Videon är inte längre tillgänglig
– Dessa är de svåraste att upptäcka för polisen, säger Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet.
Samtidigt som högerextremismen brer ut sig i landet minskar den i Uppsala län. Olle Jarstad, sektionschef på Säkerhetspolisen region mellersta, säger att det ser lugnt ut lokalt.
Vit makt-rörelsen gjorde ett försök i våras att genom en demonstration rekrytera nya medlemmar i Uppsala, men de verkar trots allt inte få fäste här.
Men medan Säkerhetspolisen, Säpo, jobbar hårt med att kartlägga olika högerextrema grupper i landet, handlar det som i detta extremfall som i Norge, om en ensam förövare. Det försvårar polisens möjligheter att förekomma dåden.
– Det handlar mer om individen än om gruppen. Det är svårt att hitta sådana personer utan hjälp från privatpersoner, andra myndigheter och instanser. Det såg vi också på attentatet i Stockholm. Även där var det en enstaka individ, säger Olle Jarstad.
Han menar att man i organiserade grupperingar trots allt har ett socialt skyddsnätverk som kan hålla tillbaka tankar och idéer. Han berättar att det över tid har funnits situationer i Sverige som planerats och som Säpo lyckats avstyra. Men han vill inte gå in på när, var och i vilken omfattning.
Enligt Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet och specialiserad på högerextremism, är det ett strategiskt val att jobba ensam.
– Dessa är de svåraste att upptäcka för polisen. Man figurerar underground som en ensam krigare som startar en revolution, eller i den lilla gruppen som försöker övertyga individen att följa efter. Man analyserar sannolikheten att man ska åka fast och vilken kampmetod som är att föredra, säger hon.
Många gärningsmän i terrorbrott har begått självmord, varför inte i detta fall?
– Det finns två grupper, grovt talat. De som antingen begår självmord alternativt i vissa fall väljer att dö i konfrontation med polisen. Eller som Oklahoma-bombaren som såg sig själv som martyr och ville dömas av systemet.
Det finns fler likheter med terrorattacken i Oklahoma i USA, 1995 där 165 människor dödades i ett bombdåd. Där menar Heléne Lööw att man reagerade med samma ryggmärgsreflex som nu, att det skulle handla om internationell terrorism. I själva verket var det två anhängare av en högerextrem rörelse.
– När det sen visar sig vara en produkt av den interna miljön, en individ som killen på bussen eller grannen, då blir det ett inre hot. Den internationella terrorismen skapar ett spöke för många, det här skapar en kraftig ångest. Vad döljer sig i vårt samhälle, i vår värld? Hur har vårt samhälle kunnat producera det här? säger hon.
Både Heléne Lööw och Olle Jarstad är eniga om att det när som helst kan ske i Sverige. Kanske är ändå risken något överhängande för större städer som Stockholm.
– Det är klart att de som på något sätt fantiserar och planerar vill åstadkomma mesta möjliga effekt och då väljer de ut platser som ger den effekten. Just därför kanske mindre samhällen klarar sig bättre. Men förövaren kan ofta komma från landsbygden eller mindre orter, säger Olle Jarstad.
Heléne Lööw säger att det bara är naivt att tro att vi skulle vara förskonade från denna typ av individ eller grupp.
– När den slår till någon annanstans kan vi trösta oss med det, som en snuttefilt. Samtidigt kan man inte leva i en föreställningsvärld om att man ser en potentiell terrorist och mördare i varje människa man möter. Då förvandlas man till en sådan själv. För de ser ett hot i alla de möter, säger hon.