasilijs död misslyckades vi med att finna någon av hans släktingar i Ukraina. Ukrainska ambassaden i Stockholm föreslog att pengarna kunde användas till en ny bil åt dem, säger Marianne Carlsson.
Efter fem år tillföll alltihop Allmänna arvsfonden.
Vasilij Njeschuro vilar i minneslunden vid Nora kyrka i Tärnsjö.
Så jobbar vi med nyheter